Energiöverenskommelsen är väldigt frustrerande. Man kunde tänka sig att vi skulle vara glada att det blev Barsebäck, men så är det inte. Den är ett hot också mot oss, säger Gert-Åke Carlsson som sitter i Sekos klubbstyrelse på Ringhals.
Han ser Barsebäck som ett bondeoffer i energipolitiken, och är orolig för fortsättningen:
- Vi får se hur dyrt det blir att lägga ner Barsebäck. Ringhals ligger närmast till hands, är billigast för politikerna, om de ska göra ett bondeoffer till i energipolitiken.
Personalen på Ringhals är luttrad vid det här laget, trötta på att prata om kärnkraftens vara eller inte vara. Och det är inte utan att det märks, det finns en klar ovilja att prata om energiöverenskommelsen: Om man ingenting säger, så har man i alla fall inte sagt fel.

Missnöje med uppgörelsen
- Alla här är missnöjda med överenskommelsen. De vill lägga ner något som fungerar, för att ersätta det med något som de inte har. Det är inte verklighetsförankrat. Det är vi som privatpersoner som får betala, med dyrare elräkningar, säger Crister Johansson som är reparatör i block 2 på Ringhals.
Kollegan Anders Magnusson håller med:
- Det är för jävligt. Nu slänger de pengarna i sjön, samtidigt som de måste ta fram pengar till att få fram alternativ.
- Politikerna måste väl visa att det händer något. Men det hade ju varit bättre om de hade tittat på andra sidan Östersjön och de dåliga kärnkraftverken där. Fast allting löser sig, menar Joachim Backman som är tekniker och arbetar i maskinverkstaden.
Energiuppgörelsen är för ny och för oklar än - och att maskinverkstaden ska bli eget bolag som ska bli konkurrensutsatta och söka kunder även utanför Ringhals är betydligt mer påtagligt för Joachim, än avvecklingsplanerna för kärnkraften.

Dimmigt
Dagens dimma utefter Hallandskusten, där Ringhals ligger, ligger bildligt talat tät inne på verket också - ingen vet egentligen någonting om hur trepartiöverenskommelsen kommer att påverka Ringhals framtid.
- Det är mycket prat nu. Att det blev Barsebäck innebär ju att vi inte blir arbetslösa direkt, men för Sveriges del är det lika illa vilket kärnkraftverk det än blir.
Elektrikerna Ann Andersson och Elisabeth Carlsson känner med sina kollegor på Barsebäck. Att Vattenfall ska kompensera Sydkraft skapar oro, tycker de:
- Vi vet ju inte hur de ska genomföra det... ska de ge ersättning för energin eller ska de ge bort ett helt aggregat? Vi har inte fått mer information än genom medierna, säger Elisabeth.
- Ringhals står ju som garanti för lån till Vattenfall, vad händer då om de tvingas lämna bort ett reaktorblock? Vi har ju ett nära samarbete mellan alla blocken, hur ska det bli om vi ska dela ägandet, undrar Ann som noga följer rapporteringarna om energiöverenskommelsen.

Politisk groda
Deras manliga kollegor är mer irriterade än oroliga:
- Man kan väl inte räkna med annat, med idioter i ledningen för Sverige. Vi behöver ju elkraft. Ska vi ha in mer skit än nödvändigt från danska kolkraftverk? säger Leonard Andersson och rusar vidare till nästa jobb lika snabbt som han kom in.
Roland Åkerström tar vid där Leonard slutade:
- Att inte ha ersättning klart först, det är en politisk groda. Det kommer att dröja innan de lägger ner mer än Barsebäck.
- Personligen är jag inte orolig för jobbet. Det finns ju inga planer för hur en nedläggning ska gå till, och så länge reaktorerna står här ska de ju skötas om, konstaterar Lars Hedin.
I samma byggnad ligger kontrollrummet till block ett. Omgivna av ofattbara mängder mätare och knappar sitter åtta man där inne: driftschef, reaktoroperatör, turbinoperatör, eloperatör och fyra stationstekniker. Där råder ett ytligt lugn.
- Jag är så trött på den här debatten. Det är väl bra att de äntligen fattar beslut, de har ju velat i 16-17 år nu. Men vore det för säkerhetens skull, då skulle de ju stänga alla kärnkraftverken... menar stationstekniker Martin Andersson.
Turbinoperatören sträcker ut armen, kvitterar lugnt ett larm som ger sig till känna med en signal som låter som ett kundmeddelande på vilken stormarknad som helst, innan han konstaterar:
- Vi vet ju inte vad det här betyder än. Det vet ju inte ens Vattenfall och vår ledning. Men det är inte bra att det är sådan oenighet om vad som ska göras.

