Eva Strinnholm

Människor som arbetar permanent natt övergår till dagliv under lediga perioder och det inte bara av sociala skäl. Det beror också på ljuset, på att vi är skapade för verksamhet på dagen. I mörker ser vi så dåligt att det bästa vi kan göra, ur överlevnadssynpunkt, är att krypa undan på något säkert ställe. Vi tar i princip hela vår sömn i ett enda sjok under dygnets mörka timmar, till skillnad från sådana djur som ser bra både i ljus och mörker. De gör ingen skillnad på dag och natt, de sover när de inte äter, jagar eller fortplantar sig.
Åtta procent av den svenska arbetskraften arbetar nattetid. Det motsvarar ungefär 320.000 människor. De flesta, 192.000 (4,8 procent), har schemalagd arbetstid, som lokförare och andra som arbetar enligt turlistor. 72.000 arbetstagare (1,8 procent) jobbar bara på nätterna och 56.000 (1,4 procent) har treskift. Utvecklingen går mot mer schemalagt arbete, samtidigt som arbetspassen tenderar att bli längre. På helger och nätter är det inte ovanligt med tolv i stället för åtta timmar. Kriminalvården är ett exempel på det.
I många yrken är det farligt att arbeta när man är trött och det är man alltid på natten. Mer eller mindre, även om tröttheten varierar från gång till annan och från individ till individ. Generellt klarar unga människor nattarbete bättre än äldre. Någonstans vid 45 tycks det gå en gräns, då om inte förr bör de flesta förtjäna sitt dagliga bröd på dagtid.
Torbjörn Åkerstedt påpekar i sin nypublicerade rapport "Vaken på udda tider - om skiftarbete, tidszoner och nattsudd" att Tjernobylolyckan inträffade vid halv tvåtiden på natten. Olyckan vid det amerikanska kärnkraftverket i Harrisburg ägde rum i gryningen och även oljekatastofen utanför Alaska, "Exxon Valdes-olyckan", orsakades av trötthet i samband med nattarbete.

Lokförare med störd sömn
Lokförare är en yrkesgrupp med mycket knepiga arbetstider. När de jobbat natt och gått av på morgonen kan nästa pass börja mycket tidigt morgonen därpå. Efter en natt i loket måste de sova, men om de gör det på dagen blir nattsömnen störd och de är inte utvilade till det tidiga morgonpasset.
Två av tre svenska lokförare uppger att de nickat till under nattkörning och mer än var tionde har alltid svårt att hålla sig vaken under ett helt nattpass. Lastbilschaufförer fungerar naturligtvis på samma sätt och det är anmärkningsvärt att miljöfarliga ämnen främst transporteras under nattetid. Särskilt på sennatten då förarna, liksom alla andra människor, fungerar som sämst. Studier visar att vi reagerar långsammare, räknar mer fel och är sämre på att lösa problem på nätterna.
Engelska bilarbetare råkar ut för dubbelt så många olyckor under natt- som dagskift. Ännu ej publicerade uppgifter från det svenska arbetsskaderegistret ger samma bild. Uppgifterna bearbetas av Torbjörn Åkerstedt och hans medarbetare, som till våren ska presentera data om olyckor och olyckstillbud i relation till tiden på dygnet.
Människor med udda arbetstider lever lika länge som andra, men de sover sämre, har mer magproblem och drabbas oftare av hjärt- och kärlsjukdomar. 75 procent av alla med nattskift har så pass störd sömn att det kan betraktas som ett sjukligt tillstånd (insomni). De har till exempel svårt att somna, de vaknar flera gånger under natten men har ändå svårt att vakna när det är dags att stiga upp. Vanligast är dock att man vaknar för tidigt, så att sömnen hela tiden blir kortare än den borde vara.
En undersökning bland industriarbetare visar att tvåskift är minst populärt. Då kan man aldrig delta i sällskapslivet, för om man inte jobbar på kvällen så ska man upp i svinottan nästa dag. Generellt anser dock de som jobbar på udda tider att tröttheten och sömnstörningarna är värre än det sociala handikappet.
Torbjörn Åkerstedt skriver att skiftscheman som roterar motsols (natt-eftermiddag-morgon) orsakar mer problem än de som går medsols. Trots detta är motsolsskiften vanligare.
- Då får man en längre sammanhängande ledighet på slutet och det är attraktivt, säger han.
Arbetsgivare och arbetstagare är ofta ense om långa arbetspass åtföljda av långa ledigheter. Åkerstedt är tveksam till det upplägget, men säger också att individen bör ha inflytande över sin egen arbetstid.
- Men det bör finnas spärrar så att inte folk jobbar 36 timmar i följd för att vara ledig resten av veckan.
En del nattjobb kan ifrågasättas, men det finns ingen objektiv gräns mellan nödvändigt och onödigt nattarbete. Kanske är det bra att kunna köpa mjölk och äta hamburgare dygnet runt, kanske inte. Den som jobbar på natten bör i alla fall ta det försiktigt med hamburgarna. Magen kan inte hantera så kraftig mat under natten. Och innan man går till jobbet ska man helst ta en tupplur. 15 minuters sömn på kvällskvisten gör morgonens vargtimmar betydligt mer uthärdliga. l

