Vreden stiger vid Norrlands älvar

© SEKO-magasinet. Citera gärna våra web-sidor, men glöm inte ange källan

Längs de norrländska älvdalarna hotas hela samhällen när Vattenfall ska spara. Med hänvisning till den avreglerade elmarknaden vill Vattenfall säga upp 500 personer och omskola eller förtidspensionera 500. Neddragningarna drabbar hela landet, framför allt på nätsidan, men även inom produktionen. Svikna av Vattenfall och regeringen "Vattenfall tar i för mycket" "Alla grenar utsätts för konkurrens" Avregleringen ger sämre resultat

Mats Andersson	Svikna av Vattenfall och regeringen Det är många som talar om Vattenfallsandan, den som gjort att man alltid ställt upp. Nu när Vattenfall ska spara pengar och säga upp folk, känner man sig lurade. Längs de norrländska älvdalarna sprider sig ilskan, också mot ägaren, staten, som avreglerade och som bestämmer spelreglerna. Stora Lule älv rinner upp i Sareks fjällvärld. En naturlyriker hade jublat över chansen att beskriva älven en iskall, klar vintermorgon som denna, de frostvita träden, fjällen bortom dem. Lyriken tar snabbt slut när man kommer till den stora grå betongklump som utgör Harsprångets kraftstation, landets största vattenkraftverk.    Inne i lunchrummet är det ingen som bryr sig om byggnadens eventuellt bristande skönhetsvärde. Nu gäller det framtiden, den egna och bygdens framtid. Men också oro för framtidens kraftförsörjning. Många befarar problem för elproduktionen genom Vattenfalls planerade uppsägningar och omorganisationer.    "Om inte kon dött hade jag nog lärt henne av med att dricka vatten också." Så sa den snåle bonden som fått sin ko att sluta äta. Här i Harsprånget är parallellen given. Lennart Nilsson, som berättar historien, säger att verksamheten redan nu bygger på att folk ställer upp mer än de egentligen orkar, men att det ändå är svårt att hinna med.    - Vi jobbar mest med konsekvenser. Vi hinner inte med det löpande underhållet. Vi tar bara hand om följderna av felen. Det håller inte längre.    Inne i lunchrummet är det fullt, inte bara för att det är morgonfika och det doftar kokkaffe som det bara kan göra norr om Dalälven. Här sitter också två riksdagsmän från vänsterpartiet, Stig Eriksson och Siv Holma, båda från Norrbotten. De har kommit för att få de anställdas bild av läget. Och de behöver inte truga för att få veta vad vattenfallarna tycker. Nya direktiv åt liemännen - Vad ska vi göra åt liemännen? undrar en reparatör och svarar själv: Ge nya ägardirektiv! Det är många med honom som är missnöjda med staten som ägare. Den som riktar kritik mot Vattenfall bemöts ofta med argumentet att det är politikerna som ytterst är ansvariga. Det var ju regeringen som avreglerade och släppte konkurrensen fri och i Harsprånget ser de hoten mot jobben och verksamheten som en följd av de besluten.    Dagens energipolitik kommer naturligtvis upp i diskussionen. Den som vill se dess konsekvenser, kan med fördel göra ett besök i Harsprånget. Här talar Vattenfall om att gjuta igen inloppet till tre av de fem turbinerna. Visserligen används de och visserligen lär all el behövas när kärnkraften avvecklas. Men skatten är hög (totalt 159 miljoner kronor), elpriset lågt och Vattenfall vill inte avsätta pengar till nödvändig upprustning. Källan till välståndet När elkraften nu blivit en vara på den svenska och den internationella marknaden, varierar priset över tid.    -Så fort man har ett bra pris så kör man och exporterar tills magasinen är tomma, sedan importerar man kolkraft från Polen och Danmark, berättas det.    Många har ledsnat på att höra hur olönsam deras verksamhet är och de har ledsnat på pratet om det tärande Norrland. Någon konstaterar att landets välstånd varit ett annat utan norra Sveriges naturtillgångar och vinsterna de skapat.    För att nå källan till det välstånd som skapas i Harsprånget tar vi hissen 80 meter ner i berget. Här breder salar och gångar ut sig på en yta av 48 000 kvadratmeter. Ännu längre ner pressas Stora Lule älv in genom intaget till turbinerna. Två är avställda för service, bland annat G5, Västeuropas största vattenkraftturbin.    De tre som står för produktionen den här dagen är samma som Vattenfall helst vill bli av med. Det är omöjligt att komma intill dem, de är avspärrade med rep eftersom de är i så dåligt skick att det är farligt att gå nära.    - De tre aggregaten är lika gamla, har samma tillverkare, samma effekt. Men det är tre olika individer, säger Lennart Nilsson. De låter olika, luktar olika, uppför sig olika och man måste leva med dem i minst fem år för att lära känna dem.    - Här finns det kunnigt och kompetent folk som med konster och knep och personligt engagemang fått det här att fungera. Har ställt upp dygnet runt Lennart Nilsson ser en risk för att individkännedom och yrkeskunnande vattnas ur när personalen minskar och underhållet läggs ut på entreprenad.    Via tunnlar, trappor och bergrum kommer vi till Harsprångets stolthet, G5, som har en egen hall. Jan Larsson är mekaniker och han sätter tillbaka de sista bärstyrlagren under den stora generatorn. Han säger att underhållet tagit lite längre tid den här gången, det har varit en del strul.    Några kilometer uppför älven ligger Porjus, den svenska vattenkraftens vagga. Härifrån har Sverige hämtat elström sedan 1914. Porjus hade inte existerat utan kraftverket och nu finns en oro att samhället med de 500 invånarna inte ska klara neddragningarna.    Karl-Olof Nilsson är vattenfallare och Porjusbo. Han arbetar på U9, som han kallar ett unikt forsknings- och utbildningsaggregat. Det ägs tillsammans med bland andra högskolan i Luleå och ABB.    - Sedan 1914 har de anställda i Porjus ställt upp dygnet runt. Har det blivit något fel har det kommit fullt med folk för att hjälpa till, fler än vad som behövdes, säger han.    - Vi har känt ansvar för att övriga landet ska få el. Det var Vattenfallsandan, men var fan är den nu? Jämför med brandkåren Det pratas om att 40-50 tjänster ska bort från Porjus och börjar familjer flytta är Karl-Olof rädd för att bärkraften försvinner, att dagis, skola och affär hotas.    Vi sitter och pratar i driftcentralen i Porjus. Härifrån kan kraftproduktionen i hela älven styras och övervakas. En stor tavla på väggen visar kraftstationerna och hur mycket el de producerar. Stora datorer ger mer information. Minsta fel i någon turbin ger direkt utslag här. Driftcentralen kom till på 70-talet, efter en stor störning på nätet då det visade sig att det inte räckte med en central, den i Vuollerim, för att klara situationen. Nu vill Vattenfall lägga ner den.    Någon jämför med brandkåren. Det är inte så ofta den verkligen behövs, men man lägger inte ner den.    Tekniken utvecklas och verksamheten effektiviseras, år från år. Sixten Eriksson är fackbas för Sekos arbetsledare inom vattenkraften och han säger att man aldrig varit emot effektivisering. Vill inte ha flumjobb - Den har pågått länge utan att vi har opponerat oss mot den. Men det här förslaget bygger inte på verksamhetens behov, det bygger bara på pengar.    Sixten vill diskutera verksamheten med Vattenfall. Han tror att cheferna skulle förstå vad som krävs, bara han fick förklara. Problemet är att ingen verkar vilja diskutera    Sixten Eriksson, och andra med honom, menar att man måste inrätta sig efter en situation där bas-jobben försvinner och nya jobb kommer istället. Han vill ha jobb till Porjus, inte ersättningsjobb, utan vanliga arbetstillfällen.    "Nya jobb" är ofta liktydigt med någon form av datajobb men det är inte arbeten som lockar alla. Vid Harsprånget uttryckte en av de anställda det så här.    -Vi ska inte låta dem lura på oss såna där jävla flumjobb som sen försvinner, som data och sånt
Leif Andersson	"Vattenfall tar i för mycket" -Vi vänder oss mot hur Vattenfall hanterar övertaligheten. Man tar i alldeles för mycket. Samtidigt kan man inte bara slänga ut folk på gatan.    Det säger Jan Rudén, Seko energi, om Vattenfalls planer på att säga upp 500 anställda och omskola ytterligare 500. Att det i nuvarande läge kan behövas vissa rationaliseringar håller Jan Rudén med om och därför har Seko lagt ett eget förslag till Vattenfall.    - Vi har föreslagit en rationalisering på 8 procent per år under fem års tid. Men det har Vattenfall hittills avvisat, säger han.    En lösning på problemet skulle enligt Jan Rudén vara att ägaren, alltså staten, minskar sitt avkastningskrav på Vattenfall som årligen levererar in mellan en och en och en halv miljard kronor till statskassan.    Avregleringen 1996 har inneburit att elpriserna sjunkit vilket gjort att Vattenfall fått mindre pengar till investeringar, vilket gjort att framför allt nätinvesteringarna blivit eftersatta.    Om avkastningskraven minskades skulle Vattenfall få möjlighet att öka investeringarna, något som direkt skulle leda till att övertaligheten minskade.    - Håller man inte uppe investeringsnivån så får man en investeringsboom om några år då man på kort tid tvingas till stora investeringar, menar Jan Rudén. Nya jobb måste ordnas Till de orter i framför allt norra Sverige som riskerar att drabbas av personalnedskärningar menar han att Vattenfall måste flytta verksamhet som ger nya jobb.    Det kan vara olika former av IT-verksamhet eller kundservice som är lätta att flytta.
