Copyright SEKO-magasinet.
Citera gärna våra web-sidor,
men glöm inte ange källan

Det har gått två år sedan Sverige blev medlem i EU och kampanjen inför folkomröstningen tystnade. Det finns mycket prat och visioner om vad som komma skall. Men vad har hänt under dessa år? Vi har gjort en genomgång av hur Sekos branscher påverkats av EU-medlemskapet och frågat några medlemmar vad de tycker.
Vi börjar med ett reportage från Landvetter...


Ju
fler
bolag
desto
sämre
soppa

Anita Fors

Ändrade arbetstider. Konkurrens om incheckningsdiskar. Sämre säkerhet ute på plattan. Deltid istället för heltid.
Det är några av effekterna av att konkurrensen släpptes fri på Landvetter flygplats - långt innan EU ens tagit något direktiv.

Sedan ett år tillbaka har Luftfartsverket och SAS fått konkurrens på Landvetter. Den 1 januari 1996 startade Service Air verksamhet där efter att Konkurrensverket sneglat på EU-förslagen om flygplatsernas marktjänst.
Framför allt har Service Air tagit charterbolagen från Luftfartsverkets bolag LFV Handling. Så när kärran från reguljära British Airlines rullar in till gaten strax före klockan elva är det ännu Luftfartsverkets personal som står där. Maskinen ska lossas och lastas, ankommande väskor ska in på rullbandet till ankomsthallen, kabinvärmen ska kopplas in eftersom planets egna motorer stängts av, toaletterna ska tömmas och vatten ska fyllas...
Martin Persson och Kurt Hallin samsas vid bakre lastrummet. Snabbt lämnar väska efter väska flygplansbuken och hamnar på den gula bagagevagnen. Många väskor blir det - jobbet är slitigt värre för kroppen - och många bagagevagnar.
- SAS och vi har alltid lånat grejer av varandra. Men man lånar aldrig något av Service Air. Tar man en vagn av dom kommer en räkning med en gång. Alla är oroliga för sina jobb. Det är klart att det snackas mycket, konstaterar Martin.
- Vi märker inte så mycket av varandra, men det blir mindre att göra för alla. Man märker det mest på att utrymmena inte räcker till, för vagnar och eltruckar och sånt. Och säkerheten har blivit sämre eftersom vi är fler på plattan, det är mer folk och fler fordon i rörelse, säger Kurt.
Någon rivalitet killarna emellan är det dock inte, menar Mattias Arnoldsson som fått toalettbilen på sin lott idag:
- Det är ju kompisar som jobbade hos oss förut som gått över, dom som inte fick fortsatt jobb här. Det enda som hänt är ju att vi fått lite mindre trafik, det är väl cheferna som ser skillnaden.

Ändrade arbetstider
I uppehållsrummet blir omdömena om konkurrensen från Service Air hetskare. Konkurrensen har inneburit tajtare scheman och ändrade arbetstider:
- Nämn inte det namnet. Våra scheman blir sämre dag för dag för att vi ska likna Service Air.
- Dom har tagit en massa bolag för oss och det går mycket rykten hela tiden om vilka bolag vi ska ha och inte ha.
- Och allt är ett resultat av att Sverige släpper in en tredje part utan att det behövs. Det är det inget annat land som gör.
Men lika snabbt som diskussionen är igång försvinner den. KLM:s kärra är på väg in och Malmö Aviation ska snart avgå...
Renate Raimund och Marie O Johnsson sköter incheckningen för Malmö Aviation i inrikeshallen. De ser också förändringar av att konkurrensen hårdnat.
- Det är inte självklart att man har jobb längre. Vi vet ju att det är antingen vi eller Service Air, säger Marie och drar på det.

