Barn av 1900-talet

1930

I brottarbjörnens grepp

Han satt fast som i ett skruvstäd när den ryske brottarbjässen Karelin grabbade tag i honom för att skriva sin autograf på flinten.
   Bland Ingemar Tillbergs många minnen från brottarvärlden är hans möte med den ryska björnen ett av de starkaste.

Det var vid VM-tävlingarna i Gävle förra året som Ingemar mötte Karelin. Inte på brottarmattan men väl i sin egenskap av funktionär vid tävlingarna.
   Ingemar, som till vardags ingår i bevakningsstyrkan vid Forsmarks kärnkraftverk, har under många år varit engagerad i Öregrunds brottarklubb. Vid VM:et deltog han och hustrun som funktionärer.
   När Ingemar ordnade kön av autografjägare sög den ryska bjässen tag i honom och låtsades som om han skulle skriva på den något kala hjässan.
   Den omåttligt populära Karelin släppte dock sitt offer och skrev namnteckningen på Ingemars funktionärsjacka, en souvenir som han är mycket stolt över.
   För Ingemars del startade engagemanget i brottarklubben för många år sedan när två av sönerna började brottas. I 25 år satt han i styrelsen innan han valde att avgå i fjol.
   - Genom brottningen har vi fått många nya vänner i länder som Polen, Ryssland och Estland, berättar han när vi sitter i den röda tegelvillan hemma i Östhammar.
   I mitten av 60-talet flyttade Ingemar och familjen till Roslagen och där körde han långtradare i drygt tio år.
   Han hade tidigare kört ambulans hemma i Hudiksvall så när bygget av kraftverket i Forsmark startade sökte han jobb där som brandman och ambulansförare.

Spännande omröstning
Arbetet på kraftverksbygget, som på den tiden var den största byggarbetsplatsen i Europa, bestod framför allt av att förebygga bränder.
   Då Ingemar varit med sedan starten har han fått uppleva dramatiken kring kärnkraften på nära håll.
   Exempelvis kärnkraftsomröstningen 1980 då hela bygden gick i spänd förväntan.
   Det första blocket i kraftverket var färdigt sedan flera månader tillbaka och låg i malpåse i väntan på resultatet av folkomröstningen. Linje två vann och det innebar att verket kunde startas.
   En mer dramatisk händelse inträffade i april 1986.
   Mätstationerna vid kraftverket började plötsligt visa på förhöjda strålningsvärden. Ingen begrep varför. Allt fungerade som det skulle.
   Trots det beordrades en total utrymning av verket. Endast driftpersonalen var kvar. Vägar spärrades av, människor flyttades till uppsamlingsplatser och på något ställe fick skolbarnen börja äta jodtabletter. Samtidigt var allt oerhört hemligt.

Alla drogtestas
Ingemar hade för tillfället långledigt och passade på att extraknäcka som taxichaufför.
   - Den här dagen skulle jag köra en av kommungubbarna från Östhammar till Tierp. Eftersom jag var tvungen att få ett papper påskrivet när vi kom fram följde jag med in och då fick jag se hela krisstaben sitta där, berättar Ingemar.
   Till slut uppdagades det dock att det var en sovjetisk reaktor i Tjernobyl som hade havererat.
   Som bevakningsoperatör är Ingemar skyddsvakt, vilket betyder att han och kollegorna har polismans befogenheter inne på kraftverket. Förutom att övervaka området med hjälp av kameror och larm har de rätt att kolla bilar, väskor eller paket.
   All personal drogtestas slumpvis och en del av det arbetet ligger också på övervakningspersonalen.
   Varje sommar är det revision av verken vilket betyder att mellan 800 och 1.000 man från olika entreprenörer kommer in på området något som ställer extra krav på bevakningen.
   Ingemar började sitt yrkesliv som 15-åring på en såg i Hudiksvall.
   - Det var 1952 och jag var målarbiss med en lön på 1 krona och 18 öre i timmen. Jobbet var att stämpla märkningar på ändarna av virket, berättar han.

Tre Vasalopp
Efter några jobb inom träindustrin gick Ingemar till sjöss under tre år. Redan som 17-åring hade han träffat den blivande hustrun Alva och när hon väntade första barnet 1959 mönstrade han av.
   - Man var ju borta så mycket och jag ville inte att grabben skulle undra vad det var för en farbror som kom hem då och då och hälsade på, säger han skrattande.
   I dag omfattar barnaskaran fyra barn och tolv barnbarn.
   För Ingemar och hustrun har idrotten alltid varit en viktig del av livet och han har exempelvis åkt Vasaloppet tre gånger.
   - Men jag bestämde mig för att det skulle ske efter att jag fyllt femtio, säger han.
   Han och frun har också sprungit Vindelälvsloppet och flera gånger har de packat cykelväskorna och dragit ut på cykelsemester i Sverige och Finland.
   Vad hade han då för yrkesdrömmar när han var liten?
   - Det var sjöman eller taxichaufför, kommer det direkt.
   Båda yrkena har Ingemar prövat och båda har han trivts med. Men frågan är om inte den där gången när Karelin, världens bästa brottare någonsin, greppade tag i honom för att skriva autografen på flinten, slår det mesta.

Leif Andersson

GÅ TILL

Waldemar
Inga-Lisa
Lars
Ingemar
Yusuf
Agneta
Peter
Kristina
Linda
Fredrik
Tillbaka till 1900-talets alla barn och seklet som gått

ÖVRIGT

Inrikesnyheter ur decembernumret.
Utrikesnyheter ur decembernumret.
Index för 1999
Index för 1998

KONTAKT

Seko-magasinets webbredaktör