SEKO-magasinets temareportage november 1999

	Mobbad för sitt kön
© Seko-magasinet	Porrtidningar i fikarummet. Att bli kallad luder, att få skamliga förslag, att bli tafsad på brösten eller i häcken. Många kvinnor utsätts för sexuella trakasserier på jobbet. Vi har träffat två av dem - Peggy och Tove. "Kom och hämta ditt luder till fru" "Ska vi upp i min hytt och knulla?" Arbetsgivarnas handlingsplaner varierar Sexuella trakasserier kan leda till avsked Viktigt att utbilda inom facket Tafsande på anstalten Maktlösa män trakasserar kvinnor Länkar till nyhetssidorna november 1999 "Kom och hämta ditt luder till fru" "Du måste komma och hämta hem ditt luder till fru. Hon håller på med alla karlarna här på konferensen." Så sa en anonym man som ringde hem till Peggy Broströms man. Telefonsamtalet var det sista i en rad sexuella trakasserier mot Peggy. Från vem, det vet hon inte än idag. Peggy Broström som är 48 år arbetar på Smälteryds kriminalvårdsanstalt strax utanför Göteborg. Hon har arbetat där länge och trivs, eller trivdes i alla fall. Anstalten har varken staket eller murar. Fem röda hus med vita knutar är utspridda vid skogsbrynet. De intagna sköter verkstad och jordbruk. Tio platser är vikta för sexualbrottsdömda intagna. Här arbetar 29 personer och av dem är tre vårdare kvinnor. - Det har aldrig stört mig att jobba med män. Det enda som har retat mig är de så kallade herrtidningarna, säger Peggy. Herrtidningarna bara finns där. Man ser aldrig någon som läser dem, ingen som köper dem och ingen pratar om dem. Men en byrå i personalens vilorum är alltid proppfull med dem. - Jag tycker det är så konstigt att det är allmänt accepterat. De intagna har rätt att läsa vad de vill och köper herrtidningar i kiosken. Hur dessa tidningar sen vandrar till personalrummet är det ingen som vet, säger Peggy med ett trött leende. I våras bestämdes det att de intagna skulle få var sin byrå på rummet. Till saken hör att i fikarummet fanns det en byrå som alltid var smockfull med herrtidningar av skiftande slag. Peggy blev utsedd till "byråansvarig" och tog resolut och flyttade på tidningarna och placerade den tomma byrån hos en intagen. Porrbild i skåpet Det tog inte lång tid förrän någon hade skruvat ihop en ny byrå nere på snickeriet och lagt herrtidningar i den. - Jag avskyr de där tidningarna och kan inte fatta att de som arbetar med sexualdömda ska läsa porrtidningar på jobbet. En dag i slutet av april gick Peggy ner till sitt klädskåp för att hämta några fiskedrag till fritidsverksamheten. - I mitt skåp låg det en tidningsbild på grisar. Jag tyckte det var lite konstigt - är det någon som tycker jag är en gris? - men föste undan tankarna. Någon dag senare hade någon lagt in en grov pornografisk bild av två kvinnor som håller på med en manslem. Då blev jag chockad. Vem är det som vill mig något och varför? - Jag blev förbannad och slängde upp den i ett personalrum. Senare samma dag gick min chef, kriminalvårdsinspektören, för att vila i personalrummet och kom ner till mig och undrade om jag visste något om porrtidningen. Då berättade jag, men hon sa mest att "det var ju hemskt" och slängde in den i byrån där tidningarna brukar ligga. Och sen hände det inget mer. En vecka senare åkte all anstaltspersonal på konferens till Stenungsbadens hotell. På kvällen var det god mat och dans till Arvingarna. Peggy hade roligt, åt, drack och dansade. Samtidigt ringde någon hem till hennes man. Inte en gång utan sex gånger och budskapet var detsamma varje gång: Kom och ta hand om ditt luder till fru, hon håller på med alla karlarna här. Den som ringde var en man, han lät inte berusad eller konstig på något sätt. Fick trösta sin man - Min man som alltid har varit svartsjuk var helt uppriven. Ett tag tänkte han åka dit men gjorde tack och lov inte det, berättar Peggy. När Peggy kom hem var både hennes man och 21-årige son förtvivlade. Hon fick förklara och trösta och bedyra att samtalet var ett försök att skada henne. - Trots att jag var så chockad var det jag som fick trösta dem. Peggy ringde kriminalvårdsinspektören som inte riktigt reagerade som Peggy hade önskat. - Jag kände inte ett tillräckligt starkt stöd så jag ringde till Birgitta Sahlsten, en psykolog som vi har i handledning. Hon hade också varit med under konferensen så det