Telias callcenter i Sollefteå driver en personalpolitik som gör att allt fler anställda flyr från företaget.
-Att sluta på Telia var som att komma upp till ytan och äntligen andas frisk luft efter att ha varit under vattnet. Så här i efterhand frågar man sig hur vi kunde stå ut så länge.

Det säger Eva Mohlin, tidigare timanställd kommunikatör vid Telias callcenter i Sollefteå. Vi sitter vid furubordet hemma i hennes kök vid foten av Hallstaberget. Nedanför i dalen drar molnen fram på låg höjd över Sollefteå.
Med vid bordet finns också en av Evas tidigare arbetskamrater. Hon vill inte vara med på bild eller skylta med sitt namn så vi kan kalla henne för Frida.
- Sollefteå är ju en liten ort och jag är rädd för att om jag kritiserar Telia offentligt kan jag få svårt att hitta ett nytt jobb, säger hon.
Inställningen är typisk för den yrkesgrupp som Eva och Frida representerar, timanställda så kallade teleworkers.

Rädda att kritisera
Seko-magasinet har tidigare skrivit om den här yrkesgruppen vid exempelvis SJ:s biljettbokning och vid Telia. Ett gemensamt drag är just rädsla. Rädslan för att kritisera arbetsgivaren som har en närmast oinskränkt makt över den timanställde.
Vid Telias callcenter i Sollefteå är ungefär 100 personer timanställda av totalt 150. Att lyssna på Evas och Fridas berättelse framkallar en känsla av overklighet. En känsla av att vara förflyttad tillbaka till statarlivet.
Telias callcenter startade i januari förra året. Ett tungt vägande skäl till att Telia valde just Sollefteå var att man fick generösa statliga bidrag för etableringen. Det var utvecklingsbidrag, sysselsättningsbidrag, sänkt arbetsgivaravgift, utbildningsbidrag och rekryteringsstöd. Eva och Frida var bland de först anställda. De började som timanställda med uppgift att rycka in vid "arbetsanhopning", som det står i avtalet.
Till att börja med trivdes de bra med det nya jobbet. Det var stimulerande och spännande. Men anställningen som timanställd innebär att man är mycket hårt uppbunden till Telia. De ingår i en stor grupp där arbetsgivaren kan välja och vraka. Det gäller att alltid kunna ställa upp när Telia kallar. Att säga nej kan innebära att arbetsgivaren väljer någon annan nästa gång. Telefonen tystnar helt enkelt.

Fast jobb en dröm
- De kunde ringa och säga "kan du komma om två timmar". Då gällde det att släppa allt, försöka ordna barnpassning och sticka iväg, säger Eva.
- Vi fick olika scheman vecka för vecka. Ibland fick vi över huvud taget inte några scheman. Och att med kort varsel kunna kasta om dagis- och skoltider är svårt, säger Frida.
För både Eva och Frida var drömmen att få en tillsvidareanställning, alltså ett fast jobb. Då skulle det bli möjligt att planera för fritiden, familjen och barnen. Men att få det är inte lätt.
Enligt avtalet som gäller för de timanställda kan den som har arbetat minst 400 timmar varje kvartal under en 12-månadersperiod, eller 200 timmar varje kvartal under en 24-månadersperiod, få tillsvidareanställning.
Det innebär alltså att den anställde kan arbeta full tid i tre kvartal. Det fjärde kvartalet behöver Telia bara lägga arbetstiden så knappt att den inte uppgår till 400 timmar.
- Om timantalet är högt blir det mindre och mindre med jobb. När jag började närma mig gränsen för att få fast jobb sa chefen att det inte fanns mera arbete. Jag skulle få gå hemma och stämpla några veckor. Samtidigt satte man en nyutbildad timanställd på min gamla plats, säger Eva.