Gör Ringhals mer värt
Ringhals VD, Anders Hjorth, vill tona ner den oro som trots allt finns. Menar att överenskommelsen - om den går igenom riksdagen - snarare gör de resterande kärnkraftverken mer eftertraktade och mer värda:
- Uppgörelsen gör det kanske lättare för politikerna att stänga första aggregatet, men fan så mycket svårare med kommande aggregat. Att stänga Barsebäck 2 är en ambition, med restriktioner. Det är flera krav som ska uppfyllas.
Han ser borttagandet av år 2010 som bortre gräns som en viktig markering. Det, och att man i uppgörelsen poängterar såväl affärsmässighet som ekonomi när det gäller att genomföra stängningarna, talar för ett utbyggt Ringhals:
- Det är ekonomiskt försvarbart att låta oss producera mer. Vi kan tillföra mer bränsle, köra mer och vi kan också bygga om turbiner och anläggningar för inte alltför stora pengar. Bara genom att ladda mer kan vi gå från 25 till 27 TWh per år. Det är tekniskt möjligt att på fyra-fem års tid öka vår effekt med 400 MWh, det är nästan ett helt Barsebäcksblock.
Att genomföra något sådant skulle kräva ett regeringstillstånd, men det ser han inte som en orimlighet - energiuppgörelsen till trots.
- Varför skulle vi inte få det? Det handlar om enkla åtgärder till en billig penning.
Fullt så optimistisk är inte Gert-Åke Carlsson:
- Vad jag är rädd för är att regeringen, för att behålla sin ställning, går i koalition med centern. Då kommer vi aldrig att få tillstånd att bygga ut. Nu är det politik som gäller. Inte sakkunskap.

"Vore jag vd i Sydkraft och kunde ställa krav, skulle jag begära något annat än kärnkraft som ska avvecklas som ersättning för Barsebäck."
I Porjus har man svårt att förstå att det bara pratas om att ge bort aggregat på Ringhals som kompensation till Sydkraft. Hur det än blir räknar de med att de får vara med och betala.

Det är tidigt på måndag morgon. Ännu är det mörkt ute, så mörkt det nu blir när snön ligger djup och ännu några lätta flingor letar sig ner. Ute är det 20 minusgrader och en ny arbetsvecka ska just till att börja.
Det är en vecka sedan näringsminister Anders Sundström talade om att socialdemokraterna ihop med centern och vänsterpartiet träffat en överenskommelse om att börja avveckla kärnkraften. Än har man inte hunnit prata så mycket sinsemellan om vad det kan innebära för Vattenfall, men inte är det någon som jublar över uppgörelsen.
- Det är synd att avveckla nu. Det är ju brist på energi. Dyrare el blir ett helvete för oss här uppe. Och kanske skänker de bort hela oss till Sydkraft som kompensation. Orolig är man för allt idag, man vet aldrig vad de gör, säger Jan-Olof Östberg.

Oro för mer besparingar
Hur man än kommer överens om energipolitiken, så räknar Porjusborna med att drabbas av besparingar. Redan ligger ett besparingskrav på 150 miljoner fram till 1999. I ett personligt brev till alla anställda i veckan som gick, konstaterar Vattenfalls koncernchef Carl-Erik Nyquist att sparmålet ligger fast.
- Det är konstigt. När Vattenfall pratar besparingar pratar de bara om de knappa två ören per kilowatttimme som det kostar att producera vattenkraften, om våra löner och underhållskostnaderna, aldrig om de 61 ören som läggs på när konsumenten betalar räkningen, säger Jan Palmqvist som är vice ordförande i Seko-klubben i Porjus.
Det finns en konkret oro bland maskinisterna för att Vattenfall vill minska antalet driftscentraler i Sverige. Det kan betyda att elva arbetstillfällen försvinner i Porjus. Rent tekniskt kan man dessutom köra fjällstationerna obemannade - från Stockholm. Det innebär ännu färre arbetstillfällen.
- Det är bekymmersamt när de hela tiden drar ner på drift och underhåll, budgeten för detta har halverats de senaste sex åren. Den trenden måste brytas, jag har svårt att tro att de kan behålla säkerheten för personal och anläggningar annars, säger Sixten Eriksson, också han fackligt aktiv.
Vattenfall vill kort sagt bli beställare, inte utförare. Underhållet vill man lägga ut på entreprenad.
- Man har redan avvecklat två bolag i koncernen, Kraftbyggarna och Elektrotech. Och finnarna har tagit över mycket underhåll på älvarna söderut. Vi på tekniska underhållet i Vattenfall Regionnät riskerar att åka ut, bli fristående bolag. Det finns ju de som bara väntar på att köpa upp oss, säger Sture Johansson.