Inga nya heltidstjänster
Båda har varit anställda tillräckligt länge för att ha heltidstjänster, men de nya tjänster som besätts blir på 75-80 procent.
- Det är så låga priser nu och dålig lönsamhet, så Luftfartsverket vill inte ha heltidsanställd personal. 80-procentiga tjänster är perfekta för arbetsgivarens schema. Än så länge har det inte gått så långt så att dom har sagt upp oss heltidsanställda och omreglerat arbetstiderna... Vem kan klara sig på 80 procent när man inte får stämpla upp till heltid? Det har blivit så pressat och vi måste visa att vi går med vinst inom något år, annars läggs vi ner, säger Renate.
Men det finns de som tar det hela med ro också. I incheckningspersonalens uppehållsrum sitter Claes Lindskog:
- Även om vi går i konkurs och Service Air skulle ta över, var tar dom sin personal? Utbildar nya? Nej. Vi skulle bara få byta uniform. Service Air tog ju alla utbildade sommarvikarier som gick från oss, säger han och får medhåll av två kvinnliga kollegor.
- Det har blivit betydligt tuffare. Det är konkurrens om flygbolagen nu. Vi tappar trafik och får sämre lönsamhet.
Valter Torstensson har hand om personalplaneringen för de 150 anställda i LFV Handling på Landvetter, ett bolag som bildades då Luftfartsverket 1995 skilde ut marktjänstdelen i verket. Kravet kom från konkurrensverket, som menade att Luftfartsverkets dubbla roller som flygplatshållare och säljare av kommersiella tjänster inte var tillfredsställande ur konkurrenshänseende.

Betydligt tuffare
Men konkurrensverket krävde mer. De sneglade på diskussionerna inom EU och i vanlig ordning kom Sverige att gå ut i förtid för att förverkliga det som endast befann sig på förslagsstadiet inom unionen. Ett bolag fristående från såväl flygplatsen som största flygbolaget skulle ges utrymme att komma in och konkurrera om marktjänsterna.
På Landvetter har resultatet blivit att tre bolag ska överleva på en marknad som inte har plats för mer än två.
När Service Air startade sin marktjänstverksamhet tvingades LFV Handling minska på personalstyrkan, men ingen tvingades ut i arbetslöshet - yrkeskunnig personal togs över av den nya konkurrenten. Den 1 januari 1997 minskade personalen ytterligare, även om det inte var någon fast personal som fick gå. Arbetsstyrkan har minskat med omkring 30 tjänster på ett par år.

Tuff ekonomisk verklighet
- Det talades om att man skulle öppna för konkurrens om flygplatsen hade fysiska, miljömässiga, säkerhetsmässiga och marknadsmässiga förutsättningar. Det tycker inte jag att vi har på Landvetter. Det är rörigt och det är egentligen flygplatsens fel. Service Air fick nya personalutrymmen men alla utrymmen för utrustning har de tagit från oss och SAS. Och så ska vi dela incheckningsdiskar samtidigt som flygbolagen kräver av oss att vi ska ha fler diskar för att förbättra servicen till passagerarna. Dessutom har säkerheten blivit sämre för oss på plattan, säger Karl-Anders Karlsson, som ingår i Sekos klubbstyrelse.
Karl-Anders Karlsson sitter inte bara med i Sekos klubbstyrelse, han är också löntagarrepresentant i LFV Handlings bolagsstyrelse och ser den ekonomiska verkligheten:
- Det är kris varenda gång, vi går back varenda månad. Egentligen har vi dåligt skrivna kontrakt på grund av konkurrensen, men Service Air har inte bättre kontrakt.
Några offentliga siffror på de tre bolagens marknadsandelar finns inte - det talas om 15-20 procent för Service Air, 30-35 för LFV Handling och 50 procent för SAS. Andra väljer att tala om intäkterna och menar att Service Air har sämre med intäkter än vad de har jobb.
Hur det går för LFV Handling vill ingen berätta. Årsberättelsen för 1996 är inte klar och bolaget har valt att inte offentliggöra några delårsrapporter...
Men Dag Göransson, chef för Landvetterterminalen inom LFV Handling, håller med om att situationen är pressad.
- Det är ganska tufft. Volymen räcker inte till. Priserna är pressade. Två bolag har varit skapligt, på gränsen till ekonomiskt lönsamt. Tre är ett för mycket. För oss gäller det att bredda oss, hitta samarbetspartners, för att bli kvar.

