Arbetslivsinstitutets rapport angående tunnelbygget genom Hallandsåsen
Utvärdering av vissa arbetsmiljöförhållanden vid tunnelbygget genom Hallandsåsen
Inledning
I skrivelse från Tunnelkommissionen till Arbetslivsinstitutet den 19 maj 1998 angavs att kommissionen bl.a. skall utvärdera hur arbetsmiljöarbetet har organiserats och bedrivits och hur samverkan har skett med arbetstagarna och deras representanter. Vidare framhölls att kommissionen önskade en utvärdering från Arbetslivsinstitutet om vad som ålagts kommissionen i direktiven, där frågan om hur internkontrollarbetet fungerat och vilken kunskap som funnits om Rhoca Gil och hur denna hanterats kan ha betydelse. Likaså att utvärderingen bör ta upp frågan om det haft någon betydelse, och i så fall vilken, att det fackliga avtalet med arbetsgivaren innehafts av ett annat förbund än det i vilket de flesta arbetarna varit medlemmar.
Vid ett gemensamt möte den 26 juni meddelade Arbetslivsinstitutet att man accepterade uppdraget enligt de förutsättningar kommissionen tidigare angivit, dock att uppdraget skulle redovisas först vid utgången av september månad 1998.
Arbetslivsinstitutet har för uppdragets genomförande tillsatt en arbetsgrupp som bestått av professorerna Christer Hogstedt, Johan Högberg och Per Malmberg, juristen David Johnsson och sekreterare Ulla Röberg samt konsult Bo Oscarsson. som har utfört huvuddelen av arbetet.
Gruppens arbete
För att inhämta underlag för att genomföra uppdraget har gruppen sökt kontakt med och intervjuat flertalet medverkande parter i tunnelprojektet. andra berörda samt personer med erfarenheter från liknande verksamhet, t.ex. Gardemoprojektet i Oslo-regionen. Hela gruppen har också besökt arbetsplatsen vid Hallandsåsen den 19 augusti 1998 och sammanträffat med platsansvariga för Banverket och Skanska samt företrädare för de anställda vid tunnelbygget. En förteckning över gruppens sammanträden och intervjuade personer bifogas.
Som redan tidigare framhållits i Arbetslivsinstitutets skrivelse med arbetsplan för utvärderingen (1998-08-21) har utgångspunkten varit att arbetet under den korta tid som stått till förfogande skall koncentreras till en analys av händelseförloppet utifrån ett systemperspektiv snarare än att försöka binda enskilda personer till felslut och felhandlingar. Samverkansformerna mellan de olika aktörerna har härvid ägnats uppmärksamhet. I detta har också legat att granska hur intentionerna bakom och utförandet av internkontrollen tillgodosetts.
Gruppens ambition har också varit att analysera händelseutvecklingen vid tunnelbygget med sikte på att söka dra några lärdomar för framtiden av Hallandsåsprojektet. Av det skälet har arbetet också fokuserat på sådana omständigheter som kan bedömas ha ett mera allmänt intresse för både byggbranschen och arbetslivet i övrigt. Däremot har vi inte gjort någon fördjupad analys av enskilda moment i händelseutvecklingen av Hallandsåsprojektet som måhända från rättsliga utgångspunkter kan ha stor betydelse.
Iakttagelser och slutsatser grundas sålunda på intervjuer och samtal med olika berörda parter. Tiden har inte medgett mer än ett intervjutillfälle med varje part, vilket innebär att kraven på exakthet i enskilda detaljer har fått vika för behovet av en mera systematisk överblick över Hallandsåsprojektet från arbetsmiljösynpunkt.
Gruppens iakttagelser
En allsidig granskning av arbetsmiljöarbetet i tunnelprojektet vid Hallandåsen måste förutsätta en genomgång av hur olika aktörer påverkat händelseutvecklingen. Gruppen har därför försökt att fokusera på varje "rollinnehavares" del i den kedja av händelser som så småningom ledde fram till att projektet stoppades. Vi har. som tidigare framhållits, valt att betrakta arbetsplatsen som system snarare än att analysera varje enskilt moment i händelseutvecklingen. Utifrån detta görs sedan ett försök att formulera några rekommendationer, som förhoppningsvis kan ge vägledning för framtiden när det gäller exempelvis ansvarsförhållanden, arbetsrutiner, organisation, utbildning. information, utformning av bestämmelser etc.
