Seko 10 år

För tio år sedan, i april 1995, bytte Statsanställdas förbund namn till Seko; Facket för service och kommunikation. Då var det inte längre enbart staten som var arbetsgivare till alla medlemmar.

Avregleringar och rationaliseringar har sedan dess minskat Sekos medlemsantal med 21 procent; 40.930 personer. Samtidigt har EU fått en allt större roll för svensk arbetsmarknad. Sekos ordförande Janne Rudén tycker det är dags att människan sätts i centrum igen.

För tio år sedan bytte Statsanställdas förbund namn till Seko och strax därefter slog man sina påsar ihop med Sjöfolksförbundet. Sedan dess har Seko tappat cirka 40 000 medlemmar.
Vad har hänt?
– Avregleringseran ligger till stor del under den här perioden, dessutom har stora försvarsnedskärningar slagit mot sysselsättningen. Kvinnorna har drabbats hårdast. Många av de arbetsuppgifter som konkurrensutsatts, upphandlats eller outsourcats har varit just kvinnojobb, till exempel inom lokalvården. Till det kommer Postens nedmontering av kontorsnätet.
   – Idag är det tydligt att man har satt fokus på vinstmaximering. Hela samhället har avhumaniserats. Människan är bara en insatsvara i det här spelet.

Vilka branscher har förändrats mest?
– Telekommunikationsområdet har genomgått den största förändringen. Dels genom börsnoteringen och utförsäljningen av Telia. Dels genom den tekniska utvecklingen som gått med rasande fart. De mobila systemen är idag reella alternativ till det fasta telenät. IP-telefonin är på gång och det tar inte lång tid innan den fått fullt genomslag.
    – Postbranschen har också förändrats mycket, fast på ett annat sätt. Där kom konkurrensen som alternativ till det fysiska brevet; först som fax, sen e-post och sms. Framtiden styrs av politiska beslut.
   – Men det finns också branscher där det stått nästan still. Inom energibranschen har man inte gjort särskilt mycket investeringar, det är som att man glömt att det behövs. Likadant är det på järnvägssidan.

Avregleringarna och sjöfartspolitiken har varit viktiga frågor för Seko. EU får allt större betydelse. Vilka är den viktigaste frågorna nu?
– Det är kollektivavtalet. För tio år sedan var det ingen som ifrågasatte dess vara eller inte vara. Men idag är det inte så självklart längre. Ta frågan om EU:s tjänstedirektiv. Det kan komma att skaka vartenda kollektivavtal i grunden. Vi kan få företag i alla branscher som konkurrerar genom att dumpa löner och andra villkor.
   – EU:s arbetstidsdirektiv är en minst lika viktig fråga. Sedan har vi hela den sociala dialogen som sker branschvis. Liksom frågan om fortsatt konkurrensutsättning. Man kan sammanfatta det hela med en enda fråga: Kommer man att lyckas att skapa ett socialt Europa? Ett Europa med människan i centrum, som samtidigt är konkurrenskraftigt i världen.

Vilket är det största hotet mot medlemmarnas jobb?
– Får man inte stopp på avregleringscirkusen och kan styra upp olika upphandlingar, så kommer arbetstillfällen att fortsätta försvinna. Jag brukar fundera på om det inte finns någon gräns på hur effektiv man kan bli. Idag får samhället ta mer och mer av kostnaderna av effektiviseringen. Det är en effektivisering till döds. Vi ser också allt fler exempel på att människor är för friska för att bli sjukskrivna, men för sjuka för att kunna stämpla. Ett annat hot har Vaxholmskonflikten illustrerat. Får vi inte stopp på den sortens dumpning av löner och andra villkor är våra medlemmar riktigt illa ute.

Hur ser du på framtiden?
– Jag är optimist, jag tror man kan bryta trenden. Man har pratat länge om förnyelsebar energi – men var finns den? Vi kan inte bara sitta och vänta på att framstegen kommer av sig själv, utvecklingen måste styras. Det är inte omöjligt att man tar beslut om att bygga ett kärnkraftverk till i Sverige inom tio år. Den tekniska utvecklingen stannar inte upp. Frågan är; kommer man att sätta människan i centrum igen eller inte? Tsunamin och den stora stormen manar till eftertanke. Vi har en utveckling där man mer eller mindre ohämmat konsumerar jordens resurser. Allt för att få upp index på börserna i olika storstäder runt om i världen.

anita.fors@seko.se