Flexibilitet är modellen
På så sätt undviker Telia att tvingas anställa personen i fråga och kan därmed hålla kvar den anställda som timanställd, en anställningsform som för arbetsgivaren innebär en maximalt flexibel lösning.
Att systemet med timanställningar är attraktivt för arbetsgivaren märks inte minst på att Telia callcenter har försökt utöka tvåårsperioden till fyra år. Hittills har det dock inte gått igenom. Skulle man lyckas innebär det att den tid då de timanställda är i det närmaste rättslösa fördubblas till fyra år.
Enligt Telias interna beräkningar, som låg till grund för etableringen i Sollefteå, skulle 40 procent av personalen vara fast anställd medan 60 procent skulle vara timanställda. Idag är andelen timanställda större.
Företaget har dessutom under senare tid utrustat en del personal med minicall så att man kan ringa in dem när som helst på fritiden. Detta har skett utan någon form av avtal.
Att arbeta som timanställd vid Telias callcenter innebär inte bara besvärliga arbetstider, otrygghet och låg lön. Den som väl börjat vid Telia sitter fast i en rävsax under de kommande två åren. Klarar man inte de påfrestande arbetsförhållandena utan tvingas säga upp sig så dras a-kasseersättningen in på 45 dagar.
Samtidigt är det svårare att skaffa nytt jobb så länge man är kvar vid Telia.
Flera anställda vid Telias callcenter har vänt sig till a-kassan och vädjat om att slippa den 45 dagar långa avstängning som träder in om de säger upp sig själva.
Men enligt Orvar Johansson, föreståndare för Sekos a-kassa, finns det mycket små möjligheter att komma ifrån avstängningen.
- Det är bara den som med läkarintyg kan styrka att hon blir sjuk av att fortsätta arbetet som vi har möjlighet att inte stänga av, säger han.

Stämningen sjunker
Stämningen på arbetsplatsen har med tiden blivit allt sämre. I början hade man personalmöten en gång i månaden där allt skulle diskuteras. Men med tiden har de blivit alltmer sällsynta. Istället för samtal och dialog har det blivit mer och mer ren ordergivning från ledningen via den interna e-posten.
Eva och Frida har ibland svårt att hålla sig för skratt när de berättar olika exempel.
- En gång när vi hade studiebesök kom det order på skärmarna att det var förbjudet att ta den vanliga kaffepausen under studiebesöket. Det kom också order om hur vi skulle vara klädda, skrattar Eva.
Jobbet har också haft en hel del smått bisarra inslag.
- När jag satt på utringning där vi ägnar oss åt försäljning för en uppdragsgivare så skulle vi skriva upp på en stor tavla i salen hur många "sälj" vi hade haft den dagen. Allt skrevs upp och den som sålt mest fick applåder. Det var hallelujastämning över det hela, berättar Eva.
Belöning för den "duktiga" kunde bli en almanacka, en slips eller en scarf.
För lönen är annars inget att skryta med. Den som är mellan 18 och 23 år tjänar 65:50 och från 24 år och uppåt är lönen 69:50.

Många uppdrag
Enligt Telia ska varje kommunikatör ha fyra till fem uppdragsgivare som han eller hon arbetar för, men den gränsen passerade man snabbt.
- När jag slutade hade jag 17 uppdragsgivare. Det var omöjligt att hålla så många i huvudet och göra ett bra jobb, säger Frida.
Den kraftiga överbelastningen av personalen har inneburit så svåra problem att kunder har backat ur och tagit tillbaka uppdrag.
- Att verksamheten sköts så illa är synd då det svärtar ner Telias rykte. Jobbet är ju annars jätteroligt och intressant, men ledningen saknar vanlig enkel hyfs, säger Frida.
- Jag har inget emot Telia som företag men här i Sollefteå är det förskräckligt. Det har gått så långt att många idag inte vill arbeta på Telia i Sollefteå.
Enligt Arianne Fahlberg, Seko tele i Sundsvall, har man stora problem med Telias callcenter.
- Arbetsgivaren sitter i en guldsits. De flesta anställda är unga och oerfarna. För många är det deras första jobb efter skolan. Jag vet att man ofta kallar in dem en och en till chefen när de ska "övertalas" till någonting. Det är då väldigt svårt att stå på sig. Dessutom har det varit svårt att få igång den fackliga verksamheten med utbildning och liknande.
Enligt Arianne har man från Sekos sida påtalat missförhållandena i Sollefteå flera gånger för Telias centrala chefer.
- Men det verkar som om de inte riktigt har förstått eller kanske de inte vill förstå hur illa ställt det är, säger Arianne Fahlberg.

