© Seko-magasinet











| juni
Sekos årsmöte 2001
Grabbarnas tid är förbi
När Sven-Olof Arbestål hållit sitt tal applåderades
han av Gunilla Blom Sjövall, ansvarig för jämställdheten
i Seko Stockholm. Efteråt sa hon, att det gäller att ta tag
i förebilderna.
Så Arbestål är en förebild i jämställdhetsarbetet?
När ordföranden i LO:s tredje största
förbund säger att jämställdheten är viktig bör
han tas på allvar. Han belyser de värderingar som kännetecknar
den manliga hierakin. Vad han säger har stor betydelse för ombudsmän,
förtroendevalda och medlemmar.
Hur ska Seko bli ett jämställt förbund?
Att jobba fackligt som kvinna är att hela
tiden stöta i det osynliga glastaket. Ska fler kvinnor komma in måste
männen släppa ifrån sig makt. Vi är inte ute efter
att slå oss in och putta undan männen. Vi vill bjuda upp till
dans och tillföra kvinnliga värderingar.
Det krävs också att tillräckligt
många män inifrån magen kan säga: Detta är
självklart. Det finns ingen annan väg.
Vilken nytta har Seko av att vara jämställdheten?
Det är en resursfråga. Seko har inte
råd att vara utan den kunskap kvinnor har. Ska vi vara trovärdiga
och uppnå resultat måsta alla ha en chans att vara med. Det
gäller att ta till vara allas lust och erfarenhet, att verkligen
bli en lärande organisation.
Hur når man dit?
Jag efterlyser ett handlingsprogram för jämställdhet.
Vi måste också göra en lönekartläggning för
att se vilka löneskillnader det finns mellan könen. Och vi måste
få fler kvinnliga löneförhandlare.
Hur långt är det kvar?
Vi har åtminstone lämnat skogsstigen
bakom oss.
Mats Andersson
|