Ett evigt pusslande

Hämta och lämna på dagis, barn som blir sjuka och stressade föräldrar. Alla har tider att passa och det är ofta ett pussel för att få ihop arbetet med ett vettigt familjeliv. Vi har träffat tre familjer som kan berätta om både problem och lösningar i en snabbt rullande tillvaro.

"Det går men det tär på familjen"
"Slapp jag bara tvätten så vore jag helnöjd"
"På häktet pusslar vi själva"

Svårare kombinera barn och arbete

Mats Andersson

"Det går men det tär på familjen"
På familjen Berglunds kylskåpsdörr sitter matsedel och planeringsschema: lämna och hämta barn, börjar klockan 05, handla och läsa läxor, inte glömma gymnastikkläder, packa för utflykt, börjar klockan 14, överliggning i Linköping och kan grannflickan vara barnvakt.
   När två SJ-anställda flyttar ihop och skaffar barn, blir planering en viktig del av äktenskapet.

Rebecka, fyra år, sitter vid matbordet och ritar. Egentligen skulle hon vara på kyrkans barntimme just den här dagen, men hostan satte stopp för det. Bredvid sitter mamma, Carola Berglund och antecknar i kalendern. Egentligen skulle hon åkt till jobbet efter lunch, nu blir det vård av sjukt barn istället - och en stunds andhämtning.
  Carola är tågmästare sedan 1989 och hon är gift med Stefan som är lokförare på SJ. De flyttade till sin villa i Bålsta 1991 när Angelica skulle födas. Hon har nu börjat första klass och Rebecka har dagmamma. Så länge barnen var små fungerade det bra att arbeta oregelbundna tider. Nu är det svårare att få ihop tillvaron. Men jobbet måste ju skötas och barnen kan inte lämnas ensamma.
  - Ska det bara vara så att jobbet funkar, familjen då? Ibland känns det som man var ensamförälder, tycker Carola. Det är inte mycket jag och Stefan ses. I morgon träffas vi en stund på förmiddagen och på onsdag mitt på dagen. Jag jobbar varannan helg. Under hela hösten har vi bara haft tre lördagar tillsammans, hela familjen. Nyårsafton har vi inte firat tillsammans sedan barnen var riktigt små
  - Det går, fast det tär på familjen. Men man hinner i alla fall inte ledsna på varandra.
  Carola jobbar efter en fast lista som bestäms halvårsvis. Stefan går på skubben, han hoppar in där det för tillfället behövs lokförare. Hans schema omfattar bara en vecka i taget. Carola säger att det inte skulle gå om de båda hade fast lista. Nu får Stefan anpassa sig. Ibland har Carola turer så att hon varken kan hämta eller lämna barn, de dagarna får Stefan ta ledigt.
  - Men man kan aldrig vara trygg och veta hur det ska bli i framtiden med arbetstiderna, och med jobb för Stefan, nu när SL är ute på anbud. Hela tiden, dag efter dag går jag med fjärilar i magen.

Skylla sig själv
- Vi pusslar och pusslar, ingen dag är den andra lik. Vi har ett schema och matsedel på kylskåpet. Man måste veta att det funkar hemma med läxor, jympakläder, mat. Den här veckan träffar jag Angelica bara på tisdag och torsdag, men Stefan är ju hemma de andra dagarna.
  Att få ihop arbete och familj på ett vettigt sätt hänger inte bara på dem själva. Det krävs också en turfördelare som kan ta hänsyn. Turfördelarens uppgift är kort sagt att se till så det finns personal på tågen.
  - Hela tiden är vi beroende av turfördelarna, av att de ställer upp. Det gör de, så gott de kan. Man borde egentligen skicka en blomma till jul. Men man måste själv ställa upp ibland också.
  Plötsligt lägger Rebecka ritblocket åt sidan.
  - Jag vill ha glass.
  - Sen kanske.
  Efter fem långa tysta sekunder tittar yngsta dottern upp igen.
  - Sen är ju nu. Hämta glass då!
  Carola har svårt att förlika sig med tanken på barn som ett problem, det måste ju gå att arbeta ändå. Hon berättar om en vän som arbetar på SAS, där har de specialla grupper för dem med småbarn. På SJ säger många att ja, ja, men ni har ju valt själva.
  - SJ har inget intresse av att ändra, vi kommer ju till jobbet. Men jag känner tjejer som är mammalediga och sitter hemma och gråter för att de undrar hur det ska gå när de börjar arbeta igen.
  När det blir ett stressmoment att få ihop tillvaron hemma får det större betydelse hur det är på arbets-platsen. Carola säger att hon trivs med sitt jobb, det är fritt och bra. Men det har blivit sämre. Kombinationen färre anställda, fler passagerare, snabbare tåg drabbar tågmästarna. De hinner helt enkelt inte med.
  - Arbetsgivaren har satt sig i en svår sits med uppsägningar av tågmästare. Nu har vi mycket övertid och säger någon nej, kommer hotet att beordra övertid. Lättar det bara lite på arbetsmarknaden kommer många att sluta.
  Trots alla sina synpunkter hoppas Carola att det hon säger inte ska få alltför negativ klang, för hon tycker att det i grunden är ett bra jobb.