En verksamhet som till stor del bygger på timanställd personal, anställda med minicallsökare för att kunna komma så fort arbetsgivaren kallar och kommunikatörer med tre gånger så många uppdragsgivare som de borde.
Det är vardagen vid Telias callcenter i Sollefteå. Per-Erik Jacobsson, chef för verksamheten, svarar på kritiken.

Flera av era konkurrenter har enbart fast anställd personal eller betydligt mindre andel timanställda än vad ni har. Varför?
- Vi bedriver ju inte bara callcenterverksamhet utan en stor del av verksamheten är telemarketing. Det är ofta oregelbundna jobb som kommer in snabbt och försvinner lika snabbt. Det kan vara uppdrag på en vecka eller en månad och därför behöver vi timanställd personal.
Stämmer det att en del personal fått minicall så de kan ringas in till jobbet med kort varsel?
- Ja, ett tiotal timanställda har fått minicall. Istället för att ringa hem till dem så kan vi få kontakt via den. De kanske är ute mycket men ändå är intresserade av att jobba. Men vi kräver inte att de ska ha den och vi har inte avtalat om det.
Enligt avtalet har den som arbetat 200 timmar varje kvartal under en tvåårsperiod rätt till fast jobb. Nu vill ni fördubbla tiden från två till fyra år. Varför?
- Vi för en diskussion på centralt håll om hur man ska tolka det avtal som ligger i botten. Det går att tolka på olika sätt och det håller vi på att diskutera.
Är det bra att så många är timanställda vid Telias callcenter?
- Det optimala är naturligtvis att vi inte behövde så många timanställda utan att vi kunde ha en långsiktig planering och därmed kunde ha större andel fast anställd personal. Det strävar vi efter. Men vi är ganska nya i gamet och vi vill inte rusa fram för fort. Vi måste se att verksamheten bär. Ambitionen är att andelen tillsvidareanställda ska öka. Men det gäller enbart callcenterverksamheten.
Med telemarketing är det svårt att ha många fast anställda då verksamheten ändrar sig snabbt och man aldrig vet hur det ser ut om en månad eller två.
Idag är telemarketing (telefonförsäljning) och customcare (kundtjänst) integrerad men vi tittar på möjligheten att dela på dem.
Är det rimligt att en kommunikatör har 17 uppdrag?
- Vi har sett att man har haft för många uppdrag. Det är klart att om servicen ska vara bra kan man inte ha så många. Man ska ha en bas på tre-fyra stycken stora uppdrag. Till det kan det komma en mängd mindre. Det är framför allt vid telemarketing som man kan ha flera korta uppdrag.
Ibland blir det för många. Därför slår vi nu isär de här teamen till mindre enheter med färre antal uppdrag i.