Vi diskuterar hur vi uppfattat att olika medverkande företag, institutioner och myndigheter handlat på grundval av de informationer vi fått under projektets gång och noterar härvid också de brister som vi uppfattat i händelseutvecklingen. Det handlar om byggherren (Banverket), leverantören (Rhône Poulenc), entreprenören (Skanska) men också företagshälsovården, myndigheterna genom Yrkesinspektionen samt de fackliga organisationerna.
Byggherren / Beställaren
Det ursprungliga ansvaret för planeringen och igångsättandet av Hallandsås-projektet vilar givetvis på byggherren (Banverket), varför det är av betydelse att se hur arbetsmiljöaspekterna vägts in i verkets beslutsprocess för projektet.
Såvitt vi kan finna hade Banverket och Skanska redan tidigt en dialog om de tekniska problemen med tätning av berget och inrättade bl.a. av den anledningen ett "bergråd". Redan under hösten 1996 diskuterade man också olika alternativ för tätning och gjorde preliminära kostnadsberäkningar av dessa alternativ.
Att döma av Tunnelkommissionens rapport har arbetsmiljöaspekterna under den processen inte spelat någon framträdande roll. I januari 1997, sedan Skanska skaffat fram information om Rhoca Gil, gav emellertid Banverket Cement- och betonginstitutet i uppdrag att undersöka långtidsstabiliteten hos Rhoca Gil. Senare beställde Banverket fyra injekteringar med Rhoca Gil av Skanska. Rapporten från Cement- och betonginstitutet har uppenbarligen funnits i två versioner. I den första preliminära rapporten.(avlämnad den 21 februari 1997) framhölls bl.a. att "problemet med akrylamidinjekteringsmedel är deras giftighet och att giftigheten efter injekteringen blir beroende av hur bra polymeriseringen gått". I slutrapporten tonades uppenbarligen giftigheten ned. (Tunnelkommissionens rapport SOU 1998:60, sid. 45.)
Varken Banverket eller Skanska gjorde senare några ytterligare, egna utredningar om Rhoca Gils giftighet utan förlitade sig i allt väsentligt på uppgifter från leverantören. I juni lär emellertid ha antecknats under ett byggmöte att en person på Banverket skulle sammanställa samtliga rapporter om Rhoca Gil för att ''förekomma eventuella frågor om arbetarskydd. Miljö- och hälsoskyddsnämnden och andra myndigheter . (Tunnelkommissionens rapport SOU 1998:60, sid. 45)
Banverket överlämnade genom generalentreprenaden arbetsgivaransvaret för projekt Hallandsåsen till Skanska. Det förefaller emellertid märkligt att Banverket inte följde upp de uppgifter som hade kommit från Cement- och betonginstitutets första utredningsrapport. Det förefaller heller inte som om man skulle ha fullföljt beslutet att sammanställa rapporter om Rhoca Gil. Enligt avtalet med Skanska skulle entreprenören i normalfallen svara för val av arbetsmetod, medan val av särskilda metoder skulle ske i samråd med Banverket. Banverket borde alltså ha varit delaktigt i beslutet om användning av Rhoca Gil och därmed också för sin del uppmärksammat på det ansvar som följer av framför allt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift 1995:4 om projektering av byggnader och anläggningar samt föreskrift 1989:6, handlar om storskalig kemikaliehantering.
Även på ett mera allmänt plan förefaller det märkligt att Banverket som byggherre inte på ett tidigt stadium såg till att det gjordes en mera omfattande riskanalys i vilken också arbetsmiljöaspekter vägts in för hela projektet. Detta har uppenbarligen inte skett.
Leverantören
Tillverkaren/leverantören av en produkt har enligt arbetsmiljölagstiftningen skyldighet att på ett korrekt sätt upplysa om sina produkter och de risker som eventuellt är förknippade med användningen av dem (AML 3 kap. 9§).
Rhône Poulenc har levererat en produkt, Rhoca Gil, som är klart giftig. Leveransen åtföljdes visserligen av varuinformation, som emellertid var felaktig på viktiga punkter, bl.a. om gällande gränsvärde och koncentration av akrylamid. Man har också underlåtit att lämna information om vissa risker med användningen av produkten (nervskador). Detta har föranlett Kemikalieinspektionen att göra en anmälan mot Rhône Poulenc Sverige AB för brott mot Lagen om kemiska produkter (1985:426).
