|
Barn av 1900-talet
|
|
© Seko-magasinet |
Kristina vill ha en egen hästDet är hästar som upptar det mesta av Kristina Svärds fritid, och särskilt La Vicomtesse, ett sexårigt engelskt fullblod som hon rider fälttävlan med.Sedan hon var tio år gammal har hon hållit på med ridning. Fälttävlan som Kristina Svärd ägnar sig åt är kanske den tuffaste av alla hästsporter. Förutom dressyr och banhoppning ska man också rida en terrängbana med fasta hinder. -Det är lätt hänt att man ramlar av och far på skallen. Men det är det som är en del av utmaningen, säger Kristina. Under det senaste året har fem personer dött i samband med fältrittävlingar runt om i Europa. För att skydda sig bär alla ryttare, förutom den obligatoriska hjälmen, särskilda skyddsvästar som ska ta den värsta smällen om man faller av. Hästen Kristina tävlar med är inte hennes egen utan hon lånar den av en kompis som opererat ryggen och därför inte kunnat rida. Men kompisen börjar bli återställd så Kristina ser sig nu om efter något annat. - Jag siktar givetvis på att skaffa en egen häst. Det ska vara en unghäst som jag kan forma själv. Ingen billig hobby Att Kristina började rida var inte helt okontroversiellt i familjen. - Mamma blev vansinnigt arg på pappa när han lät mig börja. Hon arbetade på ett vårdhem där det fanns en tjej som var förlamad efter en ridolycka. Så jag kan förstå att hon var orolig, berättar Kristina. I dag har dock mamma och den övriga familjen accepterat Kristinas stora intresse. - Jag har jättebra stöd. Pappa är med på tävlingar och hjälper till och han bidrar också ekonomiskt till bland annat stallhyran. För det är ingen billig hobby hon ägnar sig åt. Mellan 2.000 och 3.000 kronor per månad kostar det. Plus allt arbete. I stallet där La Vicomtesse står finns ytterligare 16 hästar som ska skötas och utfodras fyra gånger om dagen. Morgon, lunch, middag och kväll. Varför ridsporten lockar så många flickor och så få pojkar har Kristina funderat en del på. - Det verkar som om tjejerna tycker mer om att hålla på och pyssla med hästarna än vad killarna gör. Men så fort det blir fråga om tävling kommer killarna. Ju högre upp i klasserna desto fler killar. Pojkvännen Tom är helt ointresserad av hästar och är i stället rädd för de stora djuren som han är övertygad om är farliga. Att så helhjärtat satsa på sin sport får dock den konsekvensen att bekantskapskretsen tenderar att till allt större del bestå av andra hästmänniskor. - Tyvärr försvinner många tidigare kompisar som inte håller på med häst. Det är kul att ha både och, så det gäller att vara mån om dem som finns kvar. Pappa tipsade om jobbet För att bli en bra ryttare är det viktigt att hålla sig i form och Kristina styrketränar flera gånger i veckan och cyklar dessutom en hel del mountainbike. Det var efter att ha gått samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet som Krisitina fick sitt första jobb som receptionist på ett litet hotell i Uppsala. Sir Walter hotell som det hette lades dock ner och då började hon vid försvaret. - Det var pappa, som också jobbar på F 16, som tipsade om att det fanns ett ledigt jobb. I åtta år har hon arbetat med redovisning vid F 16. De senaste åren har det blivit mer och mer att göra eftersom försvaret numera har både hel- och halvårsbokslut. - Det är alltid mycket att göra i juni och december vilket betyder att det ofta är problem att få semester då när de flesta andra är lediga. Hon trivs rätt bra och det är bekvämt med flextid och en snäll chef när hon ska kombinera arbetet med ridningen. Skulle hon byta jobb så skulle det vara till ett arbete där hon får vara mera aktiv. - Jag vill inte ha ett jobb där man måste sitta stilla hela tiden. Kanske skulle jag bli vildmarksguide, säger Kristina och skrattar. Att arbeta med hästar på heltid lockar dock inte. - Jag tror inte att man ska arbeta med sin hobby. Det blir nog inte lika roligt då. Leif Andersson
|
|
|
Tipsa Seko-magasinet |