Ett brev betyder så lite Eva Strinnholm Lant- brev- bärarna är en liv- lina för många"

"Ett brev betyder så mycket!" Med de orden ville Posten, för ett par årtionden sedan, locka oss att skriva fler brev. Idag ser de helst att vi skriver färre. Privata brev, och även småföretagares post, är en förlustaffär för Posten AB. Sådana brev är dyrbara att hantera och en minskning vore inte enbart negativ för Posten. Det säger Bengt Kruth, VD i Postbolagen AB. Men minskningen måste vara så stor att Posten kan dra ner på antalet brevlådor. Så länge de finns "överallt" och måste tömmas blir det inte billigare om breven blir färre. Bengt Kruth säger också att Posten kommer att bära ut privatbrev även i framtiden. Det ingår i åtagandet gentemot staten och han tror inte att det fysiska brevet kommer att försvinna. Att det nya portot, fem kronor för ett vanligt inrikes brev kan verka avskräckande är alltså inget som bekymrar Posten. Konkurrensen från den nya tekniken har redan slagit så hårt mot Postens mer lönsamma delar att de välkomnar dess intrång, i form av fax och e-post, på den förlustbringande delen av brevmarknaden. Inte bara välkomnar, de pushar på med planer på att ge alla medborgare en e-postadress. För 10-15 år sedan gick de flesta till posten för att betala räkningar eller ta ut pengar. Idag gör man det via telenätet. Faxar till glesbygden - Postkontoren har förlorat tre fjärdedelar av sina kassatransaktioner under de senaste 12-13 åren och lantbrevbärarna ungefär hälften, säger Bengt Kruth. Trots det krympandet underlaget är Posten skyldig att erbjuda kassaservice till så gott som alla människor i hela Sverige fem dagar i veckan. Hur denna service - inom ramarna för postlagen och avtalet med staten - ska utformas är dock upp till Posten. Detsamma gäller brevbefordran. Post- och telestyrelsen är den myndighet som håller ögonen på postverksamheten. Dess generaldirektör Jan Freese har givit uttryck för en negativ syn på Postens utveckling i Sverige. Om tio år finns inte mer än något femtiotal riktiga postkontor, tror han, och vad gäller brevbefordran föreslår han att Posten ska förse glesbygden med faxar. Och så borde Posten ägna sig mer åt sina kärnaffärer än åt IT-satsningar som Torget, Postens marknadsplats på Internet. Bengt Kruth förstår inte Freeses kritik. Enligt Kruth tillhör den elektroniska kommunikationen, med bland annat Torget, Postens kärnaffärer. Om brev skrivs på papper och delas ut av brevbärare eller sänds från dator till dator spelar mindre roll. Posten ser sig som den naturliga distributören i båda fallen. Varför? Ett meddelande som går via teleledningen är väl mer släkt med ett telefonsamtal än med ett brev? Jovisst, men om inte Posten kan tillhandahålla "hela buketten av kommunikationstjänster" riskerar den att förlora sina inkomstbringande kunder, det vill säga de stora företagen. - Vi vill erbjuda hela kommunikations- och distributionskedjan mellan företagen och dess kunder, förklarar Bengt Kruth. Postens torg på Internet handlar om just detta. Där kan man beställa varor och Posten erbjuder sig att sköta hela ruljangsen: annonsering, beställningar, penningflödet och sist men inte minst att köra ut prylarna. Jan Freeses förslag om att Posten ska förse landsbygden med faxar är inte främmande för Bengt Kruth. - Kan vi klara postutdelningen på det sättet är det helt okej, men än så länge skulle det bli för kostsamt. Dessutom måste kunderna ha förståelse för en sådan åtgärd och det har de knappast idag. Brevbärare som allt-i-allo Bengt Kruth är ledare för Landsbygdsprojektet. Där ingår bland annat Folkrörelserådet, Glesbygdsverket, Kommunikationsdepartementet och ett antal