Barn av 1900-talet

1980

Linda drömmer om ett körkort

I byn Sävast, just utanför Boden, bor Linda Nordgren. I mars fyllde hon 18. Ännu har hon inte flyttat hemifrån, men hon drömmer om en egen lägenhet i Boden. Fast först måste hon ta körkort, så hon kan ta sig till jobbet och försörja sig själv.

- I mitten av augusti förra året fick jag mitt första springvik på postkontoret i Gammelstad i Luleå, berättar Linda Nordgren.
   - Sedan har det rullat på fram till i slutet av augusti i år. I samma veva som mitt senaste vik tog slut la de om busslinjerna, så jag inte kan ta mig dit längre.
   Därav drömmen om körkortet - något Linda jobbar hårt på. Så snart hon har "lappen" i sin hand är hon välkommen tillbaka i Gammelstad.
   Fast egentligen började det tidigare än så. Under våren skulle Linda egentligen ha gått handelsprogrammet på gymnasiet, men efter jullovet 1997-98 hoppade hon halvt av skolan. Pluggade tre dagar och gjorde praktik två dagar i veckan. På samma postkontor.
   - Jag var så skoltrött. Det var så högt tempo på gymnasiet. Mycket uppsatser och prov. Jag kände att jag ville göra något annat. Jobba och tjäna egna pengar.
   Utanför köksfönstret hemma hos föräldrarna i Sävast faller årets första snö. Mamma har just kokat kaffe och på köksbordet står pappas hembakade bullar.
   Mamma och pappa är orsaken till att just Posten blev Lindas första arbetsplats. Hon kommer från en riktig postfamilj.

Ville bli som mamma
- Jag ville bli postkassörska redan när jag var liten. Jag ville bli som mamma, och brukade leka post hemma.
   - Posten verkar vara en bra arbetsplats. Det är jätteroligt med alla kundmöten. Jag tycker om att prata med människor och träffa mycket folk. Och många kunder tyckte det var roligt att jag är så ung. Men det handlar mycket om försäljning nu, och det är inte riktigt min grej. Jag vill inte tränga mig på. Å andra sidan blir många glada när man föreslår nya lösningar.
   Eftersom Linda gått på olika vikariat, så har lönen varierat.
   -Jag fick ut 3.200 kronor ungefär, när jag fick min första månadslön. Jag hade 65:70 i timlön, men det var ju så olika arbetstidsmått på viken.
   I oktober i fjol gick hon med i facket - och därmed också i a-kassan. När senaste vikariatet tog slut innebar det en tuff period, eftersom hon inte hunnit vara medlem i tolv månader än.
   - Hela september gick jag hemma utan en enda krona. För att få Kas ska man tydligen ha fyllt 20 år och på a-kassan fattades det en månad.
   Eftersom Linda inte har jobb nu letar hon inte lika aktivt efter lägenhet. Men hon vill flytta in till Boden. Och när hon hittar en lägenhet flyttar hon troligen ihop med pojkvännen.
   - Visst är det skönt att vara med i a-kassan nu, men jag har ju mest jobbat på 75-procentstjänster, så jag får ju bara 80 procent av 75 procent. Det är inte så mycket om man ska bo själv, men så länge jag bor hemma räcker det.

Häst på halvfoder
När det väl blir dags att flytta kommer Linda att vara väl förberedd. Både i julas och på 18-årsdagen var presenterna sådant som behövs när man bildar eget hem.
   - Och så har vi ju våra slösardagar, mamma och jag. Då far vi till Luleå och shoppar och äter räkmackor. Mest köper jag kläder, men det brukar bli grejer till att flytta hemifrån också.
   Så länge Linda bor hemma har hon ett avtal med föräldrarna - i stället för att betala för sig måste hon spara en viss summa varje månad.
   När körkortet blir verklighet ska sparpengarna förhoppningsvis räcka till en första bil.
   - Min morbror jobbar på en bilverkstad och han har lovat att hjälpa till att leta en bra bil. Det spelar ingen roll vad det blir för märke. Det är färgen som är viktig. Den ska vara vit, svart eller röd. Och så ska den gärna ha dragkrok. För hästtransporter.
   Efter nästan ett års uppehåll har Linda blivit med häst igen. Eller med "halv häst".
   - Jag äger den inte, men har den på halvfoder. Det innebär att jag tar hand om hästen hälften av alla dagarna och betalar hälften av alla kostnader. Jag håller på att lära känna henne nu och hoppas kunna börja tävla igen till våren.
   Hästen, ett tolv år gammalt sto, har varit travhäst och heter Deborina Scott.
   - Hon sprang väl inte in så vansinnigt mycket pengar... Nu tränar vi henne för att hoppa.

Oviss framtid
Hur livet kommer att se ut om tio år, tycker Linda känns svårt att förutse.
   - Jag tror inte att postkontoren finns kvar då, så någon framtid i Posten tror jag inte på. Förhoppningsvis har jag pluggat in gymnasiet innan dess. Det kommer att vara svårt att få jobb annars.
   - Jag vet inte riktigt vad jag skulle vilja jobba med, men jag vill träffa mycket människor. Jag vill inte ha något kontorsjobb, där man pratar mycket i telefon. Men viktigast är ändå att jag trivs och kommer bra överens med mina arbetskamrater. Och att det är ett inomhusjobb med bra arbetsmiljö.

Anita Fors

GÅ TILL

Waldemar
Inga-Lisa
Lars
Ingemar
Yusuf
Agneta
Peter
Kristina
Linda
Fredrik
Tillbaka till 1900-talets alla barn och seklet som gått

ÖVRIGT

Inrikesnyheter ur decembernumret.
Utrikesnyheter ur decembernumret.
Index för 1999
Index för 1998

KONTAKT

Seko-magasinets webbredaktör