Lång respit inom EU
Hur gick det inom EU då? Jo, i mitten av oktober 1996 - nästan ett år efter att Sverige redan tagit in en oberoende, utländsk operatör - kom direktivet om tillträde till marknaden för marktjänster. Flygplatser med mer än 3 miljoner årspassagerare ska från och med den 1 januari år 2001 ha minst ett fristående, oberoende marktjänstbolag - om de inte begär att få skjuta upp konkurrensen, för då får de ytterligare två års respit.
Landvetter balanserar på gränsen. Passagerarsiffrorna för 1996 är ännu inte klara, men beräkningarna visar att man hamnar uppåt 3,25 miljoner passagerare. Arlanda, som också tvingats ta in en fristående aktör, lär sluta på 13,7 miljoner passagerare för fjolåret.
Frankrike, Tyskland, Spanien, Italien och Grekland. Alla spjärnar de emot direktivet. Storbritannien däremot har redan avreglerat marktjänsterna inom flyget helt. Medan Holland och Belgien gjort det till viss del.


EU-
medlem-
skapet

Fågel
eller
fisk?


Mats Andersson
och
Anita Fors
Sekos medlemmar har inte märkt så mycket av EU-medlemskapet på sina arbetsplatser. För arbetsgivarna har det däremot blivit en rad direktiv att hålla rätt på, liksom förhandlingar och lobbyverksamhet i Bryssel.


Elmarknaden

Den svenska elmarknaden har inte påverkats i någon större omfattning av EU. Sverige har avreglerat, medan resten av EU bara pratade om det. Nu finns beslut om att avreglera elmarknaden inom EU också, men det ska vara klart först år 2006. Elskatterna runt om i Europa varierar väldigt, i norra Tyskland har man lokala skatter i vissa områden.
Trots att Tyskland och Frankrike är de som slåss för att behålla monopolet på hemmamarknaden har de visat intresse för den svenska elmarknaden. Fransmännen äger 29,7 procent i Graningeverken och tyskarna äger 27 procent i Sydkraft.
Baltic Ring är ett EU-stött projekt som går ut på att förbättra miljön och handelsmöjligheterna runt Östersjön. Tanken är att koppla ihop de nationella elnäten runt innanhavet: Sverige, Finland, Danmark, Tyskland, Polen, Baltstaterna, Ryssland.
Genom EU:s sociala dialog har det skapats fler fackliga kontakter. Facken och arbetsgivarna på energisidan har träffats för att komma överens om regler för säkerhet och utbildning, men några resultat har det inte blivit än.
För vanligt folk har EU-inträdet visat sig i att den gamla S-märkningen av elektriska apparater ersatts av en EU-granskning med lägre normer.


Flyget

EU har påverkat flygmarknaden så till vida att fler flyger, särskilt utrikes, men det är få direkt arbetsmässiga förändringar.
Avregleringen av marktjänster på flygplatserna är det som har märkts för Sekos medlemmar (se sidorna 6-8).
Liberaliseringen av linjenätet är en annan fråga för EU. Den ger utländska flygbolag rätt att flyga inrikesflygningar i Sverige från den 1 april 1997. Det skapar en prispress, men också ökad osäkerhet. Än så länge har dock inga stora flygbolag visat något intresse för att hoppa in på den svenska inrikesmarknaden. Det krävs mycket kapacitet, insatserna är för stora för vad den begränsade marknaden kan ge i utbyte.
Det som möjligen kan få effekt inom överskådlig framtid är om Luftfartsverket inte får lov att subventionera de flygplatser i Sverige som går med förlust - som Kiruna, Örnsköldsvik, Östersund - med vinsterna från Arlanda. Ett sådant beslut är på väg inom EU.


Posten

1992 kom EU-kommissionen med ett utkast till en grönbok om gemensam europeisk postlagstiftning. Inriktning är att konkurrensutsätta postområdet men några konkreta beslut har ännu inte fattats.
I december 1996 behandlades ett förslag från EU-kommissionen av unionens kommunikationsministrar. Det gick ut på att varje land ska ha en rikstäckande universell service för vanlig post. För att klara det skulle vissa tjänster få reserveras i monopol. Men förslaget sköts på framtiden. Först år 2000 ska frågan om en liberalisering av postmarknaden tas upp inom EU igen. Tidigast efter år 2003 kan tjänster som ankommande utrikesbrev liksom direktadresserad reklam kunna vara konkurrensutsatta inom EU.
Konkurrensverket i Sverige säger nej till att låta Posten sänka priserna på delmarknader, men EU har inga synpunkter på det så länge man inte sänker under självkostnadspris.