Mamma, du är jämt trött
- Ändå har jag någonstans i bakhuvudet att det måste bli ett slut på SJ-livet. Jag vet inte hur länge det fungerar så här, Stefan tycker redan att det inte gör det. Jag gjorde högskoleprovet, men jag vet inte vad jag skulle vilja arbeta med.
  - Angelica tycker att jag är mycket borta på kvällarna. Men jobbigast är dagarna när jag inte ser dem alls. Man säger på söndagen att vi ses på tisdag. Och jag är nästan alltid trött, lider av ständig sömnbrist. Vissa turer måste jag upp vid två-tiden, på överliggning blir det inte mer än fyra-fem timmars sömn och det går inte att sova hemma på dagen. Eller så kommer jag hem vid halv två på natten och ska upp tidigt. Angelica säger, du är jämt trött, det är synd om dig.
  - Det är ju inte så man vill att de ska minnas sin barndom, en trött mamma.

Birgitta Forssell

"Slapp jag bara tvätten så vore jag helnöjd"
Det är tyst, påfallande tyst när vi stiger in i huset. Pelle Svanslös hörs lite svagt från ett rum. Men plötsligt dyker sjuårige Tim upp och hälsar. Och då kommer de från alla håll: mamma Elisabeth med Julia på armen, Philip med napp i munnen och storasystrarna Mia och Emma. Idag är bara fem av syskonen Djurström hemma.

Vid randen av skogen sju kilometer utanför Uppsala bor familjen Djurström, åtta barn, pappa Stefan, mamma Elisabeth och så höns, katt, minigrisen Wilbur och sju kaniner. Egentligen är de nio barn, men storasyster Malin har flyttat hemifrån och har två egna barn. Hur kombinerar man en sån jättefamilj med yrkeslivet?
  - Jag tycker inte det är några problem, säger Stefan lugnt. Barnen kommer ju inte på en gång utan man växer in i det. När den minsta har börjat gå har det varit naturligt att planera för en till.
  Och det har blivit nio stycken mellan nitton och ett år.
  Stefan arbetar som instrumentmakare vid Limnologiska institutionen vid Uppsala universitet. Sen några år tillbaka är han chef för verkstaden och det gör det lite lättare att styra sin arbetstid.
  Vi sitter runt det stora köksbordet. Lillflickan Julia håller hårt i mamma. Philip tittar lite blygt på oss den första timmen, men Tim, han håller låda. Han tar med sig fotografen till sitt rum, går ut och visar alla djuren och det gamla bilvraket som barnen brukar leka i.
  - Han är vår lille vilding, säger mamma ömt.

Vill jobba med barn
Elisabeth som är 37 år arbetade som kanslist på skolförvaltningen när hon träffade Stefan en sommarkväll för 17 år sedan på dansrestaurangen Flustret i Uppsala. Hon hade redan en liten dotter, Malin, men visste att hon ville ha många barn. Och många har det blivit, ett barn vartannat år med ett undantag, det är tre år mellan Mia och Tim. Det var då Elisabeth kom in på barnskötarutbildning, och blev nästan klar när lille Tim kom emellan.
  - Jag vill jobba med barn. Drömmen är att jobba som barnskötare på BB, men nu för tiden går mammorna hem direkt efter förlossningen så det behövs knappt någon personal. Jag är dagbarnvårdare men kommunen har skurit ner min tid till 40 procent eftersom det inte längre finns så många barn i kö. Nu funderar jag på att plugga vidare med kunskapslyftet eller så vill jag gärna ha fosterbarn.
  Tim går bordet runt och bjuder på bullar. Han petar lite i värmeljuset och mamma säger lugnt till honom. Ljudnivån är påfallande låg. Barnen är vänliga mot varandra.
  - Jag vet inte om de är så speciellt snälla, de är väl som barn är mest. Vi har aldrig haft särskilda krav på dem bara för att de är många syskon. De stora barnen behöver inte sitta barnvakt. Det händer någon enstaka gång att de tittar till de mindre en halvtimme men aldrig en hel kväll.
  Stefan står för morgonruljangsen. Han stiger upp klockan sex och väcker barn i tre omgångar. Först ska de stora upp. Sara åker in till gymnasiet i Uppsala och Micke ska till högstadiet i Almunge en mil bort. De mindre barnen går i byskolan i närheten. Några ska ha te, en vill ha O'boy och en dricker mjölk, några äter fil, en vill ha rostat bröd, två vill ha ost och Tim tycker om korv. När Stefan är klar tar han bilen in till stan och lämnar Elisabeth med småbarnen.