glesbygdskommuner. Projektet handlar främst om lantbrevbäringen. Den går med förlust, men är en viktig del i infrastrukturen. - Lantbrevbärarna är en livlina för många, kanske den enda dagliga kontakten med omvärlden. I Landsbygdsprojektet diskuterar man hur lantbrevbärarnas unika kontaktnät ska kunna utnyttjas av fler. - Vi tror att lantbrevbärarna kan bli lite av allt-i-allo, att de kan köra ut mat, kanske också värma den, distribuera mediciner, bära ved och så vidare. Vi har djupdiskussioner med sex kommuner och om vi hittar en modell som både Posten och kommunerna vinner på så tror jag att det blir verklighet ganska snart. Även andra ska kunna anlita lantbrevbärarna, även enskilda hushåll. Vill man ha hem något från stan kan lantbrevbäraren ta det med sig. Mot skälig, och på prislista angiven, avgift. Landsbygdsprojektet lämnar sina förslag till Postens styrelse i juni. Då ska också Postens utredning om postkontorsnätet, som görs i samarbete med kommunikationsdepartementet, vara klar. I den diskuteras bland annat externa finansiärer av postkontor, det vill säga att någon annan än Posten kan stå för betalningen. Helt eller delvis. Jan Freeses förutsägelser om 50 postkontor inom tio år är enligt Bengt Kruth en överdrift. Men visst blir de färre, kanske 700 fullservicekontor mot dagens drygt 1100. Många ersätts av post-i-butik, en serviceform som kommit för att stanna. Sametableringar av typen "medborgarkontor" - post, apotek, bibliotek, polis, försäkringskassa, arbetsförmedling etcetera under samma tak - kan också ha framtiden för sig, men Kruth påpekar att det handlar om gemensamma lokaler och administration. Inte om att en och samma person ska fungera som exempelvis postkassör, bibliotekarie och apotekare. Försök i den riktningen har inte slagit väl ut. På en del håll har anställda tagit över postkontor och driver verksamheten på entreprenad. Är det framtidens melodi? Många nya postföretag Ja och nej. Det passar, enligt Bengt Kruth, för små enheter men inte för större kontor. Även brevbäringen kan läggas ut på entreprenad. En variant är att taxi, exempelvis skolskjutsen, delar ut breven. En annan att ett brevbärarlag bryter sig loss från Postens organisation och sköter jobbet på entreprenad. Det talas det om på flera håll, men än så länge har man inte hittat någon modell som tillfredsställer båda parter. Brevbärare som inte jobbar åt Posten blir allt vanligare. I skrivande stund finns, förutom det jämförelsevis stora City Mail, 26 lokala postoperatörer och hos Post- och telestyrelsen ligger för ögonblicket ett tiotal ansökningar från företag som vill dela ut lokalpost. Är det ett hot mot Posten AB? - Nej, bara små nålstick. Hotet kommer från den moderna tekniken. Men den är inte bara till bekymmer, utan också till gagn. Ett exempel är e-brevet, eller hybridbrevet som Bengt Kruth kallar det. Det är en korsning mellan ett elektroniskt meddelande och ett fysiskt brev och det är bara Posten som har kapacitet att tillhandahålla hela produkten. (Se sidan 6) Postsverige har genomgått många förändringar på kort tid. Positivt uttryckt kan man säga att "hundra blommor blommar", mer negativt att förvirringen är stor, misstagen många och framtiden oviss. Bolagiseringen gav en frihet som kommunikationsministern nyligen ifrågasatte vid ett möte med västsvenska postisar. På direkt fråga säger hon dock att "Posten inte fått för lösa tyglar", och att den "styrs i enlighet med aktibolagslagen", men också "vi ska fundera över om det system vi har idag är det rätta... Det ska vi göra förutsättningslöst, utan att utesluta någon associationsform."

Senaste nytt	Nyheter	Reportage	Debatt	Redaktionen	Om tidningen	Startsidan	SEKO