– Det är lika viktigt att ha en krisberedskap på arbetsplatsen som att ha en förbandslåda med första hjälpen. Om någon blivit sårad är det självklart att plåstra om, men om någon blivit känslomässigt skakad tappas det lätt bort.

Det konstaterar psykolog Luis Ramos-Ruggiero som är chef för CTK, Center för kris- och traumahantering, med specialinriktning på dem som utsatts för överfall, rån eller annat våld i arbetslivet.
   – Det är inte onormalt att bli rädd, sova dåligt, få mardrömmar eller flashbacks. Det onormala är att bli utsatt för misshandel eller vapenhot.
   Viktigast är att den som varit utsatt för våld tas omhand direkt.
   – Oftast är det bäst om någon inom den egna organisationen tar hand om den akuta krishanteringen.
   Att man reagerar är fullt normalt. Hur man reagerar varierar från person till person. Det kan vara allt från sömnsvårigheter, påträngande minnesbilder, ångest och koncentrationssvårigheter till rent kroppsliga symptom som huvudvärk eller ryggont. Och man vet inte i förväg hur man kommer att reagera.

Flera år senare
Det är också normalt att symptomen mattas av med tiden.
   – Efter tre–fyra veckor ska det kännas bättre. 50-60 procent av dem som drabbats blir bra utan extra insatser, men det varierar beroende på vad man utsatts för. Det är inte samma sak att bli rånad som att bli misshandlad.
   – Känns det inte bättre efter en månad, då ska man söka hjälp. Det är viktigt att inte vänta längre, annars är risken stor att man utvecklar en posttraumatisk stress. Då kan man inte dämpa, inte återhämta sig psykiskt själv. I stället måste man få hjälp att se varför man reagerar som man gör. Om man fastnar i symptomen blir det outhärdligt.
   För andra kommer reaktionen först långt senare.
   – Man kan bli sjuk flera år efteråt. Framför allt kvinnor somatiserar upplevelser, det kroppsliga tar över känslorna. Det är ett sätt att reagera om man inte hittar ord på det man varit med om, på sin ilska, sin vrede och ibland också hat. Det kan yttra sig som diabetes, ont i huvudet, ont i axlar och rygg.
   Ett förstående bemötande gör det lättare att komma över skakande upplevelser. Enkla saker är viktiga; som att kolla att den drabbade har fått en chans att ringa sin familj, se till att hon får något att dricka, och mat om det tar tid.
   – Och man ska inte låta någon åka hem utan att ha pratat om vad som hänt. Den som drabbats sitter med en massa upplevelser och känslor och behöver få en känslomässig avlastning.
   Gör man rätt i början är förutsättningarna bättre för att det ska gå bra.
   Ett enkelt exempel: En rånad kassör ringer chefen och berättar vad som hänt och att polisen är på plats. Chefen kommer ner till arbetsplatsen. Nu hänger mycket på chefens agerande. Går hon fram till kassören, kramar om henne och frågar hur hon mår – eller är den första frågan ”Hur mycket tog de?”
   – Får man stöd hemma, har kamrater som bryr sig och ringer för att höra vad som hänt, som tar emot ens reaktioner i stället för att bara vara nyfikna, då brukar det gå bra. Då får man hjälp att inse att man klarat sig, att det är över.

Anita Fors

GÅ TILL

• FÖRSTA del i temareportaget
  
  
• Tillbaka till översikten
  
  
• Månadens nyhetsöversikt.
  
  
• Månadens utrikesnyheter.
  
  

• Index för 2001
• Index för 2000
• Tidigare temareportage

KONTAKT

   Seko-magasinets webbredaktör

   Tipsa Seko-magasinet


© Seko-magasinet. Citera gärna våra webb-sidor, men glöm inte ange källan.