kändes naturligt att ringa henne. Hon gick i taket och sa att det här måste vi ta tag i direkt. - Allt det här hände under lördagen. Nästa dag skulle jag jobba och det gjorde jag också. Det var hemskt och nu så här i efterhand tycker jag att någon borde sett till att jag inte var där. Bra personalmöte Peggy ville hålla händelsen mellan kriminalvårdsinspektörerna, psykologen och sig själv tills de bestämt vad de skulle göra. Man bestämde sig för att slå till hårt och utan förvarning. Man kallade till ett personalmöte med personalchefen i regionen, myndighetschefen och anstaltsledningen. - Innan mötet cirkulerade det rykten om uppsägningar med mera eftersom personalchefen skulle vara med. - Mina arbetskamrater frågade mig om jag visste något och jag kunde inte riktigt säga som det var. Gud, vad jag kände mig falsk. Mötet blev bra. Precis som jag hade tänkt mig. Alla var där. Kriminalvårdsinspektören öppnade lugnt med att visa grisbilden. Jag hade krävt att alla skulle få de där bilderna rakt i ansiktet precis som jag hade fått. Folk var helt oförberedda på vad som skulle hända. Sedan tog hon upp porrbilden och folk regarade starkt. Sist tog hon upp samtalet. Personalchefen skrädde inte orden och bad den skyldiga att säga upp sig. Några kom fram efteråt och snackade och flera män sa att de kände sig skyldiga. Tjejerna tyckte det var bra att dra fram det här i offentligheten. Och efter mötet har trakasserierna upphört. Förstörde för familjen - Jag är övertygad om att förövaren är någon som arbetar här. Några trodde att de var en intagen men det är för långsökt. De skulle inte ha tid att vika upp tidningarna precis på rätt sida i mitt skåp. Den enda gången de är där är när de städar och då är ju personalen med. Jag har dessutom hemligt telefonnummer och min man har ett annat efternamn. Nej, nog är jag säker på att det är någon som jobbar här. Arbetsgivaren polisanmälde händelsen och ärendet är fortfarande under utredning. - Men ett syfte nådde han som ringde. Han förstörde för oss. Varenda gång jag reser bort så mår jag dåligt. Jag tänker att nu ringer någon igen. Förra veckan var jag på konferens i Stockholm och då åkte jag på en fridag för då syns det inte på vårt schema att jag är borta. Min man har det inom sig precis som jag och är orolig så fort jag är borta hemifrån. Peggys råd till andra drabbade är att säga ifrån. Först till sin närmaste chef, får man inget stöd då får man söka sig högre upp i hierarkin. Birgitta Forssell november 1999 "Ska vi upp i min hytt och knulla?" - När jag skar sallad smög kocken på mig bakifrån och smekte mig på häcken. Efter ett tag blev det en sport för honom att försöka nypa mig i bröstvårtorna när jag gick med brickor till befälsmässen. Tove som är nitton år fick en tråkig start på arbetslivet. Hon var mässflicka och jungman på en lastbåt. Tove är söt med hennafärgat hår och ett klassiskt vackert ansikte. Hon är charmig och verkar både sårbar och mycket kapabel. Inte för inte är hon just nu med och arrangerar en antirasistmarsch till minne av kristallnatten. I nästan samma andetag berättar hon att hon ofta vill vara till lags och har lätt att hamna i situationer hon inte tycker om. - Jag skulle behöva en mental självförsvarskurs. Men min metod är att alltid se till att jag har "livvakter". Män som beskyddar mig och det hade jag på båten också. Men jag berättade inget för dem, inte förrän efter tre veckor. Tove gick ut estetisk linje på gymnasiet i våras. Visste inte riktigt vad hon ville göra efter skolan. En kompis till henne som pluggar till sjöbefäl tipsade om en båt som behövde folk. Tove sökte och fick jobbet. Hon mönstrade på, intet ont anande. Tove var yngst bland de anställda och enda tjej. - Mitt jobb var att hjälpa till i köket, skära sallad, servera, ställa i ordning i mässarna, och se till att det fanns bröd. Jag städade hytter två timmar på förmiddagarna och var ute på däck några timmar i veckan. Jobbet var helt okej. Jag hade mycket tid att tänka och jag sparade pengar. Trista skämt Kocken, en stor biffig karl i 45-årsåldern gav sig på henne nästan direkt. - Först kom alla trista skämten han körde med, som exempelvis "ska vi upp till min hytt och knulla?". Efter ett tag började han smeka mig bakifrån och sen kom nypen i brösten. Jag sa till honom att lägga av