Yvonne Björklund är läkarsekreteraren som blev lokförare. I sitt nästa liv vill hon förverkliga en dröm och bli barnmorska – om hon inte blir lokförare igen.

Hallsberg är präglat av järnvägen och många får sin försörjning från SJ eller Banverket. Det var inget som påverkade Yvonne Björklunds uppväxt. Hennes första barndomsdröm var att bli lärare men likt många andra drömmar hamnade den på hyllan. Istället utbildade sig Yvonne till läkarsekreterare.
   Efter tio år som landstingsanställd började hon på SJ:s företagshälsovård – och tog därmed det första steget mot nästa yrke.
   – Jag träffade många lokförare och andra SJ-anställda, och 100 procent av dem trivdes.

Övertygande tur
Så när företagshälsovården omorganiserades och överfördes till Previa, kände Yvonne att det var dags att bryta upp. Under sina fem år på företagshälsovården hade hon dagligen umgåtts med järnvägsfolk så tanken på att bli tågmästare låg nära till hands.
   – Jag ville inte bara byta jobb, jag ville helt byta arbetsuppgifter.
   Yvonne berättade för en god vän och lokförare om sina planer. Du ska följa med mig på en tur i loket, sa han till henne. Hon följde med, blev övertygad och sökte in på lokförarutbildningen 1982.
   – SJ var väldigt modernt då. Jag var gravid för tredje gången när jag sökte in, men det var inte några problem, jag gjorde urvalstestet och anställdes innan jag blev mammaledig, och när jag kom tillbaka började jag utbildningen.
   – Vi var 30 på kursen, 29 killar och jag. När de gick ut för att röka och fika på rasterna gick jag in på toaletten för att pumpa ur mjölk.
   Yvonne Björklund har inte ångrat sitt yrkesval.
   – Inte en dag har jag tyckt att det varit tråkigt att gå till jobbet. När jag slutade som läkarsekreterare förstod jag att jag aldrig mer skulle få det så tyst, så rent och så ljust. Kanske var det för bra, jag ville att det skulle hända mer.
   Vi sitter på tåget från Västerås till Hallsberg och plötsligt piper det till i Yvonnes mobiltelefon. Det är chefen som undrar om hon kan hoppa in och arbeta extra. En god illustration till det Yvonne just berättat om personalbrist, alltför tajta scheman, dålig organisation och alla problem som det för med sig för de anställda, allt fler sjukskrivningar till exempel.

Det pirrade
Det är just organisationen som får henne att tveka över yrkesvalet i sitt nästa liv. Om omorganisationerna leder till förbättringar kan nog Yvonne tänka sig att fortsätta som lokförare, om inte, vill hon bli barnmorska.
   Jag undrar varför hon inte tog chansen att bli det när hon lämnade företagshälsovården. Yvonne säger att det var alltför lång utbildning och att på SJ var man dessutom anställd under utbildningen och garanterad jobb efteråt.
   Yvonne kommer fortfarande ihåg sin första tur på egen hand som lokförare. Det var ett godståg från Hallsberg till Nässjö, då var SJ ännu inte delat mellan person- och godstrafik.
   – Det pirrade lite, nu var det dags, nu hänger det bara på mig. Men det gick bra.
   – Visst har det varit problem att kombinera de oregelbundna arbetstiderna med tre barn. Men tack vare mormor och ansvarsfulla barn har det gått ändå. Det är inte någon av de tre döttrarna som har något intresse av att dela mammas yrkeskarriär.    Det har däremot den treårige barnbarnet.
   – Han älskar att åka tåg. Vi åker ofta mellan Hallsberg och Örebro. Men det ska vara blå tåg, inte silvertåg.

Mats Andersson

GÅ TILL

• FÖRSTA delen i temareportaget
  
  
• Tillbaka till översikten
  
  
• Månadens nyhetsöversikt.
  
  
• Månadens utrikesnyheter.
  
  

• Tidigare temareportage

KONTAKT

   Seko-magasinets webbredaktör

   Tipsa Seko-magasinet


© Seko-magasinet. Citera gärna våra webb-sidor, men glöm inte ange källan.