All information som gruppen fått från användaren Skanska och representanter för de anställda tyder också på att Rhône Poulencs representant gett intrycket att produkten Rhoca Gil i färdigblandat tillstånd skulle vara tämligen ofarlig. Flera användare har uppenbarligen missletts att tro att giftinformationen avsåg Solution I, däremot inte den färdigblandade produkten. Att man kan förledas till en sådan tolkning framgår bl.a. av de over head-bilder som Rhône Poulencs representant använt vid information till de anställda vid Hallandsåsen och som gruppen fått del av. Av de tillgängliga OH-kopiorna framgår bl.a. att man angivit akut dödliga doser (så kallat LD50) för akrylamid. "salt" (sannolikt koksalt) och "härdad Rhoca Gil". Om man tar fasta på dessa doser får man lätt intrycket att akrylamid inte är mycket farligare än koksalt och att slutprodukten är betydligt ofarligare än koksalt.
Om OH-bilderna utgör den huvudsakliga informationen framstår den sålunda som bristfällig och vilseledande för icke toxikologiskt utbildade personer. Även om det som visats är helt korrekt kan man hävda att det är starkt selekterad information som har mycket liten relevans för arbetsmiljön (eller yttre miljön). Motsvarande information skulle varit vilseledande för varje kemiskt ämne som har ett gränsvärde. I fallet akrylamid är det starkt vilseledande med tanke på den ovanligt rikhaltiga information som fanns tillgänglig. Den information som enligt Skanska har presenterats drar uppmärksamheten helt från akrylamidens nervpåverkan och cancerframkallande egenskap.
De speciella förhållanden som rådde vid Hallandsåsen (med stora mängder läckande vatten som delvis förhindrade polymerisering av Rhoca Gil) borde också ha inneburit en stark signal till tillverkaren att kräva extra försiktighetsmått, vilket uppenbarligen inte skett eller i varje fall inte skett med den kraft som förhållandena vid Hallandsåsen borde ha krävt.
Entreprenören
Ansvaret för förhållandena på arbetsplatsen vilar å andra sidan helt på byggherren och entreprenören, i detta fall Banverket och Skanska. Eftersom Skanska genom kontrakt om en generalentreprenad i januari 1996 övertog Banverkets byggherreansvar och därmed ansvar för samordning av arbetarskyddet hade företaget också skyldighet att se till att skyddsåtgärder vidtogs och att skyddsföreskrifter efterlevdes. Trots felaktigheter i varuinformationen och övriga brister i informationsförmedlingen från Rhône Poulencs sida framgick det med all tydlighet av den skriftliga information som överlämnades till Skanska att Rhoca Gil är en giftig produkt som måste hanteras med stor varsamhet (rätta blandningsförhållanden, användning av skyddsutrustning av olika slag etc.).
Man kan visserligen konstatera att Hallandsåsen är ett projekt som karakteriseras av många speciella förhållanden, såsom bl.a. hård tidspress och oklarheter i den fackliga representationen. Både företagsledningen och de anställda säger sig också ha varit i god tro om produktens ofarlighet. Inga tecken kom heller på ett tidigt stadium om att användningen av Rhoca Gil orsakade några problem förrän i juni och senare på allvar i augusti 1997. Reaktionerna på de problem som så småningom uppdagades var uppenbarligen också tämligen svaga, bl.a. på grund av att man "normalt" upplever problem med t.ex. vibrationer, luftföroreningar etc. i denna typ av arbete.