och en gång försökte jag prata seriöst med honom men han bara skrattade och frågade: Vad är det, lilla gumman? Tove fick många vänner på båten och det var en kväll när de var ett gäng som kollade på tv och drack öl allt kom fram. Någon sa att kocken lagar kass mat. Då svarade en man att "han har väl inte tid eftersom han springer efter Tove hela tiden". - Det tog skruv. Alla ville veta om det var sant. Båtsman skulle spöa upp honom och ville snacka med skepparn. Men jag vågade inte. Jag kände mig så dum, tänk om jag överdrev, tänk om det bara blev värre. Jag sa att jag skulle snacka med kocken och om inte det hjälpte skulle jag slå till honom. Någon hade ändå pratat med kocken för nästa dag var stämningen som is och han rörde inte Tove. Men efter en vecka började han igen. - Han trodde väl att faran var över. Jag blev förbannad och slängde en disktrasa i ansiktet på honom, men det hjälpte inte ett dugg. Han bara skrattade. Jag tror nog att han innerst inne visste att han gjorde fel, men han tyckte att han hade rätt att tafsa på mig eftersom jag var ung och han var chef. Det handlar väl om makt. Blev omplacerad Tove mönstrade av efter sex veckor utan att något hände. Men hon hade träffat en fackligt aktiv kille när båten låg på varv. Så när tjejen som hade haft Toves jobb före henne anmälde kocken ringde han upp Tove. Han undrade om hon kunde berätta om hon också råkat ut för något när hon jobbade med kocken och det gjorde Tove. Efter en förhandling med arbetsgivaren förflyttades kocken till en annan båt och uppmanades att söka nytt jobb. Toves råd till alla som råkar ut för sexuella trakasserier är att säga ifrån. - Säg nej, säg till förövaren att du inte gillar det han gör. Om inte det hjälper, säg till de andra på arbetsplatsen och hjälper inte det, gå till chefen. - Så fort du känner att du inte gillar läget längre så ska du säga till. Även om man har skrattat med i dumma skämt har man rätt att säga nej. Det är alltid man själv som avgör om det är sexuella trakasserier eller inte. Birgitta Forssell november 1999 Arbetsgivarnas handlingsplaner varierar Arbetsgivaren ska enligt lagen förebygga sexuella trakasserier och många arbetsgivare tar upp sexuella trakasserier i sina jämställdhetsplaner eller i särskilda dokument. Såväl kvalitet som kvantitet varierar, men hur handlingsplanerna ser ut säger nödvändigtvis inte något om hur det fungerar ute på arbetsplatserna. Kriminalvården har ingen policy eller handlingsplan om sexuella trakasserier. Det åligger varje myndighet att göra upp jämställdhetsplaner, några av dem tar upp sexuella trakasserier, andra inte. Med anledning av undersökningen i Fosie ska kriminalvården ta upp frågan på ett seminarium nästa år. Kanske det också blir fler undersökningar, om pengarna räcker. På Banverket och SJ håller man som bäst på att slutförhandla en policy om sextrakasserier. Vattenfall har inget speciellt dokument om sexuella trakasserier men enligt presschefen "ett kraftfullt jämställdhetsprogram". Frågan tas också upp i ledarskapsutbildningen. På Telia finns ingen övergripande policy, varje enhet har sin egen. Telia Nät har en omfattande policy, där det bland annat heter: "Den som gör sig skyldig till sexuella trakasserier riskerar inte bara disciplinära påföljder utan riskerar också att förlora sin anställning." Det framgår klart vart den drabbade kan vända sig. Även Räddningsverket har en omfattande handlingsplan mot sexuella trakasserier. Försvarsmaktens policy är mer kortfattad. Där konstaterar man att kränkande särbehandling inte får förekomma och ska motverkas. Vägverkets policy är också relativt kortfattad, men den utlovar åtgärder inom 30 dagar efter en anmälan. Posten tillhör dem som lagt ner arbete på policy och handlingsprogram. Bland annat skriver man: "Det är viktigt att notera att det är den som utövat sexuella trakasserier som ska bli förflyttad eller på annat sätt bli föremål för åtgärder, inte den som blivit utsatt." Elaine Edholm november 1999 Sexuella trakasserier kan leda till avsked Den som utsätter någon för sexuella trakasserier riskerar uppsägning eller avsked. Andra påföljder är löneavdrag eller omplacering. Fallet kan också komma upp i domstol. Arbetsgivare ska förebygga trakasserier som har med kön att göra, de ska utreda de fall som uppdagas och