Två maskiner tvätt om dagen
Det är då, stunden innan dammsugaren ska fram, som Kevin Costner får hoppa runt i frihet. Kaninhanen brukar lämna ett spår av små kulor efter sig i huset.
  - Jag fick honom i födelsedagspresent, säger Elisabeth.
  Stefan och Elisabeth ser lite undrande ut när jag frågar vad som är jobbigast med en så stor familj. Men efter lite betänketid säger Stefan sjukperioderna.
  - Det är bara jag som har körkort så det blir att köra till vårdcentralen och BVC och allt det där. Jag tar också alla utvecklingssamtal och det verkar som om alla lägger dem i samma vecka. Och det blir en del med fem barn i skolåldern...
  För Elisabeth är det tvätten. Hon kör minst två maskiner varje dag, en ljus och en mörk och torkar i torkskåpet.
  - Ja, slapp jag bara tvätten så vore jag helnöjd.
  Familjen Djurström har sluppit det annars så vanliga pusslandet med tider eftersom Elisabeth har arbetat i hemmet ända sedan Sara föddes. Det är inga stressiga hämtningar och lämningar på dagis. Ingen vård av barn som irriterar arbetsgivaren. Men nu blir det ändring. Småbarnen är anmälda till barn-omsorgen från och med februari nästa år. Elisabeth ska börja plugga eller arbeta.

Fem barn spelar fotboll
Men även den här familjen har fått sin beskärda del av tidspussel, fast på fritiden. Fem barn spelar fotboll, Stefan tränar två ungdomslag och är ordförande i Funbo IF:s ungdomssektion. Och som om det inte räckte har han dragit igång ett oldboyslag.
  - Ibland blir jag tokig på fotbollen. Han jobbar hela dagarna och så är det träning fyra kvällar i veckan och match lördag och söndag, säger Elisabeth.
  - Ja, det blir kanske lite mycket fotboll ibland, medger Stefan.
  På sommaren får Elisabeth vara i fred en vecka. Då tar Stefan de stora barnen och drar iväg med husvagnen. I år hann de med Kolmården, Katrineholm och ett par dagar vid Varamobadet i Motala.
  - Det fungerar bra. Jag har byggt om husvagnen så att vi får plats med åtta bäddar. Det är mest när jag ska laga mat jag blir lite stressad.
  Han gör om samma process en vecka på vintern. Då hyr han fjällstuga under lågsäsongen och tar med sig de barn som åker skidor.
  - Det är ren semester för mig med bara fyra barn i huset, säger Elisabeth.

Birgitta Forssell

"På häktet pusslar vi själva"
- Jag ser alltid till att vara ledig varannan helg när jag har grabbarna hos mig. Förr var det omöjligt. Krockade jobbet med en barnhelg fick jag leasa ut Kalle och Alex, säger Niklas Björk på häktet i Jönköping.
   Häktet är först inom kriminalvården med individuellt anpassade scheman.

Niklas är 32 år, lång smal och mörk. Han säger lite generat att han tänkt att vi skulle ha tid att äta lunch och prata, men en oväntad anhopning av häktade och transporter gör att vi snabbfikar i cafeterian istället.
  Niklas har jobbat på häktet i Jönköping sedan 1988. För ett och ett halvt år sedan införde häktet något man kallar periodplanerad arbetstid. Tillsammans med kollegan Ulrik Hildingsson och personaldirektör Stellan Gustavsson har han jobbat fram ett nytt schematänkande. Istället för att styra schemaplanering uppifrån, utan kontroll över hur folk egentligen vill arbeta, gjorde de tvärtom. Personalen fick skriva upp sig på vilka helger de ville jobba.
  Två avdelningar med sammanlagt 24 vårdare som arbetar dagtid berörs. Man planerar tolv veckor i stöten. Alla får ett visst antal "pluppar" som symboliserar olika arbetspass. Plupparna ska klistras in i luckorna i "tvättstugeschemat". Svart plupp står för ledig, gul för resurs, grön promenadtjänst, cerise är jour och brun gemensamhetstjänst. Alla vet hur många av varje färg de måste pricka in på en tolvveckorsperiod.

