Stänga av telefonen och bara läsa.
   Det är semesterdrömmen för Viveka Bergkvist.
   – Jag har redan varit på biblioteket och lånat böckerna.

Viveka är svartklädd och har tunga silversmycken i öronen, runt vänster handled och på fingrarna. Håret är långt och i flera nyanser, redan nästa dag ska det bli blont rätt igenom.
   Hon är 24 år och hårdrockare. En snabbpratande ung kvinna full av överraskningar och ett pärlande, smittande skratt. Till vårt möte kommer hon med sin granne, en 60-årig tysklärarinna. De har varit på stan tillsammans, tittat på tyg till sommarklänningar och fikat.
   Till skillnad från flertalet svenskar tar Viveka ut merparten av sin semester redan nu i maj, har redan börjat nedräkningen.
   – Jag har inte jobbat så länge på CityMail, så jag får inte full semester. Jag trodde jag skulle få 16 betalda semesterdagar, men det blev 19. Det var bra.

Stanna hemma och läsa
Stanna hemma och läsa på semestern är ett aktivt val. Resa lockar henne inte så mycket just nu. Kanske senare i livet. Dessutom kostar det pengar, pengar som behövs för kommande studier.
   – Man stressar så mycket i veckorna. Jag jobbar som brevbärare och pluggar tre-fyra kvällar i veckan. Man ska göra det man tycker är kul på semestern. Det är ett beteende man måste lära in. Många sätter upp alltför storslagna planer.
   – Det är viktigt att inte bränna ut sig. Jag satsar på att bli 80 år. Minst. Jag har sett så många hålla sig pigga av att läsa, av att besöka platser i fantasin. Man har ju inte tid nog att uppleva allt. Då är böckerna bra. Bara man inte slutar leva.
   Trots att hon jobbar i sommar blir det som ledigt i alla fall, tycker hon, eftersom det blir ledigt från pluggandet. Till hösten väntar högskolan, om Viveka får som hon vill.
   – Jag vill läsa religionsvetenskap. Tycker om fabler och berättelser. Helst skulle jag vilja bli forskare. Det tror jag passar mig.
   Hemma ligger bokhögen och väntar.
   Först och främst är det Sherlock Holmes samlade verk. På engelska – för språkets skull.
   – Jag är mycket inne på 1800-talsförfattare nu. Jag har läst 40 poäng historia tidigare. 1800-talet är en brytningspunkt. På 1700-talet såg man kvinnan som en ut-och-invänd man, ofullständig. På 1800-talet blev hon ett väsen man inte kunde förstå. Fast bara överklasskvinnorna. Arbetarkvinnorna räknades inte. Med den historiska insikten är det intressant att läsa det som skrevs då.

Historiska deckare
I högen ligger också Edgar Allan Poe.
   – Han skriver så absurda berättelser. Och man blir ofta överraskad. Annars lär man ju sig en författare, hur de tänker.
   Sen kommer tre historiska deckare i klostermiljö, skrivna av Ellis Peters. En av dem, Djävulens notis, har hon redan tjuvstartat på.
   Slutligen ska franskaboken få sin beskärda del. Viveka började en nybörjarkurs i franska i vintras och snart väntar nya prov.
   – När jag kan franska finns det ännu mer böcker att läsa. Det är ju inte allt som översätts, säger hon och avfyrar ännu ett pärlande skratt.
   För att läsandet ska kännas riktigt bra är ritualerna viktiga.
   – Det är en trygghetskänsla. Jag sitter gärna hemma, teven är borta från vårt vardagsrum. Där läser jag bara. Te är bra. Kaffe gör mig för stirrig, då vill jag diskutera istället. Och så gärna frukt. Jag brukar skära upp äpplen i bitar. Jag vill inte bli ett kakmonster och när man är uppslukad av boken tänker man inte på vad det smakar längre.
   Men Viveka nöjer sig inte med att läsa. Sedan barndomen skriver hon egna berättelser. Men nu blir det mest texter till pojkvännens hårdrockband.
   – Han brukar berätta för mig om den vision han har till den musik han gjort, säger ”jag ser det här framför mig”, och sen börjar jag skriva. Alla böcker jag läser ger mig inspiration. Texterna är viktiga för mig, även om ingen hör vad de sjunger.
   Så semester innebär också hopp om tid att skriva mer, även om läsandet är det viktigaste.
   – Att läsa är ett rent nöje. Det får inte vara pretentiöst. Jag hatar boksnobbar. Man måste kunna läsa allt. Jag blir lyckligast så. Ibland läser jag de värsta kioskromanerna, såna som kvinnor brukar gömma. Det är som att titta på en såpopera. Och serietidningar gör mig glad. Jag vet att jag kan ge mig på ”svårare” titlar också, behöver inte bevisa något med mitt läsande.

Anita Fors

GÅ TILL

• FÖRSTA delen i temareportaget
  
  
• Tillbaka till översikten
  
  
• Månadens nyhetsöversikt.
  
  
• Månadens utrikesnyheter.
  
  

• Index för 2001
• Tidigare temareportage

KONTAKT

   Seko-magasinets webbredaktör

   Tipsa Seko-magasinet


© Seko-magasinet. Citera gärna våra webb-sidor, men glöm inte ange källan.