Niina Koistinen är 24 år. Hon jobbar på Företagspaket, eller Posten Logistik AB som det egentligen heter, på storterminalen i Nykvarn, en mil sydost om Södertälje. Hon jobbar bara på nätterna, det gör all produktionspersonal på denna terminal. Den är ganska ny, bara tre och ett halvt år gammal, och Niina har varit med hela tiden.
- Förut jobbade jag på livsmedelsavdelningen på Åhléns i Södertälje, men de la ner. Då sökte jag hit och fick först deltid. För två år sedan gick jag upp till heltid, så nu jobbar jag mellan halv sju på kvällen och tre på morgonen. Ibland fyra, ibland fem nätter i veckan. Nätterna mot fredag och lördag är alltid lediga.
Det är ont om jobb i Södertälje, som på annat håll, så Niina hade inget att välja på när hon accepterade dessa arbetstider.
- Men jag tyckte det var bra med nattpengarna, ob-tillägget ger mig ungefär 2.000 i månaden. Det är kul att ha det där lilla extra till kläder och resor. Jag har varit utomlands varje år sedan jag började här.
Med ob-tillägget tjänar Niina ungefär 14.700 kronor i månaden. Om hon fick ett jobb med den lönen, ett fast heltidsjobb på dagtid, skulle hon omedelbart ta det. Men hon är inte beredd att gå över till normala arbetstider om det innebär en större lönesänkning.

Slutat med kaffe
Niinas mage har redan tagit skada av nattjobbet, så hon har slutat med kaffe. Inte bara på jobbet, utan hemma också. Kaffe är numera en festdryck för henne, som hon bara dricker när hon går på visit. Andra sviter av det omvända dygnet är ständig trötthet. Hon vänjer sig inte, utan går nästan omedelbart över till normal dygnsrytm när hon är ledig.
- Det är nästan så att jag hinner det på en vanlig helg.
Nykvarnsterminalen är en av Posten Logistiks två storterminaler. Den andra ligger i Jönköping. Omkring 60.000 paket passerar terminalen varje natt.
Jobbet är tungt och bullrigt eller "ett jävla skitgöra", för att citera en arbetskamrat till Niina. Själv uttrycker hon sig lite mildare och säger att "det står väl inte precis på önskelistan för någon".
De flesta paketen sorteras maskinellt och en av Niinas arbetsuppgifter är att övervaka den stora sorteringsmaskinen. Den kan läsa både prick- och streckkoder, men går ändå bet på en hel del paket. De hamnar på det manuella sorteringsbandet, där Niina också brukar stå. Där kan det bli tungt, för många av dessa paket väger betydligt mer än tillåtna 35 kilo.
- Nån har räknat ut att vi lyfter flera ton per person varenda natt. Det känns, mest i axlar och nacke.
Niina kör truck också, samt jobbar vid grinden med registrering av alla långtradare som kommer och går.
Arbetstiden är till tre, men man har ett litet beting och kommer ofta iväg lite tidigare. Hem till sängen. Sova till elva. Då ringer väckarklockan för Niina vill inte sova bort hela dagarna.
Hon vill cykla och simma och träffa sin arbetslösa väninna, den enda som är ledig samtidigt som hon. På eftermiddagarna lagar hon mat, middagen står färdig när Marko kommer hem. På den maten står hon sig hela natten. På jobbet blir det bara frukt och yoghurt och en macka.