Sjöfart

EU har framför allt varit pådrivande på sjösäkerhetsområdet efter flera stora fartygsolyckor. En överenskommelse om högre stabilitetskrav för roro-färjor är ett exempel, där ribban lagts högre inom unionen än i resten av världen.
EU-kommissionens Kinnock-rapport om den europeiska sjöfartspolitiken pekar ut bekvämlighetssjöfart och social dumpning som en del av problemen, och tanken på europeiska särlösningar med högre krav där det är befogat är inte längre främmande. I och med rapporten är den tidigare planen på ett särskilt EU-register för handelsfartyg död och begraven.
Ur svensk synvinkel har rapporten tagits emot positivt, medan till exempel den holländska regeringen har protesterat mot tanken i rapporten att lagstifta mot social dumpning i den inomeuropeiska sjöfarten.
EU:s beslut om att förbjuda taxfree-försäljning från 1999 slår hårt mot svensk färjenäring. På sikt har taxfree-försäljningen ingen framtid inom en harmoniserad gemensam marknad, men vägen dit är bra mycket längre än den tid taxfree har fått på sig att avveckla.
Ett EU-direktiv om utbildning för sjöfolk är just nu ute på remiss. Det bygger i stora delar på internationella konventioner men går i vissa delar över de krav som ställs där. För svenskt vidkommande innebär det inte just något nytt.
Sjöfartens miljöfrågor har dock inte intresserat EU. Där är Sverige pådrivande för att få till stånd gemensamma förbättringar.


Banverket

Det är inte så mycket fråga om vad EU betytt för oss, utan mer vad Sverige har betytt för EU. Så vill man från Banverket se frågan om Sveriges medlemskap i unionen. Det handlar om den avreglering av järnvägstrafiken som Sverige genomfört, men som i övriga EU-länder endast är ett förslag. Och det handlar om uppdelningen mellan trafikföretag och förvaltare av spår, som Sverige gjorde redan 1988.
Nu har de övriga nordiska länderna och England gått samma väg, men olika långt. Det kan sägas vara en omvändelse under galgen, eftersom omställningen egentligen skulle ha varit gjord redan 1993. Enligt samma direktiv ska järnvägsföretagen självständigt och utan inblandning från sina ägare bestämma priser och trafik, och även ha en sund ekonomi.
Nu finns ett EU-förslag på en total uppdelning och fri tillgång till spåren för godstrafiken. Återigen ligger Sverige före.
Banverket driver en mycket komplex verksamhet, så det finns en rad EU-direktiv de måste följa. Det handlar om allt från arbetskläder och skyddsutrustning till regler om el och tele. Ett viktigt - och långvarigt - arbete som pågår gäller att utarbeta en standard för höghastighetståg.


SJ

EU är bland annat till för att underlätta den internationella handeln. Och när handeln ökar, så ökar transporterna. Utom på järnväg. För SJ:s godstrafik är EU fortfarande mest en möjlighet, ett löfte om framtida goda affärer. För persontrafikens del är läget liknande.
De senaste fem åren har de internationella lastbilstransporterna ökat högst markant, medan järnvägens volym varit tämligen konstant fram till 1996 då den minskade. I år börjar man skönja frukterna av ett intensivt lobbyarbete, en godskorridor genom Europa ska öppnas på prov, en korridor med lägre avgifter och mindre krångel vid gränserna. Politikerna i Bryssel är i vissa avseenden mer benägna att stödja järnvägen än vad kollegorna på kommunikationsdepartementet i Stockholm är, hittills.
EU har slagit fast att delar av persontrafiken är till för alla och att de därför kan få stöd i respektive hemländer för att upprätthålla trafiken på hela nätet. Det finns också ett EU-direktiv som säger att staterna får stödja kombitransporter, det görs i en rad länder, dock ej i Sverige.
EU har också påverkat järnvägstrafiken på ett mer indirekt sätt. Anpassningen till unionen har, enligt SJ, gett Sverige världens tyngsta och längsta långtradare.


