Snuvad på pensionen
   – del 3

© Seko-magasinet

senaste nytt
startsidan
läs debatt
skriv insändare
läs serierna
redaktionen
sök
temarep
sök
web-redaktören
Seko
oktober 2002

"Vi bara måste göra något för de här människorna"

– Britt Mari och Bo och alla andra som avskedas och förlorar sin pensionsålder borde ställa Björn Rosengren och Göran Persson mot väggen och kräva att de, som ägarrepresentanter, tar sitt ansvar. För så här får det inte gå till. Var finns rättvisan? Det säger Nisse Nobrand, Sekos representant på IT-mötesplatsen Hubben i Stockholm.

De här människorna har anställts med löfte om en lägre pensionsålder. Helt plötsligt så ändras förutsättningarna och jag förstår verkligen hur upprörda de är. Det är dessutom många som drabbas, säkert upp till hälften av dem som nu varslas, säger Nisse Nobrand.
   – Från Seko försöker vi naturligtvis hjälpa de här människorna. Men vi behöver hjälp från företagen och ägarna. Kanske behövs det ett nytt övergångsavtal, framför allt för att skydda trotjänarna. Seko kunde kanske ta initiativ till något slags ”rundabordssamtal” med politikerna och de inblandade företagen för att hitta en lösning för trotjänarna.

Många varsel
Det är bråda dagar för Nisse Nobrand och hans fackliga kollegor. Varslen duggar tätt inom hela telekom-branschen. Oroliga medlemmar ringer och nästan dagligen sitter han i förhandlingar om uppsägningar. Han förstår om en del känner sig orättvist drabbade. Varför fick just jag sluta? Men han tycker att regeln om sist in först ut i las inte alltid går att följa.
   – Men man behöver nog strama åt lagstiftning och avtal en del, så att det blir mer av mätbara kriterier för undantagen. Sedan så ska individen själv alltid förstå varför man gör ett undantag för just han eller hon. Om det inte är glasklart varför ska man inte heller göra avsteg från las.
   Nisse har också funderat en del över hur förhandlingarna ska gå till när neddragningar är aktuella. En del har hävdat att de lokala fackliga förtroendemännen inte ska delta utan att allt ska skötas av centralt anställda ombudsmän.
   – Det behövs både personkännedomen från den lokala förtroendemannen och distansen från facket centralt. Så båda behövs vid förhandlingsbordet.
Telia tjänar hundratals miljoner på att anställda avskedas innan de når den avtalsmässiga pensionsåldern eller har gått över till andra bolag. Därför är också alla inblandade företag angelägna om att bli av med dem som närmar sig pensionsåldern, om den är lägre än 65.
   – De här pengarna, som ju faktiskt finns, borde ju kunna användas till dem som förlorar jobbet.

Hjälpa trotjänarna
Nisse månar särskilt om dem som har skadats på jobbet, alla trotjänare som finns och om de arbetshandikappade som nu drabbas. Telefonisten Britt Mari Hillström är långtifrån ensam om att vara handikappad och ha varit anställd på Telia, för att nu sägas upp.
   – Det är för jävligt. Vi bara måste göra något för de här människorna. De är alla trotjänare och har inriktat sitt liv på en lägre pensionsålder. Socialdemokratiska politiker i regering och riksdag som har lett privatiseringen av Telia har ett stort ansvar för dessa människor, säger Nisse Nobrand.

Björn Forsberg



GÅ TILL



senaste nytt
startsidan
läs debatt
skriv insändare
läs serierna
redaktionen
sök
temarep
sök
web-redaktören
Seko


ÖVRIGT



KONTAKT

   Seko-magasinets webbredaktör

   Tipsa Seko-magasinet


© Seko-magasinet. Citera gärna våra webb-sidor, men glöm inte ange källan.