Som i en tvättstuga
Niklas tycker att det har fungerat utan större krångel.
  - Det gäller att utnyttja det som är viktigt för just mig. Jag som är skild och har pojkarna hos mig varannan vecka håller barnveckorna så rena från jobb som möjligt. Jag arbetar aldrig helg och väljer tjänster som innebär att jag kan gå hem klockan fem istället för sex när Kalle och Alex bor hos mig, förklarar Niklas. Han har en kvart till dagis och hinner dit innan det stänger klockan sex.
  Schemat som hänger i en av de kala korridorerna är imponerande långt.
  - Var och en får sätta dit sina pluppar där det fortfarande finns hål i schemat. Det fungerar som i en tvättstuga.
  - Projektet har fungerat bra. Det största jobbet har varit att förankra det bland personalen. Alla måste ju vara med på det annars faller hela idén, säger Ulrik.
  - Men visst la vi ner mycket tid det första året på att få gruppen att förstå fördelarna med att styra sin egen tid, säger Niklas.
  Mest positiva har småbarnsföräldrar och de som idrottar varit. De har ju störst behov av att styra över sin tid.
  - Många är tidspressade idag och vårt schema minskar problemet. Även om man inte kan få som man vill till hundra procent när man lägger ut sina dagar så kanske det fungerar till sextio procent och det är en bit på väg i alla fall, säger Niklas.

De flesta trivs
- Det gäller att hitta en modell som passar både personal och chefer. Den största vinsten är nöjd personal och alla vet ju att nöjd personal jobbar bättre. Min dröm är att så småningom luckra upp natt- och dagschemat så att de som vill kan jobba lite natt också.
  Projektet med periodplanerad arbetstid har utvärderats av psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet och slutsatsen är klockren: de absolut flesta trivs med att kunna styra sin tid bättre.

Mats Andersson

Svårare kombinera barn och arbete
Det är ofta besvärligt att kombinera barn och arbete. Det blir än besvärligare när utvecklingen går mot allt lösare anställningsförhållanden och mer oregelbundna arbetstider.

Ulla Björnberg, professor på Göteborgs universitet anser ändå att Sverige ligger långt framme - än så länge. Enligt henne finns det flera tendenser som pekar mot en försämring av småbarnsföräldrarnas villkor: allt fler jobbar oregelbundna tider - en fjärdedel av arbetskraften, allt fler jobbar övertid och timanställningarna ökar. Rädslan att förlora jobbet gör det ofta svårt att hävda sina rättigheter - det gäller kanske i synnerhet dem med olika former av tidsbegränsad anställning. Ulla Björnberg säger också att pressen på arbetsplatserna gör att sjuka barn oftare får vara på dagis.

Mer tolerans för barnfamiljer
Enligt Ulla Björnberg är sex timmars arbetsdag, för både män och kvinnor, ett sätt att underlätta för familjelivet. Andra - ännu mer - långsiktiga lösningar handlar om attityden till de anställda.
  - Det krävs mer förståelse för föräldrarnas situation, mer tolerans.
  - Vi läser nu om utbrändhet och stress i arbetslivet till följd av högre krav och färre anställda. Många förstod att det skulle bli så här när arbetsgivarna rationaliserade, men det är först nu när människor blir sjuka, som problemet uppmärksammas. Kanske är det också så med småbarnsföräldrarnas situation, det är först när de är utslitna, och inte kommer till jobbet som företagen reagerar.
  Ulla Björnberg anser att det inte räcker med att invänta företagens reaktion. Fackföreningsrörelsen och politikerna måste också engagera sig. Såväl EU som svenska regeringen har åtminstone i sina riktlinjer pekat på behovet av att föräldraskap och arbete ska kunna kombineras.

Bra balans
När barnen kommer, går föräldrarna ner i arbetstid. Det visar en undersökning som Ulla Björnberg genomförde 1992. Av 600 familjer svarade 80 procent att de anpassade sin arbetstid för barnens skull, det kan handla om att sluta arbeta övertid eller gå ner på deltid. De flesta var också nöjda med balansen mellan arbete och familjeliv och med hur barnomsorgen fungerade.
  Ulla Björnberg tror inte att resultatet varit lika positivt idag, efter de stora neddragningarna och med dagens utveckling av arbetstider och anställningsförhållanden. Hon anser också att utvecklingen inom barnomsorgen går stick i stäv, att de med sina krav på kontraktsbunden tid för barnen har svårt att möta föräldrar med oregelbundna arbetstider.
  - Frågan om familj och arbete uppmärksammas även i Europa. Inom EU har man utlyst tävlingar för att kora de arbetsplatser som är mest familjevänliga. Syftet är att hitta modeller som kan inspirera andra företag. Men samtidigt är arbetslösheten den allt överskuggande frågan. Inställningen är lite att strunt samma vad det är för jobb och vilka villkor. Bara det är ett jobb.

