Teknikutvecklingen har gått oerhört snabbt. Med den nya tekniken kom rationalisering och globalisering. På tio år har Sekos medlemsantal i telekombranschen nästan halverats.
Telekommarknaden i Sverige öppnades för konkurrens 1993, fem år före övriga EU. Det var då Televerket ombildades från ett statligt affärsverk till aktiebolaget Telia och vi fick en ny telelag. Samma år startade Jan Stenbeck Tele2. Fyra år senare slogs Tele2 ihop med mobiltelefonföretaget Comviq, som sedan början av 1980-talet haft en stor andel på den svenska mobiltelefonmarknaden. Idag är de Telias huvudkonkurrent i Sverige.
För tio år sedan fanns nästan alla Telias drygt 33.000 anställda i Sverige. Idag finns bara cirka en tredjedel av Telia Soneras drygt 29.000 anställda inom landet och företaget har verksamhet i tio länder.
Tele2-gruppen finns i 25 länder och har totalt 3.300 anställda, varav 1.200 i Sverige.
Idag har mobilen blivit var mans egendom, 91 procent av svenskarna mellan 16 och 75 år använder den. Vi har lärt oss förkortningar som SMS, WAP och MMS. Man kan ringa via Internet och ta del av hela medieutbudet på nätet genom mobilen.
Rationaliseringarna börjar
Det har också varit tio år av rationaliseringar. Knappt hade Statsanställdas förbund bytt namn till Seko så startade rationaliseringarna i Telia på allvar. Från att Seko 1995 hade 21.760 medlemmar i arbetsför ålder i telekombranschen är bara 12.500 kvar i år.
I januari 1996 startade Telia P-divisionen, ett gigantiskt omställningsprogram. En tredjedel av Telias 32.000 anställda flyttades till den nyskapade ”division personalförsörjning”. Under tre år skulle de kompetensutvecklas, flyttas om i organisationen eller få hjälp att lämna Telia. De som blev kvar till slutet sades upp.
Callcenterverksamhet
Callcenter blev på modet i mitten av 1990-talet. Glesbygdskommunerna lockade till sig callcenters med bidrag för att få arbetstillfällen till hemkommunen. Callcenters förutspåddes också skapa många nya jobb – inte minst i Sverige för att vi var så bra på att prata engelska. Men i låglöneländer som Indien pratar de också bra engelska och såväl amerikanska som brittiska företag har flyttat en hel del callcenterverksamhet dit.
I perioder har svenska ungdomar varit populär arbetskraft i callcenters i Irland och Skottland.
Men svenskspråkiga callcenters kom för att stanna, även om bara en handfull finns inom Sekos avtalsområde.
Arbetsvillkoren och arbetsmiljön har kritiserats genom åren – och mynnat ut i flera undersökningar. Timanställningar utan fasta arbetstidsmått eller scheman och med låga löner var normalt i början. Idag har branschen mognat lite, men ännu är deltidsanställningar mycket vanligt.
Privatiseringen av Telia
”Jag ser inte frågan om vem som ska äga Telia som en ideologisk fråga.” Det sa dåvarande kommunikationsminister Ines Uusmann i oktober 1996 när hon förberedde förslaget till förändringar i telelagen. Lagen som enligt många ansågs vara första steget mot en privatisering av Telia, som Telias vd Lars Berg planerat för.
1997 sa Sekos förbundsmöte också ja till ett privatiserat Telia, för att bredda ägandet.
Telia + Telenor
Hösten samma år började Telia prata samarbete med norska systerbolaget Telenor. En av orsakerna var att amerikanska teleoperatören Ameritech just blivit största delägare i Tele Danmark.
Fusion eller inte var den stora frågan.
Efter en tid sa den norska regeringen nej till samtal, men då protesterade stortinget och samtalen kunde fortsätta.
I augusti 1999 var samtalen i slutskedet. Telia var beredda både att öppna sitt accessnät i Sverige och sälja ut stora delar sin verksamhet i Norge och Irland för att få en fusion godkänd av EU-kommissionen. Telenor lovade att sälja ut delar av sin verksamhet.
Det är då Rosengren retar upp hela norska folket med sitt uttalande om att Norge är den sista Sovjetstaten.
Trots det är allt klart för affär december 1999. Efter sju sorger och åtta bedrövelser var Telia och Telenor äntligen överens om var huvudkontoret skulle ligga och vilka verksamheter som skulle ligga i vilket land. Men ytterligare en vecka senare så lades hela affären ner för gott.
Förvalsreformen
1999 var också året då man kunde börja ringa med förval – och med det kom nya teleoperatörer inom den fasta telefonin.
År 2003 infördes en anmälningsplikt – alla som avsåg att tillhandahålla kommunikationsnät måste göra en anmälan till Post- och Telestyrelsen, PTS, innan de började sin verksamhet.
