© Seko-magasinet











| september 2000
"Åtgärderna mot arbetslöshet har liten effekt"
Med jämna mellanrum beslutar regeringen om mer eller mindre ambitiösa
åtgärder för att få de arbetslösa i arbete.
Kostnaderna är ofta stora och föresatserna goda. Det är
sämre ställt med uppföljningen. Men man vet med säkerhet
att arbetslösa ungdomar bör undvika att hamna i någon
åtgärd.
Om man jämför två personer som är lika i allt, utom
att en gått igenom någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd,
ger den jämförelsen väldigt lite stöd för att
åtgärderna har någon effekt. Det säger Anders Forslund,
men tillägger att det är dåligt undersökt. Han är
docent i nationalekonomi och biträdande chef på Institutet
för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU.
När IFAU bildades för några år sedan
var syftet att ta reda på vilken effekt olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder har. Ytterligare ett syfte är att forska runt
den svenska arbetsmarknadens funktionssätt.
Enligt Anders Forslund har forskningen ännu inte kommit
så långt men vissa resultat har forskarna fått fram.
Bryter man ner åtgärderna kan man se att
arbetsmarknadsutbildningen, den dyraste åtgärden, inte är
till stor hjälp. Vad gäller åtgärder riktade till
ungdomar, är de enda effekterna entydigt negativa. För ungdomar
är det bättre att vara arbetslös än att hamna i någon
åtgärd.
Mindre men bättre
Det är inte bara så att arbetsmarknadspolitiska åtgärder
är måttligt effektiva, de jobb som skapas i olika program riskerar
att tränga undan ordinarie jobb. Anders Forslund hänvisar till
forskning som pekar på att 100 skapade jobb tränger undan 65
riktiga jobb.
Det betyder inte att arbetsmarknadspolitiska åtgärder
är bortkastade.
En effekt av åtgärderna kan vara att människor
inte lämnat arbetsmarknaden. De kanske inte har fått jobb,
men de har inte försvunnit till socialtjänsten och de kan komma
tillbaka vid nästa högkonjunktur.
IFAU ligger i Uppsala och är en myndighet under Näringsdepartementet.
Man håller till i en park bredvid Ekonomikum, i ett eget rött
hus där meteorologerna tidigare utbildats.
Anders Forslunds prognos för en lyckad arbetsmarknadspolitik
innebär en koncentration till färre och mer högkvalitativa
insatser. Och det är arbetsförmedlingarna som bäst vet
vilka grupper man ska koncentrera sig på.
Men vi vet ju att det inte är någon fördel
att vara invandrare eller gammal. Det riktigt stora misslyckandet för
arbetsmarknadspolitiken är invandrarna och deras barn. För dem
kanske det är bra med riktade insatser.
Från borgerligt håll antyds ofta och mer eller
mindre öppet, att arbetslösheten skulle minska om ersättningen
från a-kassan minskade. Jämförelser görs med USA,
där arbetslösheten är mindre.
Enligt Anders Forslund beror inte det på att färre
blir arbetslösa i USA, det beror i stället på att folk
snabbare kommer tillbaka i arbete i USA.
Skillnaden beror delvis på de väl utvecklade
skyddsnäten i Västeuropa. Det kostar inte lika mycket att vara
arbetslös här.
Summan av den kardemumman blir då att sänkt a-kassa
minskar arbetslösheten.
Anders Forslund delar inte den slutsatsen.
Visst minskar arbetslösheten om man sänker
ersättningen, men jag tror inte man löser arbetslöshetsproblemet
så. Det är rimligt att ha en generös arbetslöshetsförsäkring
men det är också rimligt att perioden inte blir för
lång.
Jobben tar inte slut
Anders Forslund tror på en avtrappning av ersättningen över
tid, men han håller också med om att det drabbar den som försöker
få jobb, men misslyckas.
Det blir en avvägning.
Arbetslösheten varierar uppenbart med konjunkturen,
och det gäller alla grupper på arbetsmarknaden.
Men nu har vi haft en teknisk utveckling som gynnat
högutbildade och missgynnat lågutbildade samtidigt som det
har blivit ökad konkurrens från låglöneländer.
Anders Forslund tror för den skull inte att jobben kommer
att ta slut.
Nej men vi måste hitta andra saker som vi är
bra på och tjänstesektorn växer. Sjukvården kan
ju inte flytta utomlands.
Mats Andersson
GÅ TILL
|