SEKO-magasinets temareportage november 2000

Flytten går söderut / del 1

november 2000

Glenn har alltid velat söderut

I vintras blev det klart att försvarsförbanden i Sollefteå ska läggas ner. Då valde Glenn Westerlund och Karin Hammar att ta jobb på P4 i Skövde, 72 mil bort. I stället för att gå en osäker framtid till mötes på hemorten.

Glenn Westerlund har jobbat på försvaret i Sollefteå från det han var 20. De senaste nio åren har han varit förrådsmästare. Sedan ett par månader har han ett nytt kontor på P4:s motorförråd i Skövde. På väggen intill hyllorna bakom skrivbordet har han hängt upp tredubbla rader med diplom. Mest för olika utbildningar i arbetsledning och datorprogram, men också ett i nattorientering och inte minst för flera FN-tjänstgöringar i Bosnien.
   – Jag är van att röra på mig. Och jag har länge velat flytta söderut, bort från kyla och snö, och komma närmare kontinenten, säger han som förklaring till att han snabbt bestämde sig för att flytta när beslutet kom att förbanden i Sollefteå ska vara helt avvecklade till 2004.
   I februari läste Glenn listorna på tjänster att söka, många som blivit lediga efter att de anställda över 57 år erbjöds förtida avgång. Och i maj när han och några arbetskamrater var på ”studieresa” till Skövde blev det definitivt klart att det var dit han skulle flytta.
   – Redan då blev vi väl mottagna. Och så har det fortsatt, alla har hjälpt till att sätta mig in i det nya jobbet. Jag är glatt överraskad. Jag trodde inte att det skulle fungera så bra.

Lägre priser
Huset sålde han genom att sätta upp lappar runt om i samhället, på Ica, Konsum, sjukhuset… Det gick ganska lätt. Huset är byggt 1940 och ligger en bit ut på landet men ändå nära centralorten Sollefteå.
   – Det var inga större problem. Värre är det för dem som sitter med nyare och högt belånade hus.
   Nu bor Glenn och familjen i ett radhus tre mil utanför Skövde, med båtplats i Örlen och tillgång till båthus och klubbhus. Månadskostnaden är cirka 4.500 kronor, en tusenlapp mer än för villan i Sollefteå. Men det tycker Glenn att det är värt.
   – Det är toppen. Vi trivs verkligen där.
   – Och vilket utbud på varor och tjänster det finns här. Med klart lägre priser än hemma i Sollefteå. Och kommunalskatten blir flera kronor lägre.
   Men allt är inte en dans på rosor för familjen Westerlund. Glenn berättar att nioåriga dottern Felicia tycker att det varit väldigt jobbigt att flytta bort från alla kamrater. Och frun Lena har ännu inte hittat något nytt jobb som läkarsekreterare så hon får vara hemma med Kajsa, 2,5 år, som inte får någon dagisplats när mamma inte har något jobb.
   – Det är Lena som har fått offra sitt jobb. Men hon har inte varit emot flytten, säger Glenn.
   Det Glenn saknar mest är kontaktnätet han hade i Sollefteå.
   – När man till exempel skulle låna en släpvagn var det bara att ringa nån.
   Och så travkompisarna som åkte runt på Norrlands travbanor var och varannan helg.
   – Men vi håller kontakten och har bestämt att ses på Solvalla i vår. Och i juli kommer de hit till Axevalla.

Lever i kappsäck
Karin Hammar har också börjat jobba i Skövde, som löneassistent på regementets personalenhet. Men hon har inte kunnat flytta ner än och pendlar varje vecka hem till Sollefteå.
   – Jag tog chansen att få ett jobb här. Om jag väntat ett år till så kanske det inte finns några jobb kvar, säger hon.
   – Det känns verkligen bra att jobba där det är utveckling i stället för avveckling.
Arbetsgivaren betalar Karins hemresor under ett halvår. En gång har hon kört bil de 72 milen fram och tillbaka. Annars är det flyg som gäller: Då ger hon sig av hemifrån 4.45 och kommer fram 10.15 på måndagförmiddagen, om flyget fungerar som det ska.
   – En gång kom jag hit vid två på eftermiddagen. Men oftast fungerar det bra och jag kan jobba in den tiden i veckorna.
   I veckorna får hon gratis övernattning i en tvåa i kvarteret Logementets lägenhetshotell. Och på fredagar klockan 14.00 bär det hem igen.
   – Jag lever verkligen i kappsäck. Så kan man inte ha det någon längre tid.
Det som hindrat Karin att flytta definitivt är att maken Kjell inte har fått något jobb i Västergötland. Han driver en egen plåtslagarfirma.
   – Men han vill också flytta hit och har varit nere och sökt jobb. Han kan det mesta utom datorer, så det ska nog ordna sig.
   Makarna Hammar har också varit och tittat på en sjötomt vid Lidköping. Hemma i Sollefteå har de ett monteringsfärdigt hus liggande som skulle passa bra där.
   – Jag vill bo vid vattnet, hemma bor vi vid älven, säger Karin.

Mamma bor kvar
Hon tror att det ska gå lättare att sälja huset till våren. Och ett par månader kan hon tänka sig att kallställa det.
   – Men vi kan ju inte sälja om inte båda två får jobb.
   Karins båda barn är utflugna, så dem oroar hon sig inte för. Värre är det med mamma, 82 år, som bor kvar i Sollefteå.
   – Det känns inte riktigt bra att inte vara på plats om något skulle hända, fast jag vet att jag måste försöka göra det jag själv vill.
   – Att gå på a-kassa är det inte tal om, och callcenter är inget för mig. Jag behöver den sociala kontakten på jobbet också.

Ulf Ek

GÅ TILL

ÖVRIGT

KONTAKT

Seko-magasinets webbredaktör