Leif Andersson	"Alla grenar utsätts för konkurrens" Vattenfall anser att drygt 1000 personer är övertaliga, trots att underhållet är ordentligt eftersatt på många håll.    - Vi gör inte mer underhåll än vad vi får betalt för. Sådan är marknaden, säger Vattenfalls personaldirektör Alf Lindfors. Enligt Vattenfalls planer riskerar 500 an-ställda att förlora sina arbeten på grund av övertalighet. Till det kommer att lika många ska omskolas till andra arbetsuppgifter. Totalt handlar det alltså om 1000 personer för mycket i företaget, enligt Vattenfall.    Till detta kommer olika pensioneringsprogram som nu löper för att reducera personalstyrkan ytterligare.    -Det är framför allt i de traditionella områdena vid produktion och nät som vi får övertalighet under åren 1998 till 2000, säger Alf Lindfors.    Samtidigt finns enligt många Vattenfallanställda hur mycket som helst att göra på underhållssidan, något som Alf Lindfors inte heller förnekar.    -Visst skulle man vilja göra ett bättre underhåll. Men sedan avregleringen 1996 har elpriserna halverats, och idag får vi inte betalt för ett ambitiöst underhållsprogram, säger han. Flest på nätsidan Enligt Vattenfall är det på nätsidan som övertaligheten är störst.    - Den är helt dominerande. Upp till 80 procent av övertaligheten ligger på nätsidan, säger han.    Även om övertaligheten är spridd över hela landet blir konsekvenserna på de små orterna i framför allt norra Sverige särskilt besvärande.    Frågan är om det finns några möjligheter att flytta andra arbetsuppgifter till de orter som riskerar att drabbas hårdast.    - Vi tittar på möjligheten. Men samtidigt är det svårt att flytta verksamhet eftersom det inte förekommer någon expansion inom branschen idag. Flyttar man jobb från någon annan ort så förlorar ju människorna där sina arbeten.    Många anställda fruktar att jobben i allt större utsträckning kommer att tas över av utomstående entreprenörer, något som Alf Lindfors inte förnekar.    -Det är redan i dag väldigt mycket entreprenad. Alla grenar utsätts för konkurrens. Vi tittar på om det finns tjänster att köpa till ett bättre pris än vi själva kan prestera, säger han.
Mats Andersson	Avregleringen ger sämre resultat Vattenfall har drygt 8 000 anställda och en omsättning på 30 miljarder kronor. Till följd av avregleringen har resultatet sjunkit med 1 miljard det senaste året. Kostnaderna måste "minskas kraftigt", enligt företaget. Tusen personer berörs... Cirka 1 000 personer berörs. Av dessa arbetar 225 personer inom vatten-kraften och huvuddelen av de övriga på nätsidan. Vattenfall räknar med att 500 personer sägs upp och att 500 får förtidspension eller utbildning, förutom de som redan omfattas av olika pensionsuppgörelser. ...varav hundra vid Lule-/Piteälven Eftersom MBL-förhandlingarna inte är klara, går det inte att säga var neddragningarna sker. Det finns bara uppgifter på hur övertaligheten slår i de olika älvdalarna. I Lule/Pite älvdalar närmare 100 personer. I Ume/Skellefte älvdalar cirka 40 personer. I Indals-/Ångermanälven cirka 85 personer.

Senaste nytt	Nyheter	Reportage	Debatt	Redaktionen	Om tidningen	Startsidan	SEKO