SEKO-magasinets temareportage september 2000

Utan jobb i flera år / del 1

september 2000

"Mitt privatliv var på väg att braka ihop"

När Josefin var fem år så var hennes pappa Tomas Bransmo tvingad att säga upp sig från arbetet på Gotlandsfärjan Tjelvar. Jobbet som sjöman och rollen som ensamstående far gick inte att förena. Sedan ett år söker han jobb överallt. Och till sjön längtar han tillbaka.

Tänk att sitta i aktern, poppen, och titta bort mot horisonten en fin kväll precis när solen går ned. Bättre kan man inte ha det. Då känner man en fullständig ro inombords, säger Tomas Bransmo.
   Vi sitter i Tomas och hans sambo Liselotts lägenhet i Visbys västra delar. Området är byggt på 1970-talet och består av ett stort antal identiska bruna lådor byggda av järn och cement. Gråbo, som det heter, ligger där som en symbol för det svenska folkhemmet och den tid när bostadsstandarden snabbt skulle höjas enligt centrala normer. På 1970-talet hade vi full sysselsättning. Så är det inte längre, trots högkonjunkturen är mer än 250.000 svenskar öppet arbetslösa.
   – Sen har vi också den dolda arbetslösheten. Jag ska själv börja på något som heter Steget snart. Då hamnar jag i en åtgärd i stället för att räknas som arbetslös. Så får man ner siffrorna på antalet arbetslösa.
   Tomas är 29 år. I vänsterörat har han en ring och på båda underarmarna tatueringar. Men de sitter inte där som ett minne av sjömanstiden. Snarare tvärtom. De är orsak till att han blev sjöman.
   När Tomas var i sjuttonårsåldern hade han det jobbigt, kom i fel sällskap, skaffade tatueringar och begick en del mindre brott, som bilstölder. Han åkte fast och fick en övervakare. Det var hon som rådde honom att ta chansen när han erbjöds att gå till sjöss.
   – Det har jag aldrig ångrat. Jag kom bort från kompisarna och fick en andra chans i livet.
   Det gick bra för Tomas. Han trivdes till sjöss. Han bytte båt några gånger, från lastbåt till färja. Men jobbet som matros var detsamma. Efter några år träffade han sin dåvarande sambo.
   Josefin föddes men förhållandet sprack. Så när Josefin var åtta månader blev Tomas ensamstående far.
   – Det har varit oerhört givande men naturligtvis jobbigt också.
   Tomas pusslade och försökte få rollen som far att gå ihop med de långa arbetspassen till sjöss. Men till slut gick det inte längre. Både arbete och privatliv var på väg att braka ihop. Så den 8 augusti 1999 gjorde han sitt sista arbetspass på Tjelvar.

Josefin har flyttat till mamma
   – I mitten av augusti i år flyttade Josefin upp till sin mamma i Luleå. Jag har gråtit mycket sedan dess men de måste få chansen att lära känna varandra ordentligt.
Privat är dotterns flytt jobbig. Arbetsmässigt har det däremot blivit enklarare. Nu kan Tomas jobba långa och oregelbundna arbetspass. Men då är det istället kris för svensk sjöfart.
   – Visst ska jag försöka få tag på något på sjön. Men det är nog hopplöst.
   Arbetslösheten är jobbig, inte minst ekonomiskt. Tidigare tjänade Tomas cirka 10.000 kronor i månaden efter skatt. Nu blir det knappt 8.000. Det känns. Men värre är nog sysslolösheten. Timmar, dagar, veckor och månader utan några fasta tider. En tid var Tomas praktikant på ett Hasselakollektiv för ungdomar med narkotikaproblem. Det var intressant men tog slut och sedan dess har han försökt fylla tiden med olika engagemang. Han sitter i LO-fackens ungdomskommitté.
   – Där kallar dom mig farfar, för med mina 29 år är jag äldst. Nästa år ska LO-facken här på Gotland vara ansvariga för de arbetslösas årskonferens. Det ser jag fram mot.

Skjuter med armborst
   Tomas har också börjat med armborstskytte. Armborstet har han byggt själv och vid Visbys medeltidsvecka var han en av skyttarna som försvarade ringmuren.
   – Det var jätteroligt. Tänk vilken känsla att stå på muren iklädd en lång kappa med armborstet i handen när Valdemar Atterdag slår på porten och begär tillträde till staden.
   – Jag har blivit jätteintresserad av medeltiden och läser mycket.
   Långa promenader är också något Tomas fyller dagarna med. Ofta leder stegen till hamnen där han slår sig ned för titta ut över havet. Ibland fylls kvällarna av Rödakorsjobbet.
   – Mina tre stora intressen är sjön, facket och numera också Röda Korset.
   Det sista är ett fritidsintresse som är på väg att leda till ett nytt yrke för Tomas. Han började med att utbilda sig i första hjälpen. Efter jul väntar en längre utbildning till Rödakorslärare i Mariefred.
   – Då är jag erbjuden ett jobb i Skåne. Jag ska utbilda anställda vid olika företag i första hjälpen. Till att börja med på timtid, men kanske kan det bli en heltid.
   Tomas är optimistisk. Han tror på den här nya möjligheten. Men en eventuell flytt till Skåne skapar samtidigt nya problem. Hans sambo Liselott har jobb på Gotland.
   – Jag får väl bo på två ställen och sommargotlänning kommer jag alltid att vilja vara. Det är sommaren som är allra bäst här på ön.

Björn Forsberg

GÅ TILL

ÖVRIGT

KONTAKT

Seko-magasinets webbredaktör