Telia

För Telia är EU stort och viktigt. Det handlar givetvis om en framtida avreglering av telemarknaden. Telia har ett eget kontor i Bryssel för att efter bästa förmåga skynda på dödförklaringen av statliga telemonopol. I Sverige har det redan skett, så nu väntar Telia på 1998, det år avregleringen ska träda i kraft och det år Telia kan börja konkurrera ute i Europa på samma sätt som europeiska telebolag konkurrerar i Sverige.
Men Telia har redan, till följd av EU, kunnat börja verka på andra marknader. Det lär inte bli någon drastisk förändring 1998, många länder avreglerar högst motvilligt och många praktiska frågor kommer att finnas kvar att lösa.
För Sekos del har EU gjort det möjligt att teckna avtal om företagsråd med Unisource, som är ägt av telebolagen i Sverige, Spanien, Holland och Schweiz. Det finns ett företagsråd i respektive land och det finns ett centralt företagsråd. Två gånger om året är företagsrådet kallat till möten för information och diskussion, rådet har inget förhandlingsmandat. Företagsrådets ordförande har tätare kontakter med ledningen.
Det finns också samverkanskommittéer som bedriver studier av olika frågor. För närvarande bland annat om mobiltelefonernas eventuella skadlighet och om arbetstiderna. Stora övertidsuttag är inte bara ett svenskt problem.


Vägverket

För Vägverkets del har EU i första hand haft effekt på ett mer övergripande plan. Unionen ska satsa på så kallade transnationella nätverk och därmed får Sverige EU-bidrag för att bygga Öresundsbron och den nordiska triangeln.
Avregleringen av vägtransporterna och nya vikter och mått för lastbilar (längre och tyngre) har också sitt ursprung i Bryssel. Bärigheten på broarna har förstärkts för åtskilliga miljoner.
Vi har fått något som kallas helbilsgodkännande, det innebär att om en bil godkänns i ett EU-land så är den därmed godkänd i alla EU-länder. Det ger på sikt billigare bilar.
Nya upphandlingsregler gör att Vägverket, liksom andra verk och myndigheter, måste göra internationella upphandlingar vid stora arbeten.
Det vägarbetarna kanske märker mest är de nya EU-anpassade skyddsvästarna som införts.


Arbetsrätten

Arbetsrätten är inget stort kapitel inom EG-rätten, som främst skall främja kapitalets intressen om fri rörlighet.
Däremot har EG-rätten påverkat den svenska arbetsrätten på konkurrensrättens område. I Sverige har man satt EU:s konkurrensregler, som tillkommit för gränsöverskridande handel, rätt ner i den nationella myllan. För offentlig upphandling har det begränsat fackens möjligheter till veto mot oseriösa entreprenörer. Fackliga krav på kollektivavtal hos entreprenadföretaget har underkänts av såväl kammarrätt som länsrätt.
På plussidan för arbetstagarna finns EU:s överlåtelsedirektiv, som förstärker deras rättigheter. Direktivet ger rätt till bibehållna anställnings- och lönevillkor under minst ett år vid överlåtelse av verksamhet till ny ägare. Det har förstärkt fackens förhandlingsposition genom att ge tid och utrymme för att skapa bra lösningar.
EU skyddar också den svenska lönegarantin vid konkurser - Sverige fick nej från EU på ett förslag som skulle försämra den.


Källor: Anders Hedenstedt, Vattenfall; Erik Söderberg, Luftfartsverket; Håkan Gezelius, Svenska Redareföreningen; Anders Lindström, Sjöfartsverket; Anders Olofsson, Banverket; Anders Lundberg, SJ; Lotta Rohman, Telia; Per Björklund, Vägverket; Kurt Junesjö, LO:s Rättsskydd, samt Sekos branschansvariga.


Många
är
besvikna

Mats Andersson
och
Anita Fors

Om företagen är positiva till EU, så är de anställda negativa. Så kan man sammanfatta svaren vi fick då vi ringde upp några slumpvis valda medlemmar och frågade om EU motsvarat deras förhoppningar/farhågor.