Senaste nytt Nyheter Reportage Debatt Redaktionen Om tidningen Startsidan SEKO

MAGASINET
15 december 1998

Av och till har vi drabbats av bekymmer med SEKOs mail-server. Alternativ adress om inte posten går fram.

*Mats Andersson*	"Det går men det tär på familjen" På familjen Berglunds kylskåpsdörr sitter matsedel och planeringsschema: lämna och hämta barn, börjar klockan 05, handla och läsa läxor, inte glömma gymnastikkläder, packa för utflykt, börjar klockan 14, överliggning i Linköping och kan grannflickan vara barnvakt. När två SJ-anställda flyttar ihop och skaffar barn, blir planering en viktig del av äktenskapet. Rebecka, fyra år, sitter vid matbordet och ritar. Egentligen skulle hon vara på kyrkans barntimme just den här dagen, men hostan satte stopp för det. Bredvid sitter mamma, Carola Berglund och antecknar i kalendern. Egentligen skulle hon åkt till jobbet efter lunch, nu blir det vård av sjukt barn istället - och en stunds andhämtning. Carola är tågmästare sedan 1989 och hon är gift med Stefan som är lokförare på SJ. De flyttade till sin villa i Bålsta 1991 när Angelica skulle födas. Hon har nu börjat första klass och Rebecka har dagmamma. Så länge barnen var små fungerade det bra att arbeta oregelbundna tider. Nu är det svårare att få ihop tillvaron. Men jobbet måste ju skötas och barnen kan inte lämnas ensamma. - Ska det bara vara så att jobbet funkar, familjen då? Ibland känns det som man var ensamförälder, tycker Carola. Det är inte mycket jag och Stefan ses. I morgon träffas vi en stund på förmiddagen och på onsdag mitt på dagen. Jag jobbar varannan helg. Under hela hösten har vi bara haft tre lördagar tillsammans, hela familjen. Nyårsafton har vi inte firat tillsammans sedan barnen var riktigt små - Det går, fast det tär på familjen. Men man hinner i alla fall inte ledsna på varandra. Carola jobbar efter en fast lista som bestäms halvårsvis. Stefan går på skubben, han hoppar in där det för tillfället behövs lokförare. Hans schema omfattar bara en vecka i taget. Carola säger att det inte skulle gå om de båda hade fast lista. Nu får Stefan anpassa sig. Ibland har Carola turer så att hon varken kan hämta eller lämna barn, de dagarna får Stefan ta ledigt. - Men man kan aldrig vara trygg och veta hur det ska bli i framtiden med arbetstiderna, och med jobb för Stefan, nu när SL är ute på anbud. Hela tiden, dag efter dag går jag med fjärilar i magen. Skylla sig själv - Vi pusslar och pusslar, ingen dag är den andra lik. Vi har ett schema och matsedel på kylskåpet. Man måste veta att det funkar hemma med läxor, jympakläder, mat. Den här veckan träffar jag Angelica bara på tisdag och torsdag, men Stefan är ju hemma de andra dagarna. Att få ihop arbete och familj på ett vettigt sätt hänger inte bara på dem själva. Det krävs också en turfördelare som kan ta hänsyn. Turfördelarens uppgift är kort sagt att se till så det finns personal på tågen. - Hela tiden är vi beroende av turfördelarna, av att de ställer upp. Det gör de, så gott de kan. Man borde egentligen skicka en blomma till jul. Men man måste själv ställa upp ibland också. Plötsligt lägger Rebecka ritblocket åt sidan. - Jag vill ha glass. - Sen kanske. Efter fem långa tysta sekunder tittar yngsta dottern upp igen. - Sen är ju nu. Hämta glass då! Carola har svårt att förlika sig med tanken på barn som ett problem, det måste ju gå att arbeta ändå. Hon berättar om en vän som arbetar på SAS, där har de specialla grupper för dem med småbarn. På SJ säger många att ja, ja, men ni har ju valt själva. - SJ har inget intresse av att ändra, vi kommer ju till jobbet. Men jag känner tjejer som är mammalediga och sitter hemma och gråter för att de undrar hur det ska gå när de börjar arbeta igen. När det blir ett stressmoment att få ihop tillvaron hemma får det större betydelse hur det är på arbets-platsen. Carola säger att hon trivs med sitt jobb, det är fritt och bra. Men det har blivit sämre. Kombinationen färre anställda, fler passagerare, snabbare tåg drabbar tågmästarna. De hinner helt enkelt inte med. - Arbetsgivaren har satt sig i en svår sits med uppsägningar av tågmästare. Nu har vi mycket övertid och säger någon nej, kommer hotet att beordra övertid. Lättar