Leif Andersson

Skogen och malmen må vara det svenska näringslivets paradgrenar. Men när det gäller tillväxt står de sig slätt mot den nya bransch som utmärks av att vissa företag pratar i telefon åt andra företag.
Företagen som säljer teletjänster växer som svampar ur jorden, företrädesvis i landsdelar där löneläget är lågt och bidragen höga. Siffror över tillväxten visar på allt mellan 30 och 100 procent om året. Uppgifter om antalet anställda varierar mellan 30.000 och 100.000, beroende på vem som räknar. Förmodligen stämmer alla siffrorna, allt hänger på vilka företag man räknar in.
Branschen är relativt ny, teknikutvecklingen snabb och det råder en viss förvirring när det gäller definitionerna.
Liksom när det gäller datorer kommer många av branschens uttryck från USA. Att man använder engelska istället för svenska brukar antyda att det är något modernt och dynamiskt i görningen. Och det är det, på flera sätt, även om det första callcentret startade i USA redan 1919.
Modernt för företagen är att satsa på kärnverksamheten, och med det minska sin personal. På så sätt blir det uppgifter över för teletjänstföretagen, till exempel marknadsundersökningar, pristävlingar, information, service etcetera, det kallas outsourcing. Eller så låter man någon utomstående ta hand om arbetstopparna. Är alla tre växeltelefonisterna oftast upptagna så anställer man inte en fjärde. Istället går samtalen vidare till ett callcenter efter ett visst antal signaler, det kallas owerflow.
Modern är också teletjänstföretagens syn på de anställda. Nygammal skulle kanske någon säga. Tillsammans med personaluthyrningsföretagen ger de här företagen en bild av den flexibla framtid SAF omhuldar. Där är den gamla tillsvidareanställningen död. Där har vi ett flexibelt arbetsliv som projektanställda, säsongsanställda, timanställda. En flexibilitet som är möjlig genom statliga subventioner, för om inte den flexibla arbetskraften fick a-kassa mellan varven, skulle det bli svårare att driva verksamheten. Så här säger Philip Cohen, ordförande i en av telemarketingföretagens två branschorganisationer.

Dynamisk arbetslöshet
- Anställningsformen i företagen är ofta projektanställning som varierar mycket i tid. Det kan vara 500 samtal, sedan upphör anställningen. Men om man är bra, får man en förnyad projektanställning, och efter den kanske ytterligare en.
-Arbetslöshet leder till nya anställningsformer, så fungerar marknadskrafterna, vare sig man tycker det är bra eller dåligt. Om arbetslösheten minskar kanske man hittar anställningsformer som alla anser vara anständiga.
Torbjörn Rindås är ordförande för Spur, personaluthyrarnas branschorganisation. Han har inga callcenter i sin organisation, men han vill gärna ha dem. Han säger apropå a-kassereglerna. -Det är kanske inte rätt att utnyttja a-kassan, sett ur samhällets synvinkel. Men det är vanligt förekommande, se bara på sjukvården och väktarna.
Handelstjänstemannaförbundet, HTF, är det förbund som har flest av de nya telearbetarna. Sam Dandeman är ombudsman på HTF.
- Det varierar om företagen är bra arbetsgivare. Men det finns inga direkta problembarn. Villkoren liknar dem i personaluthyrningsbranschen, med en större kärna fast anställda.
- Bland våra företag har jag inte sett några anställningsvillkor liknande Telias, men jag säger inte att det inte finns.

Service på entreprenad
Inte alla callcenter har frångått fast personal. Utanför Västerås ligger Geddeholms callcenter, startat 1986. Noppe Lewenhaupt är VD.
- Vi är cirka 120 anställda och använder oss inte av visstidsanställningar. Vi blir företagens kundtjänst så vi måste ha kompetent personal.
- Framtiden är fruktansvärt spännande. Vi kommer att få se en stor ökning från offentlig sektor.
Noppe Lewenhaupt säger att han lärde sig branschen i USA. Där lärde han sig också att inte avslöja hur många kunder de har, eller vilka de är. Han vill inte heller säga hur många kunder respektive telefonist servar.
- Men vi expanderar hela tiden.
Tele 24 i Kalix har bland andra Telia Megacom som kund. Carina Jakobsson är ordförande för HTF-klubben Hon säger att de cirka 150 anställda i stort sett bara har fasta heltidstjänster. Och hon tycker att det är lätt att driva fackligt arbete. Små problem kan uppstå , men löses snabbt.
Invest in Sweden är den statliga myndighet som ska locka utländska företag till Sverige. Nu har man börjat spana efter amerikanska callcenter som vill etablera sig i Europa. Enligt Kurt Högberg trycker man på den avreglerade telemarknaden, de låga kostnaderna och det tekniska kunnandet. Man nämner inget om olika former av bidrag för företag i glesbygd. Kurt Högberg säger att det får de kommuner man samarbetar med sköta. Han räknar med att värvningen på andra sidan Atlanten ska ge resultat om dryga året.
- Det ser oerhört lovande ut.