Leif Andersson
och
Mats Andersson

I sakta mak brummar det brandgula växelloket ut från Hudiksvall med riktning Iggesund. Klockan är nio på morgonen, Hans Brunzell har varit igång sedan kvart i sex. Snart nog passeras stationsgränsen, 800-kronorsgränsen, radioloksförare och växlare Brunzell är nu "förare på fordon utanför stationsgräns".
Hösten 1995 fick han och hans kollegor utbildning under åtta dagar för att få köra på linjen. Kursen handlade framför allt om signaler och säkerhet. Loket kunde han redan köra, både via radio och från förarhytten, så nu efter godkänd kurs får han själv köra de 10 kilometrarna till Iggesunds bruk. Det har han gjort sedan januari.

ha lika"

Lite kluven
- I höst ska vi göra ett prov för att se om vi är lämpade för det vi gjort sedan januari, säger Hans, som tycker det är lite bakvänt.
De som inte klarar provet, men väl jobbet, lär få dispens för att köra sträckan Hudiksvall-Iggesund, frågan är hur det då går med tillägget. Ingen vet.
- Det handlar inte bara om pengar, säger Hans, det ska gå rätt till också och vi blev lovade de 800.
Hans Brunzell vill ha de utlovade pengarna, men han är lite kluven till principen. - Man är väl liksom lite kommunist och tycker att alla borde ha lika. Men samtidigt, ju mer ansvar en arbetare har...
Han ser fördelar med den stadiga löneutvecklingen som var förr, samtidigt som han tycker att ökad kompetens och utbildning ska betala sig.
- Men man förstår att då blir städarna kvar där nere, de får ju ingen utbildning. Hans vill framför allt ha en höjning för dem längst ner på trappan.
- Det har ju med trivsel på jobbet att göra också. Känner man att man har en rättvis lön så trivs man.

Mer löneprat än förr
Hans tycker att han har en rättvis lön och han trivs på jobbet. Alla som gör samma sak har också samma lön.
- Det funkar bra, säger Hans, som tycker att man ska ha samma lön om man gör samma saker.
- För några år sedan fördjupade jag mig inte i det här med löner, man lyssnade på de äldre gubbarna och nickade. Men nu har man köpt hus och så. Det är också mer löneprat nu än det varit förr.
Tåget från Hallsberg 15.46 är på väg. Innan Hans Brunzell försvinner in bakom loket lyfter han handen i höjd med huvudet och säger att de som har så mycket borde avstå till dem med så mycket och så visar han med handen i knähöjd.

givaren"

Många har sagts upp
- Omorganisationen har rört om både på företaget och i facket. Och det blir bekymmer för många när inpinkade revir försvinner.
Eva har en grundlön på 14.524 kronor i månaden. Till det kommer en resultatdel som brukar variera mellan 500 och 1.000 kronor. Nu ligger den fast på 800 kronor. Ersättning för beredskap och övertid tillkommer. Det finns många ledningar som inte kan stängas under dagtid, därför blir det en hel del övertid. Övertidsuttaget har dock minskat.
- Många har sagts upp och det har blivit så stenhårt att många inte vill ta i extra eller jobba över, säger Eva.
- Tidigare fanns en stolthet att arbeta på Telia. Det man gör extra nu, gör man för kunden - inte för arbetsgivaren.
Om nu inte omtanke om arbetsgivaren är en sporre att ta i extra, så kanske resultatlön kan vara det. Men resultatlönen har inte längre något samband med resultatet. Enligt Eva beror det också på den stora röran efter Telias omorganisationer, det finns inte någon som räknar ut resultatet. I princip ska det gå till så att olika grupper har olika kriterier de ska uppfylla.

Svårt hitta kriterier
För Evas team kan det vara att ha ordnat ett visst antal ledningar. För en grupp var kriteriet att de skulle svara efter högst tre signaler. Problemet löstes med hjälp av telefonsvarare. En grupp hade som kriterie att tvätta bilarna en gång i veckan. Med andra ord kan det vara svårt att hitta naturliga kriterier på bra resultat.
- Sluta tjafsa med resultatlön och lägg ut allt direkt, tycker Eva.
Av lönepotten får alla en grundsumma och resten fördelar arbetsgivaren, som enligt Eva vill fördela allt själv.
- Men de kan ju alltid ge mer till någon de vill satsa på. Vi kan också gå till chefen för att själva förhandla om lönen. Men det tror jag inte ger något.
Eva tycker att det tidigare systemet med reglerade löner var rakt och hederligt, alla visste vad de andra tjänade.
- Det var inget skitsnack om rövslickeri, ingen osämja eller avundsjuka.
Men samtidigt var regleringen en nackdel.
- Om någon vill framåt nu så har den chansen. Det är ett plus.
- Det nya lönesystemet gynnar arbetsgivaren. Men jag tror inte vi kan gå tillbaka, det gamla var inte marknadsmässigt. Det skulle vara något helt nytt, som premierade både arbetsgivare och anställda.

Utbildning på betald arbetstid
- Man måste ju följa med sin tid. Frågan är hur man gör det.
Eva Faxälv gick en utbildning på 10 veckor för att kunna börja som tekniker. Den höjningen av kompetensen gav inget större utbyte på lönebeskedet.
- Det var ju en utbildning jag måste ha för jobbet.
Eva tycker dock att man ska kunna påverka sin lön, genom att utbilda sig, genom att ta ett större ansvar. Men hon tycker inte om resultatlöner.
- Som det är nu kan vi bara påverka lönen neråt. Det kanske är bättre om vi får kriterier som vi kan påverka, men det blir ju som ackord och det vill ingen ha.
Och om utbildning premieras så hävdar Eva Faxälv bestämt att den måste ske på betald arbetstid och inte på fritiden, för hur ska det annars gå med ensamstående föräldrar.
- Dessutom är fritid livskvalitet.