det bara lite på arbetsmarknaden kommer många att sluta. Trots alla sina synpunkter hoppas Carola att det hon säger inte ska få alltför negativ klang, för hon tycker att det i grunden är ett bra jobb. Mamma, du är jämt trött - Ändå har jag någonstans i bakhuvudet att det måste bli ett slut på SJ-livet. Jag vet inte hur länge det fungerar så här, Stefan tycker redan att det inte gör det. Jag gjorde högskoleprovet, men jag vet inte vad jag skulle vilja arbeta med. - Angelica tycker att jag är mycket borta på kvällarna. Men jobbigast är dagarna när jag inte ser dem alls. Man säger på söndagen att vi ses på tisdag. Och jag är nästan alltid trött, lider av ständig sömnbrist. Vissa turer måste jag upp vid två-tiden, på överliggning blir det inte mer än fyra-fem timmars sömn och det går inte att sova hemma på dagen. Eller så kommer jag hem vid halv två på natten och ska upp tidigt. Angelica säger, du är jämt trött, det är synd om dig. - Det är ju inte så man vill att de ska minnas sin barndom, en trött mamma.
*Birgitta Forssell*	"Slapp jag bara tvätten så vore jag helnöjd" Det är tyst, påfallande tyst när vi stiger in i huset. Pelle Svanslös hörs lite svagt från ett rum. Men plötsligt dyker sjuårige Tim upp och hälsar. Och då kommer de från alla håll: mamma Elisabeth med Julia på armen, Philip med napp i munnen och storasystrarna Mia och Emma. Idag är bara fem av syskonen Djurström hemma. Vid randen av skogen sju kilometer utanför Uppsala bor familjen Djurström, åtta barn, pappa Stefan, mamma Elisabeth och så höns, katt, minigrisen Wilbur och sju kaniner. Egentligen är de nio barn, men storasyster Malin har flyttat hemifrån och har två egna barn. Hur kombinerar man en sån jättefamilj med yrkeslivet? - Jag tycker inte det är några problem, säger Stefan lugnt. Barnen kommer ju inte på en gång utan man växer in i det. När den minsta har börjat gå har det varit naturligt att planera för en till. Och det har blivit nio stycken mellan nitton och ett år. Stefan arbetar som instrumentmakare vid Limnologiska institutionen vid Uppsala universitet. Sen några år tillbaka är han chef för verkstaden och det gör det lite lättare att styra sin arbetstid. Vi sitter runt det stora köksbordet. Lillflickan Julia håller hårt i mamma. Philip tittar lite blygt på oss den första timmen, men Tim, han håller låda. Han tar med sig fotografen till sitt rum, går ut och visar alla djuren och det gamla bilvraket som barnen brukar leka i. - Han är vår lille vilding, säger mamma ömt. Vill jobba med barn Elisabeth som är 37 år arbetade som kanslist på skolförvaltningen när hon träffade Stefan en sommarkväll för 17 år sedan på dansrestaurangen Flustret i Uppsala. Hon hade redan en liten dotter, Malin, men visste att hon ville ha många barn. Och många har det blivit, ett barn vartannat år med ett undantag, det är tre år mellan Mia och Tim. Det var då Elisabeth kom in på barnskötarutbildning, och blev nästan klar när lille Tim kom emellan. - Jag vill jobba med barn. Drömmen är att jobba som barnskötare på BB, men nu för tiden går mammorna hem direkt efter förlossningen så det behövs knappt någon personal. Jag är dagbarnvårdare men kommunen har skurit ner min tid till 40 procent eftersom det inte längre finns så många barn i kö. Nu funderar jag på att plugga vidare med kunskapslyftet eller så vill jag gärna ha fosterbarn. Tim går bordet runt och bjuder på bullar. Han petar lite i värmeljuset och mamma säger lugnt till honom. Ljudnivån är påfallande låg. Barnen är vänliga mot varandra. - Jag vet inte om de är så speciellt snälla, de är väl som barn är mest. Vi har aldrig haft särskilda krav på dem bara för att de är många syskon. De stora barnen behöver inte sitta barnvakt. Det händer någon enstaka gång att de tittar till de mindre en halvtimme men aldrig en hel kväll. Stefan står för morgonruljangsen. Han stiger upp klockan sex och väcker barn i tre omgångar. Först ska de stora upp. Sara åker in till gymnasiet i Uppsala och Micke ska till högstadiet i Almunge en mil bort. De mindre barnen går i byskolan i närheten. Några ska ha te, en vill ha O'boy och en dricker mjölk, några äter fil, en vill ha rostat bröd, två vill ha ost och Tim tycker om korv. När