Löner och arbetstider brukar komma i topp när medlemmarna ska svara på frågan vad facket ska ägna sig åt. Därför knyts förhoppningarna till Sekos förhandlare nu när avtalsrörelsen har rullat i gång. Sören Hellström är förhandlingschef och har reallöneökning för alla som mål.

Enligt Sören Hellström är lönerna självklart den viktigaste frågan i avtalsrörelsen som snart startar. Men hittills har diskussionen om utrymme för en arbetstidsförkortning varit livligare än den om utrymme för lönehöjningar. Och ett tag såg allt ut att vara klart.
   Regeringen hade accepterat ett förslag från LO som i princip innebar en arbetstidsbank. Alla var nöjda med lösningen – tills den sprack. Vänsterpartiet och miljöpartiet sa nej och därmed går det inte att få majoritet i riksdagen.
   – Jag trodde att vi hade en lösning på frågan om arbetstidsförkortningen, men det gick åt helsike politiskt, säger Sören Hellström. Så nu blir det fråga om att satsa av löneutrymmet för att få en förkortning av arbetstiden.
   Nu blir det branschvisa lösningar om arbetstidsförkortningen, i den mån det blir några. Frågan är också vad arbetsgivarna tycker.
   Sekos krav i avtalsrörelsen bygger helt på LO:s gemensamma yrkanden, bland annat:
   • Stärka kollektivavtalens betydelse på arbetsmarknaden.
   • Satsningar på de lägst avlönade.
   • Reallöneökningar till alla anställda.
   • Ökat inflytande över och en förkortning av arbetstiden.
   • Förbättringar för de som skadas i arbetet.
   • Avtal om kompetensutveckling samt om arbetsmiljö med företagshälsovård.
   – Vi måste se till att löneskillnaderna minskar på alla områden. Inom LO generellt blir löneskillnaderna större. Flera av våra områden visar säkert samma bild.

Utbilda lokala förhandlare
Sören Hellström pekar på vikten av att alla får en reallöneökning och att man därför vill ha en garanterad höjning på lägst 650 kronor för alla. Det totala löneutrymmet är 3,8 procent. Enligt Sören Hellström är det ett noga genomdiskuterat alternativ och han tycker inte att det spär på inflationen.
   – Kraven är inte orimliga.
   De flesta grupper inom Seko har på relativt kort tid gått från strikt reglerade lönetrappor till ett system med individuella löner, utan att det utvecklats några system för på vilka grunder lönesättningen ska ske (med några få undantag).
   – Det finns missnöje med individuella löner på de ställen där man inte har några regler att luta sig mot för att fördela dem.
   – Vi ska utbilda lokala förhandlare. Det är där ute de måste klara det. Det är viktigt att det inte blir godtycke vid lönesättningen. Kriterierna ska vara klara.
   – Det går inte att peka ut enskilda arbetsgivare som sköter det dåligt, utan det varierar mellan olika arbetsplatser.
   Lönediskriminering av kvinnor är ett problem som finns – eller inte finns, allt beror på hur man räknar eller vem man väljer att lyssna på.
   – Vi skriver in i avtalen att löneskillnader mellan män och kvinnor inte får förekomma, säger Sören Hellström, och i många fall har arbetsgivaren rättat till felaktigheter när det dykt upp.
   Utfallet av en lönerörelse berör alla medlemmar som har arbete. Allt i pengar, eller en del i arbetstidsförkortning, eller/och som en satsning på kompetensutveckling. Frågan är då vilket inflytande medlemmarna har över sina löner.
   – Jag tycker att medlemmarna har inflytande över avtalen, säger Sören Hellström. Förra hösten hade vi öppna möten, i höst har vi haft avtalskonferenser med övergripande frågor och nu pågår branschvisa konferenser.
   – Lönefrågan hålls alltid vid liv, det märks när vi från förhandlingsavdelningen reser ute i landet.
   – Målsättningen är solklar. De nya avtalen ska vara klara när de gamla löper ut.

Mats Andersson

GÅ TILL

• NÄSTA del i temareportaget
  
  
• Tillbaka till översikten
  
  
• Månadens nyhetsöversikt.
  
  
• Månadens utrikesnyheter.
  
  

• Index för 2000
• Index för 1999
• Tidigare temareportage

KONTAKT

Seko-magasinets webbredaktör

Tipsa Seko-magasinet


© Seko-magasinet. Citera gärna våra webb-sidor, men glöm inte ange källan.