SEKO-magasinets temareportage september 2000

Utan jobb i flera år / del 3

september 2000

"Man får rätta munnen efter plånboken"

Janeth Moberghs mamma städade på Vägverket Borlänge. Hon ordnade sommarjobb åt sin dotter, när hösten kom blev det ett fast jobb. De klarade en lokalvårdsupphandling, men blev övertaliga vid den andra.
   Sedan 1996 är de båda arbetslösa.

Det var länsstyrelsens lokalvårdare som höll rent på Vägverkets huvudkontor. Efter en upphandling tog Partena Clean över. Janeth och hennes kollegor blev uppsagda, men anställdes av den nya entreprenören. Tre år senare, 1996, kom en ny upphandling och ISS tog över städningen – de hade egen personal och sju lokalvårdare blev uppsagda. Janeth Mobergh kände sig övergiven.
   – Första året jag gick arbetslös tyckte jag att ingen brydde sig. Jag gick bara här hemma och jag gjorde inte mycket mer än att skicka in mina kassakort.

Det ramlar på
Men när ersättningsdagarna började ta slut gick Janeth upp till Tunets skola, raka vägen in till rektorn och frågade om hon kunde få en praktikplats. Det gick bra, även för arbetsförmedlingen. Janeth hjälpte till på lektionerna och på fritids. Hon trivdes, men efter ett halvår var det slut.
   – En dag i veckan var jag med på simundervisningen i badhuset och det blev så att jag fick rycka in extra där vid sjukdom.
   Janeth bad om praktikplats, och fick det, även på badhuset. Nu jobbar hon extra där ibland.
   – Jag ordnade min egen praktik både på skolan och badet, ingen annan gjorde det ju, och sedan tycker jag att det har ramlat på. Det har varit skönt att fixa allt själv. Jag har haft något att göra som intresserar mig, det har inte bara varit åtgärder för att få en ny a-kasseperiod.
   Janeth bor med hund, man och sina två barn, en pojke på 11 och en flicka på 8 år, i Romme, dryga milen utanför Borlänge. En typisk svensk familj i en typisk nybyggd villa. Ja, men ändå inte helt. Både Janeth och hennes man Per saknar arbete och det är orsaken till att endast undervåningen är klar på huset.
   Per är utbildad mattläggare, han har varit anläggningsarbetare och senast personlig assistent. Han hade praktikplats på Tunets skola samtidigt som Janeth.
   – Vi har byggt huset själva, det är vår fritidssysselsättning. Vi ska försöka få övervåningen klar så att barnen får egna rum. Men det handlar om pengar.
   Ekonomin är också orsaken till att det bara står en bil på garageuppfarten, där det tidigare stod två. Två bilar var praktiskt, eftersom man bor avigt till och barnen behöver skjuts till skolan.
   – Men man får lära sig att rätta munnen efter plånboken.

Datortek, nej, nej
   Janeth började som lokalvårdare direkt efter skolan 1985. Och när sommarjobbet plötsligt blev ett fast jobb, så funderade hon inte närmare på vad hon ville göra i framtiden. Men nu vet hon, både vad hon vill, och vad hon inte vill.
   – Aldrig städjobb igen, vad som helst, bara inte det. Jag har sett så många bli utslitna. Jag klarade mig bra, har lite värk i axeln, men det är inget jag lider av. Arbetsförmedlingen har accepterat det, de är väldigt bra. Det är skönt att inte ha den pressen på sig, det är pressande ändå att gå arbetslös.
   När Janeth praktiserade på skolan ville hon bli fritidsledare, hon sökte men kom inte in.
   – Arbetsförmedlingen ville att jag skulle börja på datortek, jag sa ”nej, nej, det är ingen mening”. De var lite inne på att jag borde utbilda mig till lärare, men har man hus och familj är man inte villig att sätta sig i skuld för att plugga i 4–5 år. Jag har haft tur med arbetsförmedlingen, de har lyssnat på mig.
   Nu i veckan började Janeth Mobergh en ny karriär. Hon läser omvårdnad via kunskapslyftet. Efter 60 veckors utbildning är hon färdig undersköterska.
   – Jag fick särskilt utbildningsbidrag som motsvarar a-kassa. Det ska bli skönt med ett fast jobb som ger fast inkomst. Men det blir tufft eftersom jag inte pluggat på så länge, det tar ett tag att få igång skallen.

Ingen semester
Studier innebär studielitteratur, och den ska betalas, närmare bestämt 2.500 kronor den första terminen.
   – Jag frågade Seko om de kunde hjälpa till med kurslitteratur, men de hade inga pengar för det.
   – Vi får väl snåla mer, men jag vet inte på vad, vi har inte så mycket att ta av. Det får väl bli makaroner och korv fyra dagar i veckan i stället för tre. Köra bil mindre, men vi måste skjutsa barnen till skolan och till fotbollen och judon. De tycker att det är tråkigt att vi inte kan ha några semestrar, de kommer till skolan och hör om alla som varit utomlands och rest hit och dit. Vi har fått göra dagsutflykter och åkt och badat.
Det första året Janeth var arbetslös kände hon sig lite övergiven, nu är hon nöjd både med facket och arbetsförmedlingen.
   – De ringde faktiskt från Seko när de såg att mina dagar höll på att ta slut. De erbjöd sig att hjälpa till om inte arbetsförmedlingen lyckades ordna något.
   Janeth Mobergh räknar med att hon ska få jobb som undersköterska efter utbildningen, men hennes mamma har börjat misströsta.
   – Hon har praktik på en skola nu. Hon hjälper till i skolan och säger att så skulle hon vilja ha det jämt, hon trivs väldigt bra. Men det är bara ett halvår, sedan får hon gå hem igen.
   – Och ett jobb. Det ska jag bara ha, och då, när jag tjänar pengar igen. Då ska Hannah och jag resa till Egypten och titta på pyramiderna och sedan åker vi till Island för att titta på valar.

Mats Andersson

GÅ TILL

ÖVRIGT

KONTAKT

Seko-magasinets webbredaktör