Evert Andersson,
56 år, grävmaskinist, Järpen:

"Jag kan inte påstå att jag har märkt något av EU. Det är ju det att de styr vad vi ska jaga, nu får vi inte jaga korp som vi har så mycket av. Det skulle ju bli så bra med EU men inte har jag märkt något av det. Inte har arbetslösheten blivit något mindre, kärvt är bara förnamnet på hur det är. I Stockholm bara jävlas de med oss, jakten och skotrarna och nu ska allt ännu längre bort, till Bryssel. Här röstade alla nej, jag med."

Christer Eriksson,
40 år, förste maskinist på Vattenfall i Lärje, Göteborg:

"Jag var rädd för att vi skulle få en ökad byråkrati och det har vi fått. Jag var också rädd för att vi skulle få en ökad smuggling av narkotika av att öppna gränserna, men det tycker jag att vi har klarat oss ifrån. Egentligen tycker jag att vardagen har påverkats förvånansvärt lite.
Förespråkarna för EU gav hopp om minskad arbetslöshet och stabilare ekonomi. Det har vi ju inte sett något av. Jag var, och är fortfarande, EU-motståndare."

Annette Liikamaa,
43 år, postkassör i Haparanda:

"Det skulle bli så bra, men det blev bara skit. Det skulle bli så mycket jobb men det blev färre. Och här har vi striden om eldningsoljan. Tidigare fick vi värma husen och köra på den billigare finska oljan. Sedan vi gick med i EU är det förbjudet. Tänk om du har en baklastare och ska konkurrera med finnarna om jobbet. Det går ju inte. Här jagar de folk och tar prover. Det är gräsligt hur det har blivit."

Margareta Troberg,
42 år, matros på ms Silja Symphony:

"Jag var rädd för att öppna gränserna, rädd för att få in mer narkotika och mer brottslighet. Vad jag kan se verkar det lättare att få tag på narkotika och illegal sprit nu. Många som jobbar på nätterna ombord har blivit tillfrågade om de inte säljer narkotika.
Jag har själv en tonårsson och är rädd för EU:s tal om gemensam militärmakt. Och taxfreeförbudet kan få förödande effekter för oss i färjetrafiken. Jag tror att de flesta ångrade att de röstade ja, själv röstade jag nej.
Vad som är bra är att det blivit lättare att resa för vanligt folk, det är bra att komma ut och se sig om. Vi sjömän tycker inte att det internationella är så konstigt."

Tord Wiman, 56 år,
kriminalvårdsanstalten Gävle:

"Jag tycker ju att regeringens ambition att sänka arbetslösheten kraftigt har minskat. Vad jag förstår är det en anpassning till EU. Det har också blivit en centralisering av beslut och urholkning av demokratin. Facket har också tappat stinget sedan vi gick med och löneskillnaderna har ökat, det är en anpassning och jag förstår ju att det är en medveten politik."

Louise Drevestedt,
44 år, telefonist vid Telia InfoMedia i Helsingborg:

"Jag röstade ju ja till EU, men hade jag röstat idag hade jag röstat nej.
Det är mycket för mycket byråkrati, som det här med att jordgubbarna ska ha viss storlek. De ägnar sig åt petitesser, det är så mycket smått som de lagt ner massor av energi på. Jag är lite besviken.
Men nu är vi ju med och jag tror fortfarande att vi bör vara med, på sikt blir vi starkare och får mer att säga till om. Jag är nog den sista optimisten, jag vill ju att det ska bli bra. Privat tycker jag inte att jag påverkats av EU. Jag har inte märkt något mer än det där med ölen och spriten, men det är så tramsigt. Det gör varken från eller till."

Gunnar Erlandsson,
55 år, förbundsordförande:

"Man kan säga att EU inte blev så illa som belackarna förutspådde, men inte heller så bra som förespråkarna hävdade."

Kurt Junesjö,
56 år, jurist på LO:s Rättsskydd:

"I stort sett har det blivit som jag tänkt mig. EG-rätten i sig är inget hot, utom översättningen av den och det är inte en fråga om juridik utan om ideologi.
Men det har tagit sig uttryck som jag inte väntat mig, i konkurrenslagstiftningen till exempel.
Vad jag inte hade tänkt mig heller var att EU:s grundmål om fria kapitalrörelser skulle ha avpersonifierat maktutövningen och överlåtit den till `marknaden'. Att skylla den svenska arbetslösheten på 13 procent på `marknaden' hade inte varit möjligt utan EU-anslutningen.
På europeiskt vis har individen lyfts fram på kollektivets bekostnad, som om kollektivet skulle försvaga den enskilde."