sätta stopp för fortsatta trakasserier. Gör de inte detta hotar skadestånd. Under 1998 skärptes jämställdhetslagen och uttrycket "sexuella trakasserier" fick en vidare tolkning. Enligt tidigare lag handlade det om ovälkomna närmanden eller kränkande anspelningar på sådant som har med sex att göra. Det vill säga allt från porrbilder i fikarummet till direkta närmanden. Nu har EU-kommissionens definition förts in i lagen och med sexuella trakasserier avses nu "sådant ovälkommet uppträdande grundat på kön eller ovälkommet uppträdande av sexuell natur som kränker arbetstagarens integritet i arbetet". Exempel på "ovälkommet uppträdande grundat på kön" kan vara nedsättande och förlöjligande omdömen om kvinnor i allmänhet, det kan vara att man ignoreras och/eller undanhålls information. Mats Andersson november 1999 Viktigt att utbilda inom facket Sexuella trakasserier ska självklart inte förekomma. Det säger Sekos förbundsordförande, Sven-Olof Arbestål. - Vi tar klart och tydligt ställning och när trakasserier förekommer måste vi medverka till att det blir en lösning. Per Insulander ansvarar för jämställdhetsfrågorna på Seko. Han ser en tendens att de sexuella trakasserierna och trakasserier på grund av kön ökar. - En orsak är slimmade organisationer, team och- lagorganisationer. Företeelser som i sig är bra, men som kan innebära stor press, i synnerhet om det finns inslag av resultatlön. Per Insulander säger att frågan om sexuella trakasserier är en viktig del i utbildningen för jämställdhetsansvariga. - Det är väldigt viktigt att de fackliga representanterna förstår mekanismerna som ligger bakom och att de kan erbjuda hjälp. Enligt Per Insulander var det tidigare så att den drabbade var den som lämnade arbetsplatsen. - Det är ju fullständigt uppåt väggarna, men det är inte lika vanligt nu. "På grund av kön, om sexuella trakasserier på arbetsplatsen" (Utvecklingsrådet), är en bok Per Insulander rekomenderar. Den innehåller en genomgång av lagen, vad man ska göra som utsatt, hur arbetskamrater kan hjälpa till och en diskussion om vad man får och inte får göra. Den som är utsatt för trakasserier på arbetsplatsen ska i första hand vända sig till sin chef eller till skyddsombudet. Man kan också höra av sig till sin klubb eller avdelning eller skicka e-post till: per.insulander.fk@seko.se Mats Andersson november 1999 Tafsande på anstalten Ovälkomna tafsanden, brev med sexinnehåll och kommentarer om kroppen. Mer än var tionde kvinna inom kriminalvården i Malmöregionen har utsatts för sexuella trakasserier. Det visar en undersökning från SCB. - Jag blev förvånad över de höga siffrorna och undrade för mig själv varför jag inte sett något, berättar Ing-Marie Persson, kriminalvårdare och en av de ansvariga bakom enkäten. Tolv procent svarade att de någon gång under åren 1995-1998 hade utsatts för sexuella trakasserier. Av de tolv procenten hade 42 procent utsatts för tafsanden och 20 procent för ovälkomna kontakter genom telefonsamtal eller brev med sex-innehåll. - Jag trodde inte att så många hade blivit utsatta för en aktiv handling. Att det inte bara var frågan om kommentarer eller blickar utan att man faktiskt tafsade och skickade brev, säger Camilla Frick som sitter med i arbetsgruppen "kvinnor i kriminalvården" tillsammas med Ing-Marie Persson. Camilla har arbetat inom kriminalvården i sex år. Hon säger att hon aldrig blivit utsatt men att jargongen är tuff. De intagnas språk färgar av sig på de anställda och en mansdominerad arbetsmiljö eldar på ett redan rått språk. - Vi måste jobba med språket och vårt sätt mot varandra, säger klubbordförande Torbjörn Grön-stedt, som arbetar på den nyöppnade avdelningen för psykiskt störda intagna på Fosieanstalten. - Jag märker själv att jag fått ett grövre språk sen jag började inom kriminalvården. - En bra måttstock är att du ska prata och uppföra dig på samma sätt på jobbet som om din fru eller din dotter stod bredvid, säger Ing-Marie Persson. Kallade ner SCB Enkätsvaren blev en kalldusch. Svarsfrekvensen var hög, hela 83 procent, och enkäten var gjord av SCB. - Vi trodde inte våra ögon. Vi kallade ner SCB som fick förklara de enskilda siffrorna för oss och de stämde. Nu gäller det att åtgärda problemet och få fram handlingsplaner, säger Ing-Marie Persson. Kriminalvårdsmyndigheten