Skanskas hantering av (arbets-)miljöriskerna förefaller dock bristfällig. Det borde ha varit uppenbart att arbetsplatsen krävde speciella skyddsinsatser. bl.a. på grund av de speciella arbetsförhållandena och de problem som tidigt uppdagades med stora vattenläckage. Någon sådan medvetenhet har uppenbarligen inte funnits. Man har inte på egen hand gjort den kontroll och vidtagit de skyddsåtgärder som krävts. Man har inte självständigt utrett produktens eventuella hälsoeffekter utan i allt väsentligt litat på leverantören. Inte heller har man vidtagit några åtgärder för att anlita utomstående expertis. Man borde ha gjort en riskjämförelse av arbetet med de alternativa tätningsmetoderna och låtit den ingå i beslutsunderlaget. Man har inte gjort återkommande mätningar och uppenbarligen heller inte på allvar diskuterat riskpanoramat med användning av Rhoca Gil i skyddskommittén eller på annat sätt. Som framgått bl.a. av Yrkesinspektionens anmälan har man heller inte fullgjort sin skyldighet att utföra hälsokontroll av sina anställda inför användningen av Rhoca Gil eller under processens gång, vilket får anses anmärkningsvärt med hänsyn till den storskaliga användningen av produkten Rhoca Gil. Detta tyder på att internkontrollen inom Skanska inte fungerat enligt de intentioner som finns uttryckta i internkontrollkungörelsen.
Företagshälsovården
Företagshälsovårdens (Previa) tjänster kom uppenbarligen att utnyttjas i en alltför liten utsträckning vid Hallandsåsprojektet. Kvartsmätningar utfördes och Skanska förefaller ha skött hälsoundersökningarna för isocyanatprodukter enligt härdplastkungörelsen utan anmärkning, enligt uppgift från företagshälsovården. I övrigt kom företagshälsovården först i augusti 1997 i kontakt med arbetsplatsen då Skanskas kvalitetsingenjör hörde sig för hos skyddsingenjören inom Previa om han kunde mäta akrylamid i luften. Därefter vidtogs en mätning i slutet av augusti, varvid Previas skyddsingenjör noterade att arbetarna i tunnelbygget fick stora mängder Rhoca Gil på sig. Han vände sig då till Previas centrala miljöenhet (toxikologen Charlotte Bejersten-Nalin) för att få en riskbedömning (slutet av augusti 1997). Svar lämnades och är daterat 97-09-16. Av detta framgår bl.a. att Solution I är en mycket farlig produkt och att all hantering av produkten bör ske med stor försiktighet.
Företagshälsovårdens medverkan i Hallandsåsprojeketet har helt skett efter avrop från arbetsgivaren. Insatserna har endast gällt punktinsatser, såsom undersökningar enligt härdplastkungörelsen eller mätningar som företaget har beställt. I övrigt har företagshälsovården enligt egen uppgift inte kunnat följa projektet eller självständigt bedöma riskerna på arbetsplatsen. Det är sannolikt att företagshälsovårdens medverkan på ett tidigare stadium kunnat leda till att man genom expertis från Previa eller externt kunnat få bättre upplysningar om graden av giftighet med användningen av Rhoca Gil eller andra produkter som prövades under projektets gång.
Företagshälsovården hade heller inte engagerats för att följa skyddsarbetet. t.ex. genom medverkan i skyddskommitténs sammanträden eller dylikt. vilket ytterligare bidragit till svårigheterna för företagshälsovården att uppmärksamma arbetsmiljöproblemen.
Yrkesinspektionen
Yrkesinspektionen gjorde ett stort antal besök under Kraftbyggarnas tid i projektet. Sedan Skanska tog över ansvaret gjordes en inspektion i januari 1997, då det anmäldes att man långt senare skulle göra en s.k. systeminspektion (beräknat augusti 1997). Med tanke på att projektet Hallandsåsen var ett omfattande projekt som hade demonstrerat flera problem redan tidigare borde Yrkesinspektionen tidigare ha genomfört en grundlig inspektion av arbetsplatsen. Man kan här jämföra med förhållandena vid Gardemoprojektet i Norge, där samspelet mellan arbetarskyddsmyndigheterna, berörda företag och företagshälsovården etablerades på ett tidigt stadium på myndigheternas initiativ.
Arbetstagarorganisationerna
Stridigheter om kollektivavtalsrätten mellan de berörda fackliga organisationerna Byggnads och Seko förefaller ha varit ytterligare en omständighet som negativt påverkat händelseutvecklingen vid tunnelbygget. Oklarheten mellan de fackliga organisationerna har sålunda sannolikt bidragit till att problemen på Hallandsåsen uppmärksammades på ett allt för sent stadium. Redan den svaga skyddsorganisationen förefaller vara ett uttryck för att de fackliga organisationerna inte har spelat den aktiva roll som facket på egen hand och i samarbete med arbetsgivare normalt förutsättes spela på svenska arbetsplatser. Sett i retrospektiv förefaller det också beklagligt att exempelvis regionala skyddsombud som fanns i området inte hade möjlighet att besöka arbetsplatsen för att ge en utomstående bedömning av kvaliteten på skyddsarbetet från de anställdas perspektiv.