Torbjörn Lennestrand är 47 år gammal och har varit till sjöss i nära 25 år.
Som båtsman, eller "båsen" som han vanligen kallas, är han arbetsledare för manskapet som består av fem personer på m/s Holmön.
Fartyget går med kol på rutten Polen-Stockholm och Polen-Västerås och ägs av Bylock och Nordsjöfrakt AB.
När Seko-magasinet träffar Torbjörn ligger Holmön vid kaj i Värtahamnen. Utlastningen av kol pågår för fullt.
Några regnstänk faller och flaggorna på kajen piskar i vinden.
I fartygets inre äter sig det stora "mudderverkets" skovlar ner i kollasten och lyfter upp den svarta stenen på ett transportband som forslar det vidare iland.

lite mer"

Inget extra för kompetens
Färre anställda har inneburit ändrade arbetsrutiner för dem som är kvar. - Förut fanns en mässman som städade. Nu städar kocken i mässen och vi i korridorerna. Dessutom har det försvunnit en man i maskin, säger Torbjörn.
Sedan 1993 gäller det så kallade europaavtalet för besättningen på Holmön. Tidigare var det storsjöavtalet som gällde och enligt det skulle han haft 13.000 kronor i grundlön plus ett AT-tillägg på 553 kronor i månaden. Tillägget är en kompensation för att besättningen kan utföra andra arbetsuppgifter ombord än sina vanliga. I och med att man gått över på europaavtalet har extraersättningen som AT-tillägget utgjorde bakats in i den ordinarie lönen på 13.490 kronor.
Avtal om kompetensutveckling som leder till högre lön är i stort sett okänt på sjön. Torbjörn, som tidigare arbetat som svetsare på varv, tar hand om alla svetsarbeten ombord på fartyget. Men någon extra ersättning för att han har svetskompetens får han inte.
Torbjörn skulle gärna se mer av kompetensutveckling ombord.
- Jag skulle vilja lära mig mer om el och hydraulik så man kan laga enklare fel. Som exempelvis idag när hydraulpumparna till luckorna gick sönder, säger Torbjörn.

Det finns en mängd olika slags avtal inom Sekos område. Bland de närmare 50 avtalen finns allt från strikta tariffer, där lönegradsuppflyttningen är en hörnsten i tillvaron, till helt individuella löner där löneökningarna är beroende av din egen förhandlingsposition. Och så finns det allt där emellan. Men chefen för förhandlingsavdelningen tycks inte vara avundsjuk på sina föregångare, som hade färre än tio avtal att administrera.
- Vi har alla typer av löner inom förbundet, konstaterar Sven-Olof Arbestål. Och vi ska inte tro att vi kommer att få någon gemensam uppfattning.
Förhandlingschefen tycker inte ens att det är önskvärt. I en tid när allt fler avtal sluts lokalt finns det inte utrymme för omfattande centrala direktiv undertecknade av huvudorganisationerna. Nu fastställs golv och väggar centralt medan de lokala parterna får fylla på med resten inom de givna ramarna.
Det finns ett ord som används oftare än andra när det talas om lönesystem idag och i framtiden. Det är kompetensutveckling.
- Vi måste lägga ner betydligt mer arbete på kompetensutveckling, anser Arbestål.

för alla"

Hoppas på Vision 2000
- Gäller det bara praktiska problem så måste de gå att lösa. Det är svårare med dem som inte vill utbilda eller utveckla sig.
Sekos förhandlingschef anser fortfarande att principen lika lön för lika arbete ska gälla.
- Jovisst, men det finns ofta små skillnader som kan vara svåra att se. Ta till exempel en postkassör på Stockholm 1 och en i Falsterbo, det är inte säkert att de ska ha samma lön. Men det måste finnas ett hållbart motiv för skillnaderna.
- Grundstenen måste vara reallöneökningar för alla, annars blir det ingen legitimitet åt systemet.
Lokal lönebildning, mer av individuella löner, lön efter kompetens, prestation etc. Allt det här är inslag som med vissa variationer är på väg in i Sekos avtal. Är det då vad medlemmarna vill ha? När man läser motioner till förbundsmötena eller referat från avtalskonferenserna är det lätt att få en annan bild.
- På avtalskonferenser och förbundsmöten hörs mest fackliga förtroendemän. Det är inte säkert att de alltid representerar medlemmarnas vilja, så det ska bli intressant att se vad Vision 2000 säger. Jag hoppas att medlemmarna tar chansen att framföra sina uppfattningar där.

Sysselsättningen viktigast
Det är en sak att komma fram till hur pengarna ska fördelas. En annan sak att bestämma hur mycket det faktiskt finns att fördela. Sedan ett antal år gäller det att "få ordning på samhällsekonomin":
- Får vi inte det så riskerar det att bli som i slutet av 80-talet, det vill säga för stora löneökningar i förhållande till vad ekonomin tål.
Ytterligare en omständighet kommer att smitta av sig på framtida lönerörelser - den stora arbetslösheten.
Regeringen visar ett allt större intresse av att begränsa löneökningarna och lyckas inte parterna med det på egen hand så finns det risk att politikerna går in med regleringar.
Sven-Olof Arbestål pratar om att hitta balansen mellan samhälle och löner, och även väga in egenavgifterna. Det innebär återhållsamhet även inom branscher och företag där det finns utrymme för större löneökningar.
- Våra medlemmar kommer att se samtalen med regeringen som ett sätt att hålla tillbaka löneökningarna. Och det kanske är så nära sanningen man kan komma. Men, sysselsättningen är viktigast och då kanske en dämpad lönepolitik är ett inslag.