Lena Dennheim,
42 år, lokalvårdare och assistent på F17 i Kallinge:

"EU blev lika dåligt som jag trodde. Jag har inte fördjupat mig, men tycker att de håller på med så mycket småfrågor som om vi får snusa och hur mycket sprit vi får ta in. Sådant irriterar mig. Sedan kostar det mycket med så många människor i Bryssel. Inte har jag märkt att något blivit bättre, vi försökte ju hävda djurens rätt men inte lyssnar man på lilla Sverige. Det är viktigare med nordiskt samarbete, det borde man satsa på. Vi är mer lika varandra här i Norden."

Per-Håkan Dalqvist,
51 år, IT-pilot och avdelningskassör på Telia i Kristianstad:

"Det är för tidigt att uttala sig om vad EU innebär. Men jag tycker att det är en satsning som behövs för att vi ska klara oss i världen. Vi måste sluta upp med vår ankdamsmentalitet att vi är störst, bäst och vackrast. Vi behöver EU som motvikt mot länderna i Asien. Rent konkret så så har priserna pressats på bilar och de har stabiliserats på matvaror. Det ökar chansen till reala löneökningar.
Vi bör också gå med i valutaunionen."

Lars-Erik Selström,
31 år, förrådsman på AF1:s helikopterkompani i Boden:

"Det var mycket tal om öppna gränser och fri handel när vi skulle gå med i EU, men för det som har varit intressant att ta in från Finland har myndigheterna begränsat handeln med skatter och tullar. Framför allt är det diesel, som villaolja och till bilar, som är billigare där.
Det positiva är att man kan köpa en karta finska ägg för 19:90 istället för svenska som kostar 30 kronor. Maten har blivit billigare.
I det fackliga arbetet kan man ju se att det går att söka bidrag till allt möjligt, till exempel till den nya vuxenutbildningssatsningen.
Jag röstade för EU, det är svårt att stå utanför tror jag. Även om jag skulle rösta idag, skulle jag rösta likadant."

Susanne Ackum Agell,
35 år, chef för Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning:

"Personligen har jag inte märkt så mycket av EU men man kan säga att det motsvarat både mina farhågor och mina förhoppningar. Mina farhågor gällde ökad byråkrati. Det positiva är att vi kan vara med om att diskutera frågor som arbetslöshet i ett europeiskt perspektiv. Sverige har en röst i EU och det var ett tungt vägande skäl för att jag röstade ja, trots att jag var tveksam. Jag ångrar mig inte. Det som mest fick mig att tveka var EMU, inte för att det skulle drabba Sverige speciellt, utan för att det kan öka arbetslösheten i hela Europa."

Anita Sylow-Rynning,
61 år, lokalvårdsledare på Länsstyrelsen i Jönköping:

"Egentligen hade jag bara positiva förväntningar och de har absolut inte stämt. Man blev lovad så mycket och det blev inte så som jag hade tänkt. Jag röstade ja, för jag trodde på det här. Och jag är djupt besviken.
Framför allt kostar det för mycket pengar. Man fick aldrig veta vad det skulle kosta svenska staten, jag känner mig förd bakom ljuset. Det var så mycket som blev påverkat, fast inte som det var sagt, matpriserna har inte alls gått ner till exempel. Och vad sjutton gör det om en gurka är lite krokig. De lägger sig i för mycket småsaker.
Vi borde protestera mer och högljutt. Fransmännen vågar på ett helt annat sätt, EU-folket måste få lite motstånd."

Senaste nytt Nyheter Reportage Debatt Redaktionen Om tidningen Startsidan SEKO

MAGASINET
24 januari 1997


Av och till har vi drabbats av bekymmer med SEKOs mail-server. Alternativ adress om inte posten går fram.

http://www.seko.se/MAGASINET/1997/rep01.htm