Stefan är klar tar han bilen in till stan och lämnar Elisabeth med småbarnen. Två maskiner tvätt om dagen Det är då, stunden innan dammsugaren ska fram, som Kevin Costner får hoppa runt i frihet. Kaninhanen brukar lämna ett spår av små kulor efter sig i huset. - Jag fick honom i födelsedagspresent, säger Elisabeth. Stefan och Elisabeth ser lite undrande ut när jag frågar vad som är jobbigast med en så stor familj. Men efter lite betänketid säger Stefan sjukperioderna. - Det är bara jag som har körkort så det blir att köra till vårdcentralen och BVC och allt det där. Jag tar också alla utvecklingssamtal och det verkar som om alla lägger dem i samma vecka. Och det blir en del med fem barn i skolåldern... För Elisabeth är det tvätten. Hon kör minst två maskiner varje dag, en ljus och en mörk och torkar i torkskåpet. - Ja, slapp jag bara tvätten så vore jag helnöjd. Familjen Djurström har sluppit det annars så vanliga pusslandet med tider eftersom Elisabeth har arbetat i hemmet ända sedan Sara föddes. Det är inga stressiga hämtningar och lämningar på dagis. Ingen vård av barn som irriterar arbetsgivaren. Men nu blir det ändring. Småbarnen är anmälda till barn-omsorgen från och med februari nästa år. Elisabeth ska börja plugga eller arbeta. Fem barn spelar fotboll Men även den här familjen har fått sin beskärda del av tidspussel, fast på fritiden. Fem barn spelar fotboll, Stefan tränar två ungdomslag och är ordförande i Funbo IF:s ungdomssektion. Och som om det inte räckte har han dragit igång ett oldboyslag. - Ibland blir jag tokig på fotbollen. Han jobbar hela dagarna och så är det träning fyra kvällar i veckan och match lördag och söndag, säger Elisabeth. - Ja, det blir kanske lite mycket fotboll ibland, medger Stefan. På sommaren får Elisabeth vara i fred en vecka. Då tar Stefan de stora barnen och drar iväg med husvagnen. I år hann de med Kolmården, Katrineholm och ett par dagar vid Varamobadet i Motala. - Det fungerar bra. Jag har byggt om husvagnen så att vi får plats med åtta bäddar. Det är mest när jag ska laga mat jag blir lite stressad. Han gör om samma process en vecka på vintern. Då hyr han fjällstuga under lågsäsongen och tar med sig de barn som åker skidor. - Det är ren semester för mig med bara fyra barn i huset, säger Elisabeth.
*Birgitta Forssell*	"På häktet pusslar vi själva" - Jag ser alltid till att vara ledig varannan helg när jag har grabbarna hos mig. Förr var det omöjligt. Krockade jobbet med en barnhelg fick jag leasa ut Kalle och Alex, säger Niklas Björk på häktet i Jönköping. Häktet är först inom kriminalvården med individuellt anpassade scheman. Niklas är 32 år, lång smal och mörk. Han säger lite generat att han tänkt att vi skulle ha tid att äta lunch och prata, men en oväntad anhopning av häktade och transporter gör att vi snabbfikar i cafeterian istället. Niklas har jobbat på häktet i Jönköping sedan 1988. För ett och ett halvt år sedan införde häktet något man kallar periodplanerad arbetstid. Tillsammans med kollegan Ulrik Hildingsson och personaldirektör Stellan Gustavsson har han jobbat fram ett nytt schematänkande. Istället för att styra schemaplanering uppifrån, utan kontroll över hur folk egentligen vill arbeta, gjorde de tvärtom. Personalen fick skriva upp sig på vilka helger de ville jobba. Två avdelningar med sammanlagt 24 vårdare som arbetar dagtid berörs. Man planerar tolv veckor i stöten. Alla får ett visst antal "pluppar" som symboliserar olika arbetspass. Plupparna ska klistras in i luckorna i "tvättstugeschemat". Svart plupp står för ledig, gul för resurs, grön promenadtjänst, cerise är jour och brun gemensamhetstjänst. Alla vet hur många av varje färg de måste pricka in på en tolvveckorsperiod. Som i en tvättstuga Niklas tycker att det har fungerat utan större krångel. - Det gäller att utnyttja det som är viktigt för just mig. Jag som är skild och har pojkarna hos mig varannan vecka håller barnveckorna så rena från jobb som möjligt. Jag arbetar aldrig helg och väljer tjänster som innebär att jag kan gå hem klockan fem istället för sex när Kalle och Alex bor hos mig, förklarar Niklas. Han har en kvart till dagis och hinner dit innan det stänger klockan sex. Schemat som hänger