Idag finns hela 115 företag på Post- och Telestyrelsens lista över bolag som anmält att de bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet med fast telefoni. 70 företag finns på listan över mobiltelefonibolag.
Telia till börsen
Direkt efter misslyckandet med norrmännen kom diskussionen om Telias utförsäljning i fokus. Inom regeringen diskuterade man två alternativ. Antingen skulle hela Telia börsintroduceras eller så skulle Telias nätdel skiljas ut och läggas i en ny myndighet, på samma sätt som Banverket fick ta hand om järnvägens infrastruktur.
År 2000 kom så riksdagsbeslutet om utförsäljningen av Telia. De anställda fick förtur till att köpa aktier för max 30.000 kronor var. Intresset för att teckna aktier var jättestort. När tiden gick ut i juni hade sex av tio anställda tecknat sig för att köpa aktier i det egna företaget. De allra första Teliaaktierna kostade 85 kronor styck. Idag handlas det för knappt 37 kronor.
Utförsäljning av bolag
Hösten 2000 konstaterade Telias nyblivna vd Marianne Nivert att 22 av Telias bolag med 16.000 anställda skulle bort från koncernen de närmast två åren. Installation, service och underhåll skulle ut ur företaget.
Störst bland de bolag som såldes ut var Nätservice, med nästan 2.500 anställda, och Swedia Networks, med drygt 2.000 anställda. Swedia Networks hamnade i företagsgruppen Telefos, till 51 procent ägt av Industrikapital och 49 procent av Telia. Sedan dess har de köpt in det finska bolaget Eltel Networks och från årsskiftet ingår före detta Swedia Networks där. Eltel Networks har totalt 5.200 anställda, varav 2.000 finns i Sverige. Utöver Sverige och Finland har de verksamhet i Norge, Baltikum och Polen.
Fem bolag (Neterna, Telia service, Telia system, Evega och Relacom) samlades i ett holdingbolag; Orbiant-gruppen. De bolagen, som arbetade med installation, service och underhåll av fasta telenät och nätverk, köptes sedan upp av telekomjätten Flextronics och blev i januari 2002 Flextronics Network Services, FNS. FNS blev i somras uppköpta av det svenska kapitalbolaget Altor och bytte nyligen namn till Relacom.
Men personalneddragningarna var inte över bara för att företagen sålts ut. Istället konkurrerade de med varandra om jobben från Telia.
Bankplaner som gick i stöpet
Trots att Telia sålt ut företag för att ”ägna sig åt kärnverksamheten” planerade de hösten 2001 för att tillsammans med Kooperativa Förbundet, KF, och Skandia bilda en ny storbank. Coop Bank, som var arbetsnamnet på den nya banken, skulle introduceras 2002 var det tänkt.
Telias intresse låg bland annat i att banken skulle erbjuda tjänster över internet, telefon och mobiltelefon. Och Telia gav sig in med en andel på 20 procent.
700 miljoner kronor senare lades bankprojektet ner efter att Finansinspektionen år 2003 slutligen återkallat banktillståndet, oktrojen, för Coop Bank.
Neddragningar i de utsålda bolagen
På våren 2002 varslade Swedia Networks och sa upp 500 anställda. Uppsägningar kom också i Flextronics, i In Group Sweden, i Comcarta och i ytterligare uppsägningar i Swedia Networks igen.
När de avknoppade bolagen började säga upp folk drabbades många äldre trotjänare. De som länge sett fram mot att gå i pension vid 60 års ålder blev snuvade på pensionspengarna. Bara något år innan de hade åldern inne för pension sparkades de istället ut i arbetslöshet.
Upphandlingarna ledde till en del absurda effekter, som när Swedia Networks tog hem en stor upphandling på Gotland 2003. Flextronics som förlorat jobben skickade sitt folk att jobba på fastlandet, medan Swedia fick skicka folk från fastlandet att göra jobbet på Gotland...
Andra anställda bytte arbetsgivare snabbare än de hann få det nya företagets namn och logotyp på arbetskläder och fordon.
Telia + Sonera = sant
2003 hittade slutligen Telia en partner. Fusionen med finska Sonera ledde till ytterligare rationaliseringar när man man skulle ”ta hem” de så kallade synergieffekterna.
För att få lov att genomföra affären tvingade EU-kommissionen Telia att sälja kabeltvbolaget Comhem. I gengäld köpte Telia Sonera förra året tillbaka delar av Flextronics, som Telia tidigare hade sålt ut.
Nya kollektivavtal
I början av 2003 skrev Seko kollektivavtal med norska Telenor, som hade 450 anställda i Sverige.
Och förra sommaren, 2004, lyckades Seko– efter många års diskussioner – skriva kollektivavtal med den antifackliga Kinnevikskoncernen för Tele2. Drygt tio år efter det att företaget etablerat sig. I Tele2 jobbar omkring 800 personer.