AnneMarie Awes

Peter Viklund har kommit sent hem från jobbet. Han brukar sluta 14.00 de dagar han ska jobba natt, men idag fick han lov att jobba till 16.00. Om sju timmar ska han sitta där igen. Men först blir det middag. Ikväll gör han i ordning makaroner och korv. Efter maten går han till sängs och sover ett par timmar. Vid nio ringer väckarklockan.
- Då känns det inte så kul. Men har man bara fått duscha så går det an.
Peter är redo för ett nytt arbetspass.
Hans arbetsplats är ett industriområde utanför Sundsvall. Där ligger Telia Infomedia Respons. Utanpå ser huset ut som vilken låg industribyggnad som helst. Korrugerad plåt, helt enkelt. Inuti ser det ut som en trivsam svensk småstad. I den råa hallen ligger små hus, målade i milda pastellfärger. I ett av husen lyser det varje natt. Här svarar man på alla nummerupplysningar nattetid.
Det är torsdag natt, strax efter lön. Då är det alltid många som ringer. Personalen går på tolvveckorsschema, och var tolfte natt är det dags. Från 21 till 07 sitter man där. Peter Viklund är 28 år, och han tycker det är helt okej att jobba natt.
- Det är skönt. På dagarna är det så yrsigt.
Han skulle inte ha något emot att jobba oftare, kanske en natt i veckan.
För de lite äldre tar det emot mer.
Margareta Sjödin är en av dem. Hon har jobbat på Telia sedan 1976, och tycker att nätterna blir allt drygare, ju äldre man blir. Schemat är också sådant att man först jobbar ett förmiddagspass, från 7 eller 8 till 14 eller 15. Så är man ledig och går på igen 21 på kvällen ...
- Men ingen behöver jobba natt, påpekar Peter.
Det går till så att man får anteckna sig för vilken lista man vill arbeta efter. Det är alltid fler som vill jobba natt än som får göra det.
- Nu för tiden kan vi själva i viss mån påverka hur vi jobbar. Förut blev vi bara schemalagda helt enkelt.

Arbetstiden viktigare än pengar
Pengarna betyder en del förstås. Peter tjänar mellan 1.000 och 1.500 kronor per månad på de obekväma nätterna. Viktigare ändå är kanske arbetstiden. Den som jobbar viss tid obekvämt får förkortad arbetstid, 38 timmar i stället för 40 timmar per vecka.
Jobbar man obekväma tider, så innebär ju det att man är fri och ledig på bekväma tider. För Peter är det viktigt. Han är särbo och har en liten dotter. Nästan all ledig tid använder han för att umgås med sin lilla tjej.
Han ser i stort sett inga nackdelar med nattjobbet. Men det är klart, man måste vara rädd om magen. Kaffe nyttjas sparsamt och mackor har han alltid med sig.
- Efter ett nattpass känner man sig som en mumie. Men på eftermiddagen känns det bra igen.
Det kan nu också vara bökigt med regelbundna aktiviteter, föreningsliv eller sport till exempel. Men för Peter är det inga problem.
- Det går ju oftast att byta pass om det är något speciellt.
- Nummerupplysningen, Margareta ...
Nej, de behöver inte säga så varje gång det ringer. Rösten är inspelad, numera. Tålmodigt besvarar de frågorna från kunderna. En markering på skärmen visar hur många samtal som väntar.
Det märks direkt när TV-programmet slutar, när krogen stänger... Då ökar markeringarna på skärmen. Strax efter lön och helgnätter ringer många också.
En och annan är förstås onykter och ovettigt tal får man stå ut med. Det är inte alltid lätt att höra vad kunderna sluddrar fram. Dialekter blir än mer svårbegripliga.
Men telefonisterna gör sitt bästa att tillsammans med kunderna klura ut rätt uppgift.
Till Sundsvall kommer så här dags också beställningar av telefonväckning. Det är folk som ska på älgjakt, ut på resor... Man får höra mycket!
I allmänhet är det att göra hela tiden. Sova på jobbet är det inte tal om. Men var och en får trekvarts rast. Den som kan, försöker slumra lite då. Timme efter timme sitter de still. Borden är höj- och sänkbara, så det går att variera arbetsställningen. Fast det gör ingen, inte under de timmar jag hälsar på i alla fall.

När de flesta andra smälter middagen har Leif precis kommit till rätta på sin arbetsplats. Han tycker om att arbeta på natten, kan inte tänka sig att byta bort sina arbetsnätter mot arbetsdagar.
Vattenfalls driftcentral i Storuman är bara några år gammal, den är ljus och rymlig. Det gäller i synnerhet driftcentralens hjärta, kontrollrummet Här ska nu driftmästare Leif Semrén sitta tolv timmar.
Hans uppgift är att övervaka den del av Sveriges elförsörjning som kommer från Vattenfalls tio kraftverk i Umeälven, från Klippen uppe i fjällen till Tuggen vid Lycksele. Hans viktigaste arbetsredskap är datorn med de tre stora dataskärmarna.