Malmö söder har gjort en handlingsplan mot sexuella trakasserier. Man tar upp vad som räknas som trakasserier, vad arbetskamraterna ska göra och vem den drabbade ska vända sig till. - Frågorna måste upp på dagordningen. Alla ska veta att det är förbjudet och alla ska veta vart man vänder sig om man drabbas. Den drabbade måste vara säker på att få stöd, säger Torbjörn och tillägger att enkäten visar att ungefär häften av de drabbade inte vände sig till någon eftersom de inte trodde att det skulle hjälpa. - Det är jätteviktigt att chefer och arbetsgivare deklarerar vad som är oacceptabelt. Kvinnor som drabbas skäms ofta och skuldbelägger sig själva - och så får det bara inte vara. Den som drabbas måste säga ifrån, sätta en gräns och vågar man inte det ensam kan man göra det tillsammans med någon. Nästa steg är att informera arbetsgivaren. - Hälften av dem som svarat på enkäten tror att största orsaken till att det förekommer sexuella trakasserier inom kriminalvården beror på fördomar mot kvinnor inom kriminalvården. - Förlegade värderingar sitter i väggarna. Det har varit ett mansdominerat yrke väldigt länge. Och det är ett maktyrke och maktyrken har en tendens att locka fram det sämsta men också det bästa hos folk, säger Torbjörn Grönstedt. Birgitta Forssell Fotnot: Undersökningar inom försvaret och polisen visar att det även där är vanligt att kvinnor utsätts för sexuella trakasserier. november 1999 Maktlösa män trakasserar kvinnor Sexuella trakasserier har inte så mycket med sex att göra. Det handlar mer om att visa makt. Och det är tillåtet att kramas och visa uppskattning, det lovar Ninni Hagman, så länge ett nej tas för ett nej. Ninni Hagman är utredare och utbildare. Hon har hållit kurser om sexuella trakasserier vid universiteten, försvaret och på Polishögskolan. Hon talar bland annat om myter. Som att kvinnor blir smickrade, att de inbjuder till det, att karlar är karlar och det kan man inte göra något åt, med flera. - Jag vet att många män blir upprörda, de vill inte veta av sexuella trakasserier på sin arbetsplats och de som blir tillsagda slutar oftast med trakasserierna. Ninni Hagman uppmanar männen att säga ifrån, oavsett om det handlar om rena trakasserier eller fräckisar i fikarummet, om det berör någon illa. - Men gör inte kvinnan till offret, säg ifrån för egen del, som fäder, bröder, makar. Hon uppmanar också kvinnorna att säga ifrån. - Har man svårt att göra det muntligen, så skriv ett brev och säg uttryckligen nej. En orsak till att trakasserierna blivit vanligare är den könsuppdelade arbetsmarknaden. - En riskfaktor är när ena könet är nytt i ett yrke. Eller när det blir fler kvinnor. När de närmar sig 30 procent kräver de inflytande och ses då som ett hot. Kvinnorna omplaceras Ninni Hagman ser två typer av män som trakasserar. Det är han som helt saknar makt och som gör det för att känna makt, för att bekräfta sin och männens status och det är chefen som behöver ett upphetsande tidsfördriv. Enligt Ninni Hagman är den sista typen svårare att värja sig mot, eftersom han till en början är idel vänlighet - men så småningom drar han sig inte för att utnyttja sin makt. - Sexuella trakasserier är kanske det känsligaste problem som kan uppstå på en arbetsplats och som utomstående är det lätt att blunda eller att tolka det som sker alltför positivt. Enligt Ninni Hagman börjar alltfler arbetsgivare inse problemets omfattning, även om många fortfarande har attityden att "det händer inte här". Arbetsgivarnas attityd kanske också speglas i att av 40 undersökta fall av sexuella trakasserier omplacerades mannen i ett av fallen, i alla de övriga var det den drabbade kvinnan som fick flytta på sig. Ninni Hagman anser att facket har en viktig roll att spela för att förebygga sexuella trakasserier. De måste trycka på om arbetsplatsen inte har någon handlingsplan mot trakasserier och de måste veta hur de ska agera om någon drabbad medlem kommer. - Börja med att säga att "det är inte ditt fel", ta bort skuldkänslorna och hjälp sedan till att analysera situationen. Mats Andersson
	ÖVRIGT Nyheter ur novembernumret. Utrikesnyheter ur novembernumret Index för 1999 Index för 1998 KONTAKT Seko-magasinets webbredaktör Tipsa Seko-magasinet © Seko-magasinet. Citera gärna våra webb-sidor, men glöm inte ange källan.