Ännu är stora delar av de nya företagen i branschen utan kollektivavtal och facket har haft svårt att komma in för att värva medlemmar bland de anställda.
I dag har Seko direktavtal med 61 telebolag som inte är med i någon arbetsgivarorganisation.
Pressen har hårdnat
Sammantaget har pressen blivit allt större på de anställda. Arbetstider och arbetsmiljön har blivit lidande. Personalen på de avknoppade bolagen har behandlats hårdhänt, pensionsåldern har ökat för nyanställda och antalet semesterdagar minskat.
Och inte är det stort bättre på TeliaSonera.
Förra hösten var det dags för förhandlingar om ett nytt omställningsavtal, av samma typ som gamla p-divisionen från 1996-99.
Trots en rekordvinst på 12,9 miljarder efter skatt för 2004, lanserade man nyligen ett besparingsprogram som på tre år ska spara 5 miljarder kronor i Sverige och ytterligare 1 miljard kronor i Finland. Ytterligare 3.000 anställda ska bort till år 2007.
anita.fors@seko.se
OKTOBER 2005
Tre röster om telekombranschen
Sekomagasinet har frågat tre personer – från facket,
det största teleföretaget och statliga IT-gruppen – om hur de ser på branschen idag och inför framtiden.
• Vilken fråga är viktigast för branschen idag?
• Hur tror du att det kommer att se ut i branschen om tio år?
Ylva Hambraeus Björling
ordförande regeringens IT-politiska strategigrupp:
– I framtidens informations- och tjänstesamhälle blir kunden "kung". Utmaningen är därför att sätta sig över tekniken och fokusera på användbarhet, tillgänglighet och funktionalitet. Den hårda globala konkurrensen innebär att man måste specialisera sig mer än idag.
– Den renodlade telekombranschen finns inte om tio år! Då kommer det att handla om att förse kunderna med kommunikation oavsett tid, rum och utrustning. Konkurrensen gäller såväl tjänsteutbudet som innehållet, vilket ger möjligheter för nya svenska innovativa företag. Kundernas krav bör ha lett till att infrastrukturen har tillräcklig kapacitet och är tillgänglig och robust.
Anders Bruse
Senior vice president Telia Sonera Sverige:
– Begreppet ”konvergens” är den stora frågan, det vill säga hur vi använder telefonen. IP-telefoni och mobiler tar över från den fasta telefonin och media, tv och musik, flyttar in i mobilen. Branscherna håller på att växa ihop. Företagskunderna frågar efter integrerade system.
– I vardagsmiljön finns de platta skärmarna med bra kvalitet och allt kommer att vara hopbyggt med olika telekomlösningar. Det finns tre sorters aktörer; telekomoperatörerna, de som bygger ”burkarna” vi har i hemmet och de som vill fylla dem med innehåll. Det får effekter på företag och sysselsättning, men det behövs alltid en lokal support.
Björn Lind
ombudsman Seko:
– Det är IP-telefonins inflytande på branschen och intäkterna i bolagen, eftersom det kommer att avgöra hur det blir med nyinvesteringarna. Det är frågor för både politiker och Post- och Telestyrelsen, de kan inte fokusera enbart på konkurrens. Vi i Seko måste värva medlemmar hos de nya operatörerna.
– Teknikutvecklingen är oerhört svårt att sia om, den går så vansinnigt snabbt. Mer och mer kommer att gå tillsammans; internet, tv, telefoni. Det betyder färre knutpunkter och därmed färre tekniker, men alla behöver den mänskliga rösten i kundtjänsten. Globaliseringen har ökat, fast jag tror att Teliasonera och Tele2 finns kvar.
Löner:
Genomsnittlig månadslön telekombranschen
1995: 15.100 kronor
2005: 22.100 kronor
Aktiva medlemmar telekombranschen:
1995: cirka 21.760
2005: cirka 12.500
Källa: Seko
Antal teleoperatörer:
1994/95
8 företag fast telefoni
3 företag mobiltelefoni
2004/05 *
50 företag fast telefoni
25-30 företag mobiltelefoni
* Ytterligare 65 företag har anmält att de avser att starta tjänster med fast telefoni och ytterligare 40 med mobiltelefoni.
Källa: Post- och Telestyrelsen
OKTOBER 2005
Övriga avsnitt i serien:
• Färre arbetslösa – men de har mindre i plånboken
(februari 2006)
• Smutsiga jobb i lokalvården
(december 2005)
• Vägar och järnvägar stakas ut av politikerna
(november 2005)
• Telekom – en brokig bransch
(oktober 2005)
• Energibranschen i fritt fall
(september 2005)
• Järnvägstrafik på nya spår
(augusti 2005)
• Postbranschen jobbar i motvind
(juni 2005)
• Sjöfarten stävar framåt
(maj 2005)
• Seko 10 år
(april 2005)