Kaffe och godis
Ena väggen upptas av en stor tavla med en schematisk bild över Umeälvens kraftverk. Lysande röda siffror visar elbalansen i landet. Avviker de alltför många tiondelar från 50,00 Hz betyder det att något är fel.
Klockan går mot midnatt och kaffepannan kommer på. Leif skär upp rejäla bitar av kakan. Den gula smeten dryper.
Leif vet vad en nattarbetare ska äta, huvudskyddsombud som han är. Och visst har han provat den sortens mat som näringsexperterna vill duka upp i nattarbetarnas lunchrum. Men Leif säger att han inte mådde bättre av den. Och av kaffe och godis mår han inte dåligt. Över huvud taget mår han inte dåligt av att arbeta på natten. Leif har jobbat treskift i över 20 år och fick han välja bort något skulle det vara förmiddagarna, när man måste tvinga sig upp vid femtiden på morgonen.
Skiftperioden sträcker sig över åtta veckor och innehåller en del rejäla ledigheter. Arbetstiden är åtta timmar, utom på nätterna mot lördag, söndag och måndag, då är den tolv timmar. De extra timmarna betyder färre nätter att arbeta.
Leif Semrén ser få nackdelar med sina arbetstider. Han är fackligt och politiskt aktiv och föreningsmänniska och inte har han problem med vare sig mage eller sömn, möjligen blir det för lite av det sistnämnda. Familjelivet då?
- Jag kanske har gått miste om barnen - och sällskapslivet. Min fru får rätta sitt sociala liv efter mitt skiftschema.
Arbetstiderna är inte det stora arbetsmiljöproblemet. Det är oron för Vattenfalls framtid som alla känner i kroppen.
Om två år slipper Leif de bekymren, då går han i avtalspension, 58 år gammal. Avtalet innebär att han nu arbetar full tid för 75 procent av heltidslönen som är 17 200 kronor. Till den kommer skifttillägget på 2 500 kronor. Leif konstaterar att ensamarbetet inte ger något extra.
Leif har varit vattenfallare i 35 år. Sedan 1974 har han arbetat treskift. Samma år försvann dubbelbemanningen på driftcentralerna. Sällskapet är en TV med 60 kanaler, och uppe under taket i ena hörnet, en liten dosa med en röd blinkande lampa. Den känner av rörelser och larmar om det är stilla för länge i kontrollrummet.

Dansande bokstäver
När rutinjobben är avklarade runt midnatt - bland annat ska ytnivåerna på alla dammar föras in - då kan det vara stilla. Och om landets kraftverk producerar som de ska och inget behöver sättas igång eller stängas av och klockan är tre, fyra på morgonen, då får även en inbiten skiftarbetare grus i ögonen, det är då tidningstexten börjar dansa runt på sidan.
Men det är ingen fara, systemen tar hänsyn till den som slumrar till eller sitter och fikar. Om något händer så hörs det. Snart ska det komma ett bevis på det.
- Det värsta är om strömmen går här också, då tjuter både brandlarm och inbrottslarm. Datorerna skickar ut sina varningssignaler, alla kontroller blinkar. Det är mörkt i rummet, telefonerna bara ringer, alla vill veta vad som hänt. Och i allt det ska man ska försöka hitta och åtgärda felet.
- Man känner hur man fryser, men det är som det kokar här uppe, uppe i huvudet.
Leif vet åtminstone två som fått besvär med hjärtat sådana nätter.
- Nu går det trögt, säger Leif efter en blick på kontrolltavlan. Det har nog fan gått ett kärnkrafts-aggregat.
Och sedan sätter det igång. Kontrolltavlan börjar blinka och ticka. Datorerna börjar föra väsen. "Larm", "Varning", "Larm", "Varning" i illande röd text. Leif arbetar koncentrerat, mumlar och svär lite, får tyst på larmen - som strax återkommer. Två kraftverk närmar sig snabbt gränsen för vad de klarar. Efter några svettig minuter lyckas Leif se vad det är frågan om och har dämpat effekten så allt går normalt igen.
Han ringer driftledningen i Stockholm. Det var kärnkraftverket i Oskarshamn där en reaktor plötsligt tappade halva effekten. För att kompensera det vrids vattenkraften på automatiskt. Den här gången blev det för mycket. Det var risk att kraftverken skulle överbelastas och lösa ut.
Leif pustar ut. Allt han gjorde de senaste minuterna och allt som kom in i datorn från andra håll finns nu lagrat och alla beslut han fattat, alla kommandon han givit till datorn kommer att studeras och värderas av andra.
- Man känner pressen.
Klockan närmar sig fem och Sverige börjar vakna. Kaffebryggare och industrier behöver el och Leif kopplar in det ena kraftverket efter det andra på nätet. Kvart i sex kommer hans avlösare. En stund senare är han hemma. Innanför dörren väntar hunden, som alltid, oavsett vilket skift Leif går på. De brukar somna tillsammans.