Men vad begriper kustborna av inlandsproblem, undrar man i Östersund och befarar att både demokrati och service försämras.
En trappa upp i rådhuset sitter Uno Svaleryd, kommundirektör. Från sin position ser han hur politikerna i Stockholm släpper greppet om verk och myndigheter. Och han ser konsekvenserna av det. Men han har svårt att se de sakliga skälen bakom många av de nedläggningar som drabbat Östersund.
- Den mest ologiska flytten är skogsvårdsstyrelsen, följt av försvarsområdesstaben. Det är också svårt att förstå att kronofogdemyndigheten vill flytta. Att häktet lade ner är ekonomiskt obegripligt.
Alla inblandade ville att skogsvårdsstyrelsen skulle finnas i Östersund, skogsvårdsstyrelsen inberäknat. Det ville inte näringsminister Sundström som beordrade flytt till Sollefteå, av regionalpolitiska skäl. Det är för övrigt enda gången regeringen aktivt gripit in i en fråga som gäller Östersund, statliga arbetsgivare och regionalpolitik.
- Och det gick ju inte så bra, suckar kommundirektören.
Uno Svaleryd strider inte för att allt ska förbli vid det gamla. Han har all förståelse för att olönsamma verksamheter läggs ner, som SJ-verkstaden. Men han tycker inte att ekonomin för en enskild verksamhet ska få styra helt.
- Avregleringarna kanske kan leda till mer vinst för enskilda myndigheter. Men med krav på likvärdig service över landet skulle besluten se annorlunda ut.
Oftast är det inte ekonomin som styr flyttlassen. det är omorganiseringsiver som ligger bakom. De flesta staliga verksamheter minskar antalet regioner, och därmed minskar behovet av regionkontor. Och i det kattrakande som följt om kontorens placering har Östersund varit en i det närmaste konsekvent förlorare. Det förefaller som regionchefer hellre sitter vid kusten, i Sundsvall eller Härnösand.

Service viktigast
Uno Svaleryd tycker gott att de kan sitta där.
- Vi ska kämpa för att behålla servicen, inte för att få ha kvar alla chefer. Men verksledningarna tilllämpar föråldrade organisationsprinciper, så när ledningen flyttar följer resten med, trots att det inte behövs. Numera kan man hålla kontakten med sina experter utan att sitta i rummet bredvid.
Politiker och tjänstemän i Östersund vill, men kan inte göra något åt att statliga arbetsgivare lämnar Östersund på löpande band. Regeringen skulle kunna, men vill inte. Enligt Uno Svaleryd har de i stort sett helt släppt kontrollen över var verk och myndigheter lägger sina kontor. Han saknar central samordning av besluten som rör statlig verksamhet ute i landet, regionalpolitiskt tänkande med andra ord.
- Det finns lite vackra ord i verksordningarna om regionalpolitiska hänsyn, men man bryr sig inte.
De lokala politikernas arbete blir i mycket ett försvarsarbete. De skriver brev och uppvaktar, börjar på verksnivå och slutar i regeringskansliet.
- Men det är svårt att påverka politikerna, de kör sitt race, är vana att bestämma.
Ändå så uppvaktar ni?
- Ja, vad ska man göra ...
Det kan låta dystert men Uno Svaleryd säger att allt ändå inte är så illa. Försvarsnedskärningarna drabbade inte så hårt som man först befarade. 150 istället för 600 personer fick gå.
Sammanlagt har 400 statliga jobb försvunnit från Östersund de senaste åren. Det är illa nog men kommundirektören säger att följdeffekterna är värre. För första gången minskar befolkningen i staden och det är framför allt unga familjer som flyttar.
Ännu så länge är Jämtland ett eget län med länsstyrelse och landshövding i Östersund. Det finns de som tror att regeringen är ute efter att slå ihop Jämtland med Västernorrland.
- Om man vill det är det precis så här man ska göra, flytta alla ledningsfunktioner till kusten.
Det säger Anders Isaksson, planeringsdirektör på länsstyrelsen. Själv tror han inte att det är så. Enligt honom är det bara så att staten inte bryr sig.
- Problemet är att ingen tar ansvar för helheten längre. Statens ansvar har luckrats upp.
Liksom sin tjänstemannakollega borta i rådhuset är han kritisk.
- Myndigheterna har släppt verk och myndigheter fria. Och det är svårt att sätta sig på dem igen.
Anders Isaksson tar upp en annan aktuell fråga, konkurrensen.
- Det råder en konkurrensfundamentalism. Det var ju ingen slump att Telia och Posten tidigare var skyddade verksamheter. Det är nog bra i storstäderna med konkurrens. Vi får bara se de negativa effekterna.
- Telias ansvar är att alla ska ha tillgång till telefoni, men inte till data. För företag i Solna spelar det ingen roll. Det är värre för dem i Vollsjöbyn. Staten skulle kanske ha ett ansvar även för datatrafiken.
Anders Isaksson nämner Posten, som anser sig hårt drabbat av den rådande konkurrensideologin.
- Man måste bestämma servicenivån, först post till alla på samma villkor. Sedan kanske det blir ett utrymme kvar att konkurrensutsätta och lattja med. Det är visserligen politikerna som bestämmer villkoren, men verken har varit väldigt snabba att ta till sig det nya.
- Jag är ingalunda mot avreglering och konkurrensutsättning, men man måste inse konsekvenserna. För vår del har det inneburit att staten har övergivit oss.

Sneglar västerut
När det gäller framtiden är Isaksson och Svaleryd överens. Framtiden för Östersund ligger i Norge och Trondheim och de är starka förespråkare för en upprustning av järnvägen Stockholm-Trondheim via Östersund, den så kallade Atlantbanan.
Uno Svaleryd fortsätter gärna ännu längre bort, lockad av de japanska turisternas vilja att spendera pengar.
Utbildning är givetvis också viktigt.
- Det skulle behövas ganska lite, med ett annat ansvarstagande. Regeringen måste våga sätta sig på generaldirektörerna.

Under perioden 1990 till 1996 försvann 400 statliga tjänster från Östersund. Siffrorna gäller inte för statliga bolag , bland annat har Telia genomfört en avsevärd minskning av antalet anställda.
Fram till 1999 finns det risk att ytterligare 400 jobb går förlorade. Det gäller kronofogdemyndigheten, Frösöns behandlingshem, Postens sorteringscentral och skattemyndigheten

Ulf Ek