Almedalsveckan i Visby är förmodligen viktig för demokratin, det vill säga för oss. Och veckan är en viktig arena för politiska partier och för intresseorganisationer, oavsett om de vill diskutera eller, ännu en gång, trumma ut sina budskap. Dok fårvi vänta på besked om ett internationellt sjöfartsregister.

Det är nog en överdrift att säga att Alla var där. Men åtminstone kunde man lyssna både på den avgångne(avsatte) styrelseordföranden för SJ och på den tillträdande. Ulf Adelsohn respektive Jan Sundling.
   ”Vi har en nationell järnvägskris!” Sade en av dem på ett seminarium.
   ”Vi är ett föregångsland i Europa, och det är avregleringen som ligger bakom framgången!” Sade den andra på ett annat seminarium.
   Sannolikt krävs det inte några djupare kunskaper om järnväg – eller om psykologi – för att lista ut att Jan Sundling står för det andra citatet. Och för att riktigt markera avstånd till sin företrädare fortsatte han med att säga att järnvägspolitiken ”som en del (läs Ulf Adelsohn) kallar lekstuga är en stor framgång”.
   Järnvägstrafiken behandlades på ett antal seminarier. Vinterkaos och eftersatt underhåll i kombination med total avreglering (omreglering) och förbannade resenärer gör intresset stort för den hatade och älskade järnvägen.
   Först ut var Miljöpartiet, under rubriken ”Från kaos till samordnad järnvägstrafik”. Och om inte sjukdom hade även Seko varit representerat på detta seminarium. Nu fick åhörarna klara sig utan perspektivet från banvallen och de konkreta erfarenheterna från avreglering och konkurrensutsättning.  Det fick för övrigt alla andra deltagare på alla andra seminarier också.
   Karin Svensson Smith, miljöpartiets trafikpolitiska talesperson radade upp problemen med en avreglerad järnvägsbransch. Det gäller själva trafiken och underhållet. Enligt Miljöpartiet bör allt underhåll, förebyggande och avhjälpande, ligga under trafikverket och avregleringen av trafiken tas tillbaka.
   I stort sett fick hon stöd av socialdemokraternas Pia Nilsson.
   Lite senare framträdde de något större, om än inte kunnigare elefanterna, i form av infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) och Trafikutskottets ordförande Anders Ygeman (S). De båda var överens om en sak. I vinter, när den senast beslutade avregleringen trätt i kraft så väntar mer kaos än ordning. Ministerns tro är att kaoset upphör när barnsjukdomarna kurerats, när biljettsystem blivit gemensam, när stationen anpassats, bolagen börjat samarbeta och resenärerna vant sig. Det tror inte Ygeman.
   En slutsats från de olika seminarierna, är att inget vet vad som kommer att hända. Något som kanske kan kännas lite oroväckande både för resenärer och för anställda.
   På ett seminarium presenterade Naturskyddsföreningen en rapport om järnvägen, inte olik den Miljöpartiet tidigare presenterat. Föreningens generalsekreterare, Svante Axelsson, gjorde också ett förtvivlat försök att förena panelens olika bransch- och partiföreträdare att komma med någon form av gemensam ståndpunkt om järnvägens framtid. Det gick rätt dåligt. På samma seminarium upprepade Ulf Adelsohn sitt krav på en time out och en analys av redan gjorda om kommande om och avregleringar
   Elmsäter-Svärd framträdde också inför sjöfartsnäringen. Många var spända på om hon skulle presentera något förslag om ett svenskt internationellt register. (Det vill säga ett sätt att gynna redarna genom lägre löner.) Det gjorde hon inte. Förslaget kommer först i vår. Men hon sa att ”Vi ska inte fastna i tonnageskatt och register. Det kanske inte blir något av det.”