Slutsatser och Rekommendationer
Ett sammanfattande intryck är att Hallandsåsen är ett exempel på ett projekt där från arbetsmiljösynpunkt alltför litet har gjorts och det som har gjorts har gjorts alldeles för sent. De svårigheter som under hand uppdagades (först Kraftbyggarna, senare Skanska) synes ha lett till att både Banverket och Skanska var i en pressad situation i slutet av 1996. Skanska hade dragit slutsatsen att lining var det enda kvarstående alternativet för tätning. Banverket sökte uppenbarligen samtidigt en billigare lösning och blev därför indirekt pådrivande för valet av Rhoca Gil. Både Banverket och Skanska litade okritiskt på tillverkarens bristfälliga information och gjorde därför heller inte någon egen riskanalys i samband med provningen av Rhoca Gil. Skyddsarbetet präglades också i övrigt av en rad svagheter.
Många av de problem och brister som observerats i Hallandsåsen har ett stort generellt intresse och kan därför vara av värde att bättre uppmärksamma i det framtida arbetsmiljöarbetet inom berörda myndigheter, organisationer och företag. Gruppen har sökt att formulera några sådana rekommendationer som förhoppningsvis kan leda till att erfarenheterna från Hallandsåsprojektet kan bli till nytta för svenskt arbetsliv i framtiden.
1. En första fråga gäller beställarens, byggherrens, ansvar. Det borde vara regel och ett oeftergivligt krav att man gör en grundlig riskanalys vid planeringen av större projekt av det slag tunnelprojektet i Hallandsåsen representerar och att de arbetsmiljöproblem som kan bli förknippade med verksamheten bör ingå i en sådan analys. Redan vid planeringen borde sålunda extern expertis tillfrågas, i synnerhet när man står inför storskalig användning av kemiska produkter eller andra omständigheter som innebär att man konfronteras med tidigare relativt okända arbetsmiljörisker eller andra miljörisker. Existerande lagstiftning på området, exempelvis arbetsmiljölagen kap. 3.14§ och vissa av Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter, är tämligen vag. En genomgång och översyn av lagstiftningen vore på sin plats, speciellt när det kan bli fråga om användning av kemiska produkter.
2. I gällande lagstiftning finns krav på att tillverkare/leverantör skall ge en korrekt och uttömmande information om sina produkter. Följande frågor bör enligt gruppens mening undersökas närmare: Vilken instans skall kontrollera och värdera den information som finns i varuinformation och skyddsblad från olika leverantörer? Vilket ansvar tar kemibranschen genom sina organisationer (Kemikontoret etc.) för närvarande? Vilket ansvar tar berörda branschforskningsinstitut? Finns det möjligheter att skapa ett kontroll- och auktorisationsinstrument som branschens egna organisationer kunde garantera? Eller måste detta på något sätt kontrolleras genom myndigheterna utöver de krav som redan nu finns i gällande lagstiftning och föreskrifter?
Ett grundkrav bör vara att tillverkare/leverantörer har tillgång till betryggande toxikologisk expertis. Här har vi noterat att Rhône Poulenc dragit slutsatsen att man behöver en toxikologisk expert för de nordiska dotterföretagen, i syfte att för framtiden kunna undvika att kunderna får felaktig eller bristfällig information på det sätt som skett i fallet Hallandsåsen.
3. I fallet Hallandsåsen är det uppenbart att Skanskas internkontrollarbete har varit bristfälligt. Kompetensen inom företaget har varit svag. Enligt uppgift från arbetsledningen har Skanska senare bestämt att efter Hallandsåsen skärpa kompetenskraven i koncernen.
De bristfälliga rutinerna, den svaga skyddsorganisationen och den allmänna bristen på förebyggande insatser som präglat Hallandsåsprojektet borde emellertid kunna utgöra en signal till flera instanser att uppmärksamma behovet av skärpta rutiner. Detta bör bl.a. gälla behovet av mera grundliga riskanalyser i planeringen samt en mer närgången kontroll från yrkesinspektionens sida av bygg- och anläggningsbranschens verksamhet i projekt av det här slaget.