i en av de kala korridorerna är imponerande långt. - Var och en får sätta dit sina pluppar där det fortfarande finns hål i schemat. Det fungerar som i en tvättstuga. - Projektet har fungerat bra. Det största jobbet har varit att förankra det bland personalen. Alla måste ju vara med på det annars faller hela idén, säger Ulrik. - Men visst la vi ner mycket tid det första året på att få gruppen att förstå fördelarna med att styra sin egen tid, säger Niklas. Mest positiva har småbarnsföräldrar och de som idrottar varit. De har ju störst behov av att styra över sin tid. - Många är tidspressade idag och vårt schema minskar problemet. Även om man inte kan få som man vill till hundra procent när man lägger ut sina dagar så kanske det fungerar till sextio procent och det är en bit på väg i alla fall, säger Niklas. De flesta trivs - Det gäller att hitta en modell som passar både personal och chefer. Den största vinsten är nöjd personal och alla vet ju att nöjd personal jobbar bättre. Min dröm är att så småningom luckra upp natt- och dagschemat så att de som vill kan jobba lite natt också. Projektet med periodplanerad arbetstid har utvärderats av psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet och slutsatsen är klockren: de absolut flesta trivs med att kunna styra sin tid bättre.
*Mats Andersson*	Svårare kombinera barn och arbete Det är ofta besvärligt att kombinera barn och arbete. Det blir än besvärligare när utvecklingen går mot allt lösare anställningsförhållanden och mer oregelbundna arbetstider. Ulla Björnberg, professor på Göteborgs universitet anser ändå att Sverige ligger långt framme - än så länge. Enligt henne finns det flera tendenser som pekar mot en försämring av småbarnsföräldrarnas villkor: allt fler jobbar oregelbundna tider - en fjärdedel av arbetskraften, allt fler jobbar övertid och timanställningarna ökar. Rädslan att förlora jobbet gör det ofta svårt att hävda sina rättigheter - det gäller kanske i synnerhet dem med olika former av tidsbegränsad anställning. Ulla Björnberg säger också att pressen på arbetsplatserna gör att sjuka barn oftare får vara på dagis. Mer tolerans för barnfamiljer Enligt Ulla Björnberg är sex timmars arbetsdag, för både män och kvinnor, ett sätt att underlätta för familjelivet. Andra - ännu mer - långsiktiga lösningar handlar om attityden till de anställda. - Det krävs mer förståelse för föräldrarnas situation, mer tolerans. - Vi läser nu om utbrändhet och stress i arbetslivet till följd av högre krav och färre anställda. Många förstod att det skulle bli så här när arbetsgivarna rationaliserade, men det är först nu när människor blir sjuka, som problemet uppmärksammas. Kanske är det också så med småbarnsföräldrarnas situation, det är först när de är utslitna, och inte kommer till jobbet som företagen reagerar. Ulla Björnberg anser att det inte räcker med att invänta företagens reaktion. Fackföreningsrörelsen och politikerna måste också engagera sig. Såväl EU som svenska regeringen har åtminstone i sina riktlinjer pekat på behovet av att föräldraskap och arbete ska kunna kombineras. Bra balans När barnen kommer, går föräldrarna ner i arbetstid. Det visar en undersökning som Ulla Björnberg genomförde 1992. Av 600 familjer svarade 80 procent att de anpassade sin arbetstid för barnens skull, det kan handla om att sluta arbeta övertid eller gå ner på deltid. De flesta var också nöjda med balansen mellan arbete och familjeliv och med hur barnomsorgen fungerade. Ulla Björnberg tror inte att resultatet varit lika positivt idag, efter de stora neddragningarna och med dagens utveckling av arbetstider och anställningsförhållanden. Hon anser också att utvecklingen inom barnomsorgen går stick i stäv, att de med sina krav på kontraktsbunden tid för barnen har svårt att möta föräldrar med oregelbundna arbetstider. - Frågan om familj och arbete uppmärksammas även i Europa. Inom EU har man utlyst tävlingar för att kora de arbetsplatser som är mest familjevänliga. Syftet är att hitta modeller som kan inspirera andra företag. Men samtidigt är arbetslösheten den allt överskuggande frågan. Inställningen är lite att strunt samma vad det är för jobb och vilka villkor. Bara det är ett jobb.