Vattenkraften regulator
Idag utgör kärnkraften basen i den svenska energiproduktionen, något som gett återverkningar i vattenkraftproduktionen:
- Ju mer kärnkraft de har byggt ut, desto mer effekt har de tvingats bygga inom vattenkraften. Vi måste kunna svara upp direkt om en reaktor stängs, för att inte Sverige ska slockna. Vattenkraften är regulatorn inom energiförsörjningen, säger driftsingenjör Bo Lundqvist.
Om kärnkraften avvecklas kan vattenkraften återta postionen som bas och därmed få köra kraftverken jämnare, något som vore bra både för jobben och maskinerna samtidigt som det skulle öka produktionen. Så visst finns det positiva sidor av avvecklingen, bara man får lite mer tid.
Under 1996 köptes mer el än vanligt från utlandet, främst från Danmark, där man startade gamla kolkraftverk. Torrår, säger branschen och politikerna. Men talet om att 1996 var ett torrår fnyser man bara åt i Porjus.
- Ingen ska slå blå dunster i svensken och säga att det varit torrår här uppe, dundrar Jan Palmqvist.
Torråret är konstruerat, menar de här.
- Tidigare var dammen en nationell resurs, nu kör vi tomt här när priserna är som högst. I somras körde man älven som aldrig förr, konstaterar Tomas Wirén.

Använd Kaitumälven
En av slutsatserna man drar i Porjus är att "man" ville bevisa att kärnkraften behövs.
Ska Vattenfall ha en chans, så krävs det att man möblerar om i ledningen, menar klubben i Porjus.
- Vi behöver en ny styrelseordförande inom Vattenfall. Den vi har är ju så anonym att han inte ens skulle få den automatiska dörröppnaren på Domus att öppna sig. Vi vill ha en tuffare ordförande, Stig Malm vore bra istället, konstaterar Jan Palmqvist.
Inte oväntat vill man bygga ut vattenkraften.
- Vi borde ordna med överledning från Kaitum. Det projekterades redan 1955, reviderades på 70-talet. Vattenkraft är bättre än olja och kol, säger klubbordförande Gunnar Karlsson.
Kaitumälven är ett biflöde till den orörda Kalixälven. Att leda delar av det till Stora Sjöfallet och Luleälven istället och lägga till en kraftstation där skulle kunna ge 3 TWh per år. Men också lägre vattennivå i Kalixälven.
Det var ett av de förslag som klubben tog upp när man häromdagen fick träffa statssekreterare Peter Nygårds i Näringsdepartementet. En träff de var nöjda med. Även om de inte fick så mycket svar, fick de i alla fall prata med någon som lyssnade.

Störst i Europa
Neddragningarna på underhållet var en annan fråga de tog upp med Nygårds.
- En sak är säker, maskiner och teknik går sönder. Men underhållspersonalen håller på att dö ut. Jag är yngst på elverkstan och jag är 36 år. I mekanikergruppen är yngsta man 42 år, säger Nils Staf.
I Harsprånget, som är Västeuropas största vattenkraftstation, har de precis stängt aggregaten - energibalansen i landet styr körtiden. De har i stort sett samma kapacitet som en av Barsebäcks reaktorer. Ramlar ett reaktorblock ur drift, kompenserar man genom att köra Harsprånget, som hör till Porjus, fullt ut.
- Jag tror inte folk kommer att fatta hur mycket det här kommer att kosta. De stora vinnarna är Sydkraft, oavsett om de får en reaktor eller en älv. Ringhals har ju investerat, så de får sprillans nya grejer istället för gammal skit. Och Vattenfall kommer att få ta kostnaderna, säger maskinist Stefan Stare.
- Skit samma. De får ta vad som helst bara de inte höjer elpriset, konstaterar stationstekniker Per-Rune Larsson.
För så är det. Överallt finns oron för den egna privatekonomin. När industrin ska hållas skadeslös, blir det hushållen som får betala. I Porjus betalar man - trots att man här producerar el i mängder - redan mer än nog.
Jokkmokks kommun har det högsta elpriset i hela Norrbotten. I Luleå är det 3.000-4.000 billigare per år att värma upp en villa än i Porjus, trots att Luleå Energi först köper elen av Vattenfall och sen säljer vidare och Porjusborna köper den direkt av Vattenfall.
- Vad händer med alla oss som staten prackade på direktverkande el för uppvärmning? Vad ska vi ha istället? Ska det kosta 100.000 att byta system, då är det bara att lämna huset. Vi har många frågor vi vill ha svar på, säger Kalle Nilsson på z-enheten i Porjus.

Bara i Jokkmokks kommun, där Porjus ligger, produceras 10 TWh per år, Barsebäcks bägge reaktorer lämnar omkring 9 TWh per år. I hela Luleälven produceras 15-16 TWh ett normalår. Det utgör elva procent av hela Sveriges elförbrukning.

Leif Andersson

"Rege-

ringen

räknar

med

att

Vatten-

falls

vinst

ska

betala

omställ-

ningen"