Arbetarskyddsstyrelsen gör för närvarande en översyn av vissa föreskrifter som varit aktuella för Hallandsåsprojektet, bl.a. omarbetas AFS 1994:2 om farliga ämnen. Detta kommer sannolikt att innebära en skärpning av arbetsgivaransvaret när det gäller riskbedömningen av och skyddsinstruktionerna för farliga ämnen. En liknande genomgång av annan relevant lagstiftning på området vore önskvärd.
Bygg- och anläggningsbranschens arbetsmarknadsparter borde sannolikt också dra slutsatsen att kompetensen inom branschen bör höjas. främst när det gäller hanteringen kemiska hälsorisker. Fackförbunden å sin sida måste medverka till att den typ av oklarheter som har präglat de fackliga organisationernas verksamhet vid Hallandsåsen uppmärksammas. Det förefaller angeläget att det utredningsarbete som SEKO och Byggnads inlett snarast leder till att sådana problem i de fackliga relationerna som uppdagats i projektet undanröjs.
4. Ett fjärde område gäller företagshälsovårdens roll. Särskilt med hänsyn till att även stora företag som Skanska har en så relativt svag, intern skyddsorganisation borde branschens parter söka utforma vissa riktlinjer för företagshälsovården vid bygg- och anläggningsarbete. Siktet bör härvid vara inställt på att höja ambitionsnivån för företagshälsovård och skyddsarbete. Företagshälsovården bör få en starkare ställning med möjlighet att gå in på ett förebyggande stadium och sålunda anlitas för att göra mätningar och kontroller av kvaliteten på miljön på byggarbetsplatser, i synnerhet i sådana fall där olycksfalls- eller hälsoriskerna av olika skäl kan anses betydande.
Branschens arbetsmarknadsparter borde också utverka sådana avtal om företagshälsovård att de öppnar möjligheter för företagshälsovården att på ett helt annat sätt än som skett vid Hallandsåsen kunna gå in självständigt på arbetsplatsen för att göra riskbedömningar och för att kunna följa exempelvis skyddskommittéernas arbete i stället för att enbart medverka vid avrop från arbetsledningen. Om detta hade gällt inom Hallandsåsprojektet hade sannolikt företagshälsovården på ett betydligt tidigare stadium än som nu skedde kunnat få fram en objektiv toxikologisk bedömning av det tätningsmaterial man planerade att använda.
Sammanfattning
Som ofta vid stora olyckor, särskilt sådana med flera parter inblandade, kan man konstatera att händelseutvecklingen i Hallandsåsprojektet är resultatet av försummelser, misstag och felaktiga handlingar av de medverkande, oklarheter i rollfördelningen, brister i organisation, bristfällig information och misstolkning av information etc.
Byggherren (beställaren) och entreprenören har underlåtit att i förväg analysera riskerna, trots att det rörde storskalig användning av en för användaren relativt okänd kemisk produkt, därtill använd under exceptionellt besvärliga omständigheter. I stället har man helt litat på leverantören, som i sin tur lämnat delvis felaktig information och inte heller givit fullständiga upplysningar om riskerna med produkten.
Företagshälsovården har inte beretts tillfälle att aktivt följa arbetet för att kunna spela den roll som förebyggande resurs som den normalt förutsättes ha. Yrkesinspektionen har inte beaktat arbetsplatsen med den noggrannhet som ett komplicerat anläggningsprojekt av detta slag borde kräva. De berörda fackliga organisationernas arbete har delvis försvagats av inbördes motsättningar.
Svensk arbetsmiljölagstiftning och den praxis som utvecklas i arbetslivet är uttryck för en stark ambition att ge de förebyggande insatserna hög prioritet. I detta ligger att man på ett tidigt stadium måste söka förebygga hälsorisker genom att dels företa en grundlig riskanalys i sådana fall där oklarhet råder, dels att man också ser till att uppehålla en god disciplin när det gäller information om och hantering av risker samt, när så behövs, i fråga om användning av skyddsutrustning .
Erfarenheterna från Hallandsåsen är därför en stark signal att inom bygg- och anläggningsbranschen, med dess speciella problem med rörliga arbetsplatser och rörlig arbetsstyrka, bygga upp ett klarare skyddsmedvetande än det som har kommit fram i detta projekt. Detta leder till krav på striktare kontroll av leverantörernas produkter men också att företag i branschen har tillgång till kompetens för att förebygga ohälsa och arbetsskador. Företagshälsovårdens roll borde göras till föremål för en ytterligare prövning, liksom samspelet mellan myndigheterna, enkannerligen Yrkesinspektionen, och de berörda företagen.
En annan faktor av betydelse är också att branschens parter förstår att bygga upp verksamhets- och samarbetsformer som gör det möjligt att hävda den praxis som länge kännetecknat svenskt arbetsliv, nämligen ett aktivt förebyggande arbete som tar sig i uttryck både i utbildningsinsatser och information till alla berörda.
Såväl företagshälsovårdens som det övriga skyddsarbetets resurser, organisation och stöd i lagstiftning och avtal bör göras till föremål för utredning och analys.
Bilagor
Förteckning över
1. Arbetsgruppens sammanträden och intervjuer
2. Dokumentation
Bilaga 1 till slutrapport till
Utvärdering av vissa arbetsmiljöförhållanden vid tunnelbygget genom Hallandsåsen
Arbetsgruppens sammanträden och intervjuer
1. Arbetsgruppens egna sammanträden. Gruppen har haft 7 sammanträden (25.6, 19.8,3.9, 10.9, 15.9, 16.9, 25.9).
2. Intervjuer / möten
4.8 Göran Lind, Arbetarskyddsstyrelsen
6.8 Lars Hagmar, yrkesmedicinska kliniken, Lund
6.8 Mats Ryderheim, Yrkesinspektionen? Malmö
17.8 Bo Tengblad, Byggentreprenörerna
19.8 Anders Björner, Åke Hansson, Banverket. Hallandsåsen
19.8 Emelie Glave, Bertil Sparrman, Jan Stattin, Skanska, Hallandsåsen
19.8 Tomas Nilsson (Byggnads), Bengt Rydberg (SEKO), Skanska, Hallandsåsen
25.8 Direktoratet for Arbeitstilsynet och dess 2:a distrikt, Oslo. Sture Engdahl, Eva Haug. Ellen Lunde, Turid Lyveng, Nancy Nielsen, Ingrid Siversind-Mehlem, Axel Wannang, Ebba Werzeland. (Tidigare 26.6 kontakt Erik Dybing, Statens Institutt for Folkhelse, Oslo, som medverkat vid riskvärdering i Gardemoprojektet.)
26.8 Märit Hammarström, Kemikontoret
27.8 Ulla Olofsson, Leif Salander, SEKO
2.9 Kjell Johansson, Byggnads
2.9 Christina Söderberg, Lars Wester, Rhodia (tidigare Rhône Poulenc)
9.9 Elizabeth Nissen, Bernt Vikström, Lars Wohlström, Previa i Malmö
16.9 Charlotte Bejersten-Nalin (telefonkontakt), Previa i Stockholm
Bilaga 2 till slutrapport till
Utvärdering av vissa arbetsmiljöförhållanden vid tunnelbygget genom Hallandsåsen
Banverket/Skanska
Tunnlar genom Hallandsås. Arbetsmiljöplan jämte bilagor (97-02-l l . Bilaga 1 och 2 96-07-01).
Informationsmaterial angående Siprogel 110-25.
Användningsinstruktion och OH-bilder angående Rhoca Gil 110/25 (jan. och mars -97).
Åtalsanmälan (97- 10-31)
Sammanställning över aktiviteter i samband med byggnation av tågtunnel genom Hallandsåsen (98-02-20)
Brev (Erik Dybing 98-06-30) med 4 bilagor angående riskanalys av akrylamid, Rhoca Gil
Material från Arbeitstilsynet:
Brev från SRG (97-10-06) med bilagor angående Kjaemisk injeksjon i Romeriksporten
Produktblad angående Siprogel
Snabbprotokoll från Stortingsdebatt om akrylamid (97-10-29)
Injeksjonsmidler i fjell (Erik Bye och Kåre Lenvik. Yrkeshygienisk institutt, juni 1982 och uppdatering 98-08-25.
Angående injekteringsmedel Rhoca Gil 110/25 Solution (brev från Charlotte Bejersten Nalin till Lars Wohlström (97-09-16)
Index för 1998
Web-redaktör MAGASINET