© Seko-magasinet











| oktober
2002
"Vi bara måste göra något för de här
människorna"
Britt Mari och Bo och alla andra som avskedas och förlorar
sin pensionsålder borde ställa Björn Rosengren och Göran
Persson mot väggen och kräva att de, som ägarrepresentanter,
tar sitt ansvar. För så här får det inte gå
till. Var finns rättvisan? Det säger Nisse Nobrand, Sekos representant
på IT-mötesplatsen Hubben i Stockholm.
De här människorna har anställts med löfte om en lägre
pensionsålder. Helt plötsligt så ändras förutsättningarna
och jag förstår verkligen hur upprörda de är. Det
är dessutom många som drabbas, säkert upp till hälften
av dem som nu varslas, säger Nisse Nobrand.
Från Seko försöker vi naturligtvis
hjälpa de här människorna. Men vi behöver hjälp
från företagen och ägarna. Kanske behövs det ett
nytt övergångsavtal, framför allt för att skydda
trotjänarna. Seko kunde kanske ta initiativ till något slags
rundabordssamtal med politikerna och de inblandade företagen
för att hitta en lösning för trotjänarna.
Många varsel
Det är bråda dagar för Nisse Nobrand och hans fackliga
kollegor. Varslen duggar tätt inom hela telekom-branschen. Oroliga
medlemmar ringer och nästan dagligen sitter han i förhandlingar
om uppsägningar. Han förstår om en del känner sig
orättvist drabbade. Varför fick just jag sluta? Men han tycker
att regeln om sist in först ut i las inte alltid går att följa.
Men man behöver nog strama åt lagstiftning
och avtal en del, så att det blir mer av mätbara kriterier
för undantagen. Sedan så ska individen själv alltid förstå
varför man gör ett undantag för just han eller hon. Om
det inte är glasklart varför ska man inte heller göra avsteg
från las.
Nisse har också funderat en del över hur
förhandlingarna ska gå till när neddragningar är
aktuella. En del har hävdat att de lokala fackliga förtroendemännen
inte ska delta utan att allt ska skötas av centralt anställda
ombudsmän.
Det behövs både personkännedomen
från den lokala förtroendemannen och distansen från facket
centralt. Så båda behövs vid förhandlingsbordet.
Telia tjänar hundratals miljoner på att anställda avskedas
innan de når den avtalsmässiga pensionsåldern eller har
gått över till andra bolag. Därför är också
alla inblandade företag angelägna om att bli av med dem som
närmar sig pensionsåldern, om den är lägre än
65.
De här pengarna, som ju faktiskt finns,
borde ju kunna användas till dem som förlorar jobbet.
Hjälpa trotjänarna
Nisse månar särskilt om dem som har skadats på jobbet,
alla trotjänare som finns och om de arbetshandikappade som nu drabbas.
Telefonisten Britt Mari Hillström är långtifrån
ensam om att vara handikappad och ha varit anställd på Telia,
för att nu sägas upp.
Det är för jävligt. Vi bara måste
göra något för de här människorna. De är
alla trotjänare och har inriktat sitt liv på en lägre
pensionsålder. Socialdemokratiska politiker i regering och riksdag
som har lett privatiseringen av Telia har ett stort ansvar för dessa
människor, säger Nisse Nobrand